Därför är det bra om företagen blåser oss

Ja, det är vad vi fått höra. Med högre kostnader från bland annat flaskhalsar, el och bränsle har företag tvingats att höja priserna och därigenom har vi då fått den höga inflationen.

Ett exempel som påverkar de flesta är matpriserna som tycks öka utan hejd.

Och ja, när Ryssland startade anfallskriget mot Ukraina rusade också de globala priserna.

Men något förbryllar nu när just matpriserna fortsätter upp i Sverige: Globalt har matpriserna steg för steg fallit inom i stort sett alla kategorier ända sedan sommaren.

Faktum är att priserna enligt FN:s senaste matprisindex nu har fallit så mycket att de är lägre än före invasionen.

Klassiska ”från ax till limpa”. Kostnaden för produkterna vi köper är långt mer än bara matråvaran. Det handlar om allt från el vid produktionen till förpackningar som kan och har blivit dyrare.

I det finns också en tidsfaktor – eftersom resan från att bonden sår åkern till att varan finns i affären är lång kan tidigare höga råvarupriser påverka butikspriser mycket senare.

Ja, att företagen tjänar på den höga inflationen samtidigt som arbetare och konsumenter står för notan, skriver Reuters.

Det genom att helt enkelt höja priserna på ett sätt som inte kan förklaras med stigande kostnader och därigenom öka den egna vinsten.

Ja.

Nyligen höll europeiska centralbanken ECB ett mer informellt möte i Enare i finländska Lappland.

Den ledande direktionen fick där kalla, hårda fakta, skriver Reuters som har talat med tre källor inifrån mötet.

Siffror som presenterades visade att företagens vinstmarginaler har ökat i stället för att minska vilket hade varit mer väntat när råvarupriserna stigit så mycket.

– Det är tydligt att växande vinster har spelat en stor roll i den europeiska inflationen de senaste sex månaderna eller så, säger Paul Donovan, chefsekonom vid UBS, i en kommentar till Reuters.

Nej, men på ett sätt kan det faktiskt vara det.

Om inflationen får bränsle från företagens växande vinstmarginaler betyder det att den inte är i en svårstoppad spiral.

Fördelen med vinstinflation är att den tenderar att bromsa in av sig själv.

– Europeiska företag vet att om de höjer priserna för mycket så kommer de att förlora marknadsandelar, säger ECB:s chefsekonom Philip Lane till Reuters.

Det finns än så länge inget entydigt svar.

Men klart är att frågan är på mångas läppar, till exempel ställdes den nyligen av finansminister Elisabeth Svantesson (M) i en intervju med Dagens Industri.

Men inte heller Svantesson gav något svar. Hon uppmuntrade i stället konsumenter att undersöka själva.

– Vi får hjälpas åt att jämföra, sa finansministern enligt tidningen.

Nya riksbankschefen Erik Thedéen uppmanar också konsumenter att se över priser och har sagt till SvD att man ska ”gå till dem som erbjuder lägre priser”.

Kort sagt att den är missriktad.

Penningpolitiken med räntehöjningar syftar till att stoppa en möjlig löne- och prisspiral. Men om det inte är problemet så är det andra åtgärder som behövs.

Samma sak gäller för finanspolitiken.

När politiken nu utformas görs ofta jämförelser med 1970-talets höga inflation. Men då gick lejonparten av den ekonomiska produktionen till anställdas löner, i dag är kapitalets andel genom vinster mycket större.

Bland annat skriver Konjunkturinstitutet i den senaste lönebildningsrapporten att de svenska företagen plockar ut en historiskt stor vinstandel jämfört med vad de betalar ut i löner.

Kanske talar därför samhällets beslutsfattare också om helt fel saker. Reuters citerar ekonomer som anser att det offentliga samtalet är frikopplat från vad som händer där ute och att det finns en ovilja att tala om vinster.

Nyhetsbyrån noterar också att ECB:s ordförande Christine Lagarde nämnde löner 14 gånger och företagsvinster noll gånger vid sin senaste presskonferens.

När Omni gör samma jämförelse i Riksbankens senaste penningspolitiska rapport blir resultat än mer slående.

Löner nämns 36 gånger, vinster nämns noll gånger.