Därför spelar vetet så stor roll i kriget

Kriget mellan Ryssland och Ukraina är ett krig mellan världens största respektive sjätte största exportörer av vete.

Och för båda länderna är handeln viktig för att kunna finansiera fortsatta strider.

Fram till nyligen har ett avtal länderna emellan garanterat att Ukraina kan fortsätta exportera spannmål via hamnar vid Svarta havet – trots att området kontrolleras av ryska Svartahavsflottan.

När Ryssland backade ur uppgavs officiellt två anledningar:

Dels ville Ryssland att mer ukrainskt spannmål skulle gå till tredje världen.

Dels ville man ha lättare att exportera sitt eget vete. Det är visserligen inte föremål för några internationella sanktioner i dag, men enskilda nationer och företags bojkotter har ändå försvårat för Ryssland.

Flera bedömare menar att det sannolikt finns fler orsaker. Mindre ukrainsk export kan innebära stigande vetepriser. Vilket betyder att den ryska exporten blir värd mer pengar.

Dessutom handlar det sannolikt om att se bra ut. I slutet på veckan lovade Ryssland att skänka stora mängder vete till fattiga länder i Afrika.

Enligt en granskning i Financial Times är det förslag som ligger på bordet dock att Qatar ska betala Ryssland för det.

Den internationella valutafonden, IMF, har förutspått att vetepriset kan stiga så mycket som 15 procent till följd av det kollapsade spannmålsavtalet. Ryssland har i veckan drivit på den utvecklingen ytterligare genom att attackera och förstöra ukrainska veteförråd i hamnstaden Odessa.

För Ryssland är attackerna potentiellt dubbelt effektiva: man skadar fiendens exportmöjligheter, och höjer samtidigt priset på råvaran i fråga – vilket gynnar den egna exporten.

Det fick priset att rusa, men det är inte säkert hur stora effekter det egentligen har på Ukrainas möjligheter att exportera.

– I nuläget är det oklart hur mycket skada som har gjorts och om Ryssland kommer att utföra återkommande attacker i framtiden, säger Carlos Mera, analytiker på Rabobank till Bloomberg.

Prisförändringen är dessutom klart mindre än jätteuppgången 2022.

Allt möjligt. När priset på vete stack i väg kort efter den fullskaliga ryska invasionen 2022 var det på många sätt en prisökning som tagit sin början redan tidigare, enligt en rapport från institutet Agrifood. Det handlade lika minst lika mycket om stigande priser på drivmedel och konstgödsel, till exempel.

– Det är väldigt svårt att förklara exakt vad som händer på den där kurvan. Om man visste det skulle man förmodligen kunna bli väldigt rik på spannmålshandel, säger Torbjörn Jansson, nationalekonom på Sveriges lantbruksuniversitet som också arbetat med rapporten, till Omni.

Vetemarknaden är lite annorlunda. I ekonomitermer talar man om en ”mjuk råvara”, som handlas på ett antal börser runt om i världen. För oss i Sverige är den närmsta Euronext, med högkvarter i Amsterdam.

Vetepriserna är standardiserade: det kostar alltså lika mycket oavsett om det är från Ukraina, Australien eller Sverige.

Nu blir det än mer komplext: mycket av det som köps och säljs på vetebörserna är inte alls vete, utan så kallade terminer. Det är framtidens vete. Vete som i många fall varken har såtts eller skördats ännu.

– Det betyder att jag kan köpa vete för leverans i december för ett värde nu, och sen kan jag sälja det när priset har ändrats. De här kontrakten kan byta händer många gånger utan att någon faktiskt tar emot något vete, säger Torbjörn Jonsson.

Dels att vete kan handlas som ett värdepapper av människor som varken har intresse eller möjlighet att av faktiskt ta emot ett par ton spannmål i hemma i radhuset.

Dels innebär det också att bönder kan sälja vete så att säga i förhand.

– För en enskild lantbrukare kan det bli ganska dramatiskt om skörden inte blir så stor som väntat. Antingen får de då betala någon form av skadestånd, eller så får de köpa det som saknas av någon granne som inte har odlat på kontrakt.

Just det är ytterligare en anledning till varför det är så viktigt för Ryssland och Ukraina att kunna få ut sitt vete ur landet.

Det är som sagt nästan omöjligt att säga säkert. Men man kan tänka sig att alla ovanstående aspekter spelar in.

Även om Ukraina är en av världens största exportörer av vete utgör de bara ungefär en och en halv procent av den globala produktionen.

– Ukraina har stått för en ganska stor del av exporten, men om man ser på produktionen har de egentligen en mindre del, säger Torbjörn Jansson.

En väldigt stor del av det vete som odlas i världen används i inhemsk produktion och exporteras aldrig, men är fortfarande kopplat till det globala priset. Det är i sin tur kopplat till dollarn. Det ger en viss stabilitet – i alla fall så länge dollarn har en viss stabilitet.

Att vete säljs på terminer – det vill säga att man köper och säljer kommande vete – innebär också att det kan vara viktigare att spekulera i hur mycket vete som kommer att produceras i framtiden, snarare än hur marknaden ser ut just nu.

Dessutom har EU delvis löst Ukrainas problem: man kan nu köra ut spannmål via tåg till Europa istället för via Svarta havet. Drygt hälften av spannmålet fördes ut den vägen förra året, vilket alltså innebär att handeln via Svarta havet har en markant mindre roll än den hade tidigare.