Det händer efter valet: ”Då har parlamentet som mest makt”

Söndagen är medborgarnas dag: sedan den 6 juni pågår röstningen runtom i EU och klockan 23 på söndagskvällen stänger vallokalerna i Italien. Strax därefter väntas de första provisoriska resultaten i valet till EU-parlamentet komma in.

När 360 miljoner européer (i vart fall alla som väljer att använda sin röst) har sagt sitt går stafettpinnen tillbaka till politikerna. För Ursula von der Leyen (EPP), som nyligen sågs trampa runt i skog och mark utanför Knivsta, går kampanjandet in i en ny fas. Hon aspirerar på fem år till som ordförande för EU-kommissionen, så nu måste hon övertyga en kvalificerad majoritet av alla 27 stats- och regeringschefer om att de ska stötta hennes kandidatur.

Ett första tillfälle för Ursula von der Leyen att bearbeta EU:s absoluta toppskikt kommer i samband med G7-mötet i Apulien i Italien. G7 är ju inte bara en grupp för världens ledande ekonomier, utan även ett tillfälle för EU:s mäktigaste kärna att träffas.

Förutom kommissionens ordförande kommer Europeiska rådets ordförande Charles Michel och ledarna för EU:s tre största och mäktigaste länder. Det är duon Frankrike och Tyskland, som kallas för EU:s motor, och Italien som seglat upp som en maktfaktor i EU-valet.

En pikant detalj är att EU:s mäktigaste kvartett representerar fyra olika politiska familjer: Ursula von der Leyen är kristdemokrat och tillhör EPP-gruppen, ett brett högerparti. Giorgia Meloni tillhör Italiens bröder som ingår i den nationalkonservativa ECR-gruppen. Frankrikes president Emmanuel Macron tillhör EU:s liberala familj, samlad i gruppen Renew, medan Tysklands förbundskansler Olof Scholz är socialdemokrat och därmed tillhör gruppen S&D.

Bara en dryg vecka efter valet möts de 27 EU-ledarna för ett informellt möte i Bryssel. Media kommer ett vara på helspänn, då detta ses som det första möjliga tillfället för Europeiska rådet att meddela vem de vill se som EU-kommissionens nästa ordförande.

Enligt Lissabonnfördraget ska Europeiska rådet ta hänsyn till valresultatet när de nominerar ordföranden för EU-kommissionen. Eftersom EPP väntas bli det största partiet är det rimligt att förvänta sig att EU-ledarna utser en EPP-kandidat. För närvarande är den kandidaten Ursula von der Leyen.

2019 var det med knapp marginal som EU-parlamentet röstade ja till Ursula von der Leyen, efter att hennes namn ”kuppats in” av Emmanuel Macron. I år spekuleras det om att han skulle vilja göra något liknande och i så fall föreslå den tidigare ECB-chefen Mario Draghi. Men Draghi skulle också kunna bli aktuell som ordförande för Europeiska rådet.

I slutet av juni möts Europeiska rådet, det vill säga EU:s stats- coh regeringschefer, för toppmöte i Bryssel. Om EU-ledarna inte redan har kommit överens om vem de vill se som EU-kommissionens nya ordförande är det sannolikt att det är nu det kommer att ske.

Har Ursula von der Leyen – eller någon annan – däremot redan utsetts fortsätter arbetet med att besätta övriga toppjobb samt hela kommissionen med sina övriga 26 kommissionärer (totalt är de 27, en per land).

Formellt sett är det regeringen i varje medlemsland som utser sin kommissionär. Men eftersom det är ett pussel som ska läggas, kan man utgå från att nomineringarna är ett grupparbete med inslag av förhandlingar och kohandel, inte minst när det gäller vem som ska få vilken portfölj.

Den nominerade ordföranden för nästa EU-kommission är också med och styr över hur laget sätts samman. 2019 ställde Ursula von der Leyen exempelvis krav på en jämställd kommission.

Några portföljer i kommissionen väger tyngre än andra. Uppdraget som EU:s höga representant för utrikes- och säkerhetspolitik, slarvigt kallad ”EU:s utrikesminister” är en prestigeportfölj. Vilka portföljer som blir tunga avgörs också av vilka politikområden som är i fokus. Spanien kampanjar för att EU-kommissionen ska hålla uppe trycket i den gröna given, som hotas av den politiska kursändringen i EU.

I mitten av juli börjar det bli svettigt. Snart ska den nya EU-parlamentet konstituera sig och då vore det idealiskt om de också kunde rösta om nästa ordförande för EU-kommissionen.

Om EU-ledarna hittills har misslyckats med att enas om en kandidat så erbjuder Natomötet i Washington ett nytt tillfälle att mötas personligen och lösa upp eventuella intressekonflikter och knutar som hindrar dem från att enas om den nya ordföranden för EU-kommissionen.

Mitt i den svenska högsommaren möts de nyvalda EU-parlamentarikerna för en första plenarsession i Strasbourg. Nu ska de konstituera sig, det vill säga välja en talman och bestämma vem som ska sitta i vilket utskott.

Om Europeiska rådet har nominerat en ordförande för EU-kommissionen är det nu som parlamentet ska hålla sin omröstning om denna.

Beslutet kräver absolut majoritet, vilket innebär 361 röster för. Inget ”block” i parlamentet har så många mandat, så här krävs det alltså att högern och vänstern i huvudsak kan enas.

– Jag tror att Europeiska rådet kommer att vilja försäkra sig om att deras förslag får stöd av parlamentet, säger statsvetaren Göran von Sydow.

Socialdemokrater, liberaler och de gröna har gått hårt ut i valrörelsen och sagt att de inte kommer att stödja Ursula von der Leyen om hon samarbetar med ytterhögern.

Att omröstningen är sluten innebär att vi aldrig kommer att kunna kontrollera hur ledamöterna till slut röstade, men vi kan lyssna till vilka rekommendationer gruppledarna ger i debatten inför omröstningen, tipsar Göran von Sydow.

Efter sommarledigheten börjar det nya EU-parlamentet arbeta på allvar. Men innan de sätter tänderna i lagstiftningsarbetet är deras stora uppgift att godkänna den nya EU-kommissionen i sin helhet. Ett viktigt led i detta är utfrågningarna med de nominerade kommissionärerna. Det är inga tebjudningar utan tuffa grillningar, vilket inte minst Sveriges avgående kommissionär Ylva Johansson fick känna på 2019.

Den sista oktober löper den nuvarande EU-kommissionens mandat ut. Men tidigare erfarenhet visar att processen med att tillsätta en ny kommission kan ta hela hösten. Så inbitna EU-nördar och alla som fått mersmak under valrörelsen kan se fram emot en händelserik och spännande höst.