Därför skapar historisk obligationskollaps oro – risk för ny bankkris

Dramatiska prisras på USA:s obligationsmarknad sprider oro i investerarkollektivet. Rasen är i paritet med några av historiens värsta krascher på aktiemarknaden, som it-bubblan vid millennieskiftet.

Långa obligationer, med löptid på tio år, har nästintill halverats sedan mars 2020, noterar Bloomberg. För 30-åriga obligationer är tappet hela 53 procent.

Det innebär att investerare som vaggats in i tron att ränteinvesteringar alltid är stabila placeringar, och ett tryggt ankare i portföljen, fått ett bryskt uppvaknande. Även om rasen följer en logik som inte överraskar något investerarproffs, är magnituden i den här nedgången unik.

Inte ens de mest erfarna räntehandlarna har sett något liknande. Det som kommer närmast i modern tid är ränterallyt som kulminerade år 1981. Då gick dåvarande Fed-chefen Paul Volcke aggressivt fram för att knäcka inflationen, och tioårsräntan steg till nästan 16 procent.

Räntehöjningarna triggade prisras på långa obligationer, men de var inte ens hälften så stora som i dag, enligt Bloomberg.

Feds historiskt snabba räntehöjningsmarsch är en viktig förklaring. På mindre än två år har styrräntan som bekant gått från nära noll till över 5 procent.

Det eroderar värdet på obligationerna, vilket kan låta som en gåta men har en logisk förklaring.

Obligationer handlas precis som aktier på en andrahandsmarknad. När Fed höjer styrräntan blir räntan på nya obligationer som ges ut av amerikanska staten också högre. Av naturliga skäl blir det då inte lika poppis att äga tidigare utgivna obligationer, med lägre ränta för samma löptid, som faller i värde på andrahandsmarknaden.

Ett ökat utbud av obligationer är ytterligare en faktor. Parallellt med räntehöjningarna säljer Fed mängder av statsobligationer varje månad. Under lågränteåren gjorde centralbanken tvärtom – då ville Fed i stället trycka ner långräntorna genom att köpa värdepapperna.

– Då trängde Fed undan andra köpare som nu har lagt om strategin. Det blir en utmaning att locka dessa investerare tillbaka, säger Louis Landeman, kreditchef på Danske Bank, till Omni Ekonomi.

Stora budgetunderskott i USA i kombination med sänkt kreditbetyg innebär ytterligare risker för investerare att ta höjd för. Nyligen passerade USA:s statsskuld en ny milstolpe då den för första gången översteg 33 000 miljarder dollar.

– Det är rimligt att investerare vill ha mer betalt eftersom det är en stor osäkerhet på många fronter. Då blir räntan högre, säger Louis Landeman.

Potentiellt svidande förluster för banker, pensionsfonder och kapitalförvaltare som äger värdepapperna. Men det behöver inte bli så. Allt hänger på om de tvingas realisera förlusterna eller inte.

– Om du inte måste sälja obligationerna kommer det här att räta ut sig över tid. Då får du i slutändan tillbaka alla pengar, säger Louis Landeman.

Förlusterna på papperet uppskattas till 400 miljarder dollar för den amerikanska banksektorn. Det är den högsta nivån någonsin och 10 procent högre än toppnoteringen vid årets början som föranledde kraschen för Silicon Valley Bank, enligt en obligationsanalytiker som citeras av Financial Times.

För att möta kundernas uttag tvingades Silicon Valley Bank realisera en mångmiljardförlust i just amerikanska obligationer. Med bankrusningen som följde i färskt minne ökar oron på finansmarknaden för nya problem i bankerna.

– När det blir så här pass snabba rörelser så ökar spänningarna i det finansiella systemet och risken för att någon typ av olycka inträffar igen, säger Louis Landeman.

Investerare som dumpar obligationer till lägre priser riskerar i sin tur att skicka USA:s skuldtyngda ekonomi in i en negativ spiral. Detta som en följd av en lite snårig men också logisk händelskedja.

Eftersom andrahandsköpare av obligationer inte betalar fullt pris men får samma rätt till utbetalningar från staten innebär det högre direktavkastning. Med andra ord stiger långräntorna som en följd av att priset på obligationerna sjunker.

Det innebär att USA måste matcha genom att erbjuda högre ränta på kommande statsobligationer för att locka investerare att köpa. Därmed ökar skulderna, vilket i sin tur kan få investerare att kräva en ännu högre riskpremie.