”Bostadsmarknaden kräver mer än valfläsk”

Politiker ur alla partier verkar rätt överens om att den svenska bostadsmarknaden fungerar kasst på sina håll. Men kortsiktiga vallöften kommer inte lösa denna livsviktiga fråga, skriver den fristående boendeekonomen Claudia Wörmann i en gästkrönika.

Nästa år går Sverige till val och vi kan förvänta oss att diskussionerna intensifieras när valrörelsen rullar igång. Oj, vad jag önskar att bostadsfrågorna hamnar i fokus! För vad är politikens uppgift om inte att se till att människor har en plats att kalla sitt hem?

Jag har sett det på nära håll, hur den där helt egna bostaden bidrar till att livet vänder. Den unga som harvat runt i andrahandskontrakt och som varit i den där gråzonen med småbrott och kriminalitet som vardag – lägenheten med förstahandskontrakt blev vändpunkten. Egen dörr, egen soffa och chans till nytt liv med ansvar. Bostaden öppnade dörren till ett bättre liv.

Eller paret som efter en separation till slut får ihop kalkylen för två bostäder.

När livet till slut vänder åter kan de fnissa åt att inredningsstilarna i respektive bostad är så olika att de undrat hur de ens kunnat dela hem(inredning). Och egentligen är det bara toppen på ett isberg, åsikterna gick ju isär om så mycket annat.

Lennart som, till slut och med mycket hjälp, lyckas hitta en ny bostad som inte kräver det underhåll han för länge sedan tröttnat på. Snöskyffel, gräsklippare och häcksax ingick i försäljningen, dessa har han använt klart.

Människor som får nytt jobb eller börjat studera på annan ort behöver bostad. Alla som träffas och flyttar ihop behöver bo. När man bildar familj kräver det en annan sorts bostad. Och så vidare.

Andra frågor tar sannolikt större plats i den kommande valrörelsen och man kan reflektera över varför. Jag förstår att det är en komplex fråga det här med bostadsmarknaden, frågan berör många ämnen i ett. Det kan röra sig om bygglov, planprocesser, finansiering, nyproduktion och kommunala beslut. Jag fattar att man som politiker vill se all effekt under mandatperioden och vissa beslut kan ta längre tid än så.

Budskapen under valrörelsen, fattar jag det som, ska helst tilltala så många presumtiva väljare som möjligt. Kanske ligger begränsningen i att frågan inte är akut för alla?

Tror också att det saknas den där riktiga skiljelinjen politiskt. Alla är egentligen ganska införstådda, oavsett vilket parti man tillhör, i att bostadsmarknaden fungerar ganska kasst på sina håll. Ju större politisk konflikt, desto mer dramatik och uppståndelse, eller hur?

Grundläggande enighet är kanske inte lika kul under valrörelsen?

Bostadsfrågan går inte att lösa med ett snabbt vallöfte. Det är inte lika enkelt att förklara som att säga ”fler poliser” eller ”kortare vårdköer”. Och så finns det dessutom stora regionala skillnader. Vi har våra tillväxtorter med svåra problem och i andra delar av Sverige sjunker invånarantalet och överskottet på bostäder är ett faktum.

Vi kan påverkas av den dåligt fungerande bostadsmarknaden någon gång i livet. Att ha tillgång till en bostad är inte bara tak över huvudet, det är en grundförutsättning för att kunna forma sitt liv. Den egna bostaden är tryggheten när allt annat gungar. Den är en bas där man kan återhämta sig. Och livet utan ett eget hem blir instabilt, vilket inskränker möjligheten att planera för resten av sitt liv.

Det är nog dags att börja inse att tryggheten i Sverige inte enbart handlar om gatorna utanför, utan också om (möjligheten till) den egna dörren vi stänger bakom oss.