Ekonomen kritisk: ”För tidigt att överge överskottsmål”
Att redan nu överge överskottsmålet när en översyn ligger ett par år fram i tiden är ”överilat”. Det säger Fredrik NG Andersson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet, apropå utspelet från nya S-ledaren Magdalena Andersson och finansmarknadsminister Åsa Lindhagen (MP).
Han ger regeringen rätt i att överskottsmålet längre fram bör ersättas med ett balansmål. Den offentliga skulden är dock för hög för att så bör ske redan nu, enligt Andersson.
– Sverige behöver återställa styrkan i de offentliga finanserna och förbereda statsfinanserna för nästa kris, säger han.
LO-ekonomen Anna Almqvist ställer sig positiv till ett slopat överskottsmål.
– En starkare ekonomi får vi genom att investera i full sysselsättning, välfungerande infrastruktur och en välutbildad befolkning – inte genom en låg statsskuld, säger hon.
Ekonomiprofessorn Lars Calmfors betonar vikten av ett ”tydligt mål som styråra för finanspolitiken, inte minst i den röriga politiska situation som vi kan vänta också framöver”.
”I den politiska debatten är det vanligt att blanda ihop konsumtion med investeringar. Politiker kallar gärna sina satsningar för investeringar trots att de egentligen är ren konsumtion. Så är fallet även denna gång. Huruvida de satsningar Magdalena Andersson och Åsa Lindhagen pekar ut är motiverade att genomföra är en politisk fråga. Eftersom de är konsumtionsutgifter och inte investeringar bör de inte lånefinansieras.”
”Vi har stora investeringsbehov, framför allt för klimatomställningen. Det är investeringar som är viktiga att göra nu och som inte bör vänta. (...)
Det är enligt min mening bättre med ett reviderat saldomål än med en särskild investeringsbudget. Problemet med den senare är att det inbjuder till oklarheter om vad som är investeringar. Den oklarheten finns också i Anderssons och Lindhagens artikel när de till exempel talar om investeringar i välfärden. Det verkar då vara fråga även om rena ökningar av offentliga konsumtionsutgifter. Det kan i och för sig vara motiverat men bör inte kallas investeringar.
Samtidigt som det finns goda argument för en tidigare revidering av saldomålet än enligt reglerna, så är det viktigt att vi har ett tydligt mål som styråra för finanspolitiken, inte minst i den röriga politiska situation som vi kan vänta också framöver. Men jag tror att ett saldomål har större chans att tas på allvar om det upplevs som välmotiverat än ett mål som ses som onödigt ambitiöst.”
”Ja, överskottsmålet bör strykas. Dels har arbetslösheten under flera decennier varit alldeles för hög, vi behöver en omläggning av den ekonomiska politiken för att komma tillbaka till full sysselsättning. Dels har det blivit alltmer uppenbart att vi står inför en investeringspuckel under 2020-talet med stora investeringsbehov i till exempel klimatomställningen och i välfärden på grund av en åldrande befolkning.”
”Ja, det finns investeringsbehov och det är inte fel att slopa överskottsmålet till förmån för ett balansmål. Sedan det sänktes från 1 procent till 0,33 procent går det dock i praktiken knappt att skilja det från ett balansmål utan det handlar mer om huruvida principen om ett överskott ska upprätthållas. I verkligheten går det inte att finkalibrera budgeten så noga att en tredjedels procent, alltså omkring 15 miljarder kronor, gör någon större skillnad och det kommer inte att frigöra några stora belopp för nya reformer. Men målet med ett fast skuldankare och ett överskottsmål är ju teoretiskt oförenliga så det är bra att man tar ett steg mot att minska spänningen mellan dessa båda mål.”
”Statsskulden är relativt låg, men hela den offentliga skulden, som det finanspolitiska ramverket och EU:s budgetregler utgår ifrån, är relativt hög och har ökat under pandemin. Sverige behöver återställa styrkan i de offentliga finanserna och förbereda statsfinanserna för nästa kris. Först när den offentliga skulden tryckts ned under 30 procent i relation till BNP kan vi vara trygga i att staten har det finanspolitiska utrymme som krävs för att möta nästa kris. När den offentliga skulden nått denna nivå kan överskottsmålet ersättas med ett balansmål.
Regeringen har alltså rätt i att överskottsmålet bör ersättas med ett balansmål med tiden. Den offentliga skulden är dock för hög för att så bör ske redan nu. I stället bör regeringen hålla sig till finanspolitiska regler partierna över blockgränsen kom överens om 2016. Där ingår en automatisk översyn av reglerna 2024/26. I samband med den översynen är det rimligt att diskutera storleken på överskottsmålet. Att redan nu överge överskottsmålet när en översyn ligger ett par år fram i tiden är överilat.”
”Ett viktigt argument är den låga internationella räntenivån som speglar långsiktiga strukturella faktorer. De flesta ekonomers bedömningar är att den neutrala räntan – realräntan som är förenlig med normalt resursutnyttjande i världsekonomin – kommer att stiga något men inte särskilt mycket. Det gör en högre statsskuldkvot möjlig än när räntenivån var högre. Om offentlig sektors upplåningsränta är lägre än tillväxttakten, skapar ett mindre ambitiöst saldomål ett större utrymme för högre offentliga utgifter (eller lägre skatter) inte bara på kort sikt utan även på lång sikt. Det faktum att de flesta andra länders statsskuldkvot stigit mycket mer än Sveriges – vår relativa kvot har fallit under pandemin – bör också göra att svenska statspapper framstår som relativt sett mer attraktiva för placerare.”
”Jag delar den bilden. Sveriges offentliga skuld är som sagt mycket låg i en internationell jämförelse. Räntan är dessutom historiskt låg. En starkare ekonomi får vi genom att investera i full sysselsättning, välfungerande infrastruktur och en välutbildad befolkning – inte genom en låg statsskuld.”
”Det är riktigt att när vi har en statsskuld på dagens nivå är det inte prioriterat att sänka den. (Det leder dock tanken fel att påstå att vi inte ska ’fortsätta amortera’. Vi har inte amorterat särskilt mycket de senaste åren, i stället är det BNP som ökat och därmed sänkt skuldkvoten). Lyckas man hålla balansmålet samtidigt som vi har en stigande BNP kommer skulden som andel av BNP att fortsätta minska men det tar ett antal år innan vi kommer i konflikt med skuldankaret.”
”Att regeringen i förväg vill överge överskottsmålet ser jag som ett tecken på att vi är på väg in i ett valår. Regeringar, oavsett partifärg, brukar vilja spendera lite extra för att göra sig populär inför valet. Historien visar att det kan blir dyrt för landet. Speciellt när partierna inte respekterar de finanspolitiska reglerna.”
”Man kan tänka sig ett balansmål men också ett mål om ett visst underskott. Det viktiga är att saldomålet härleds från ett tydligt mål för skuldkvoten och att det redovisas tydligt hur man räknat på detta samband.”
”Jag anser att det rimliga vore ett mål som tillåter underskott i det finansiella sparandet. Även ett balansmål skulle i detta läge innebära att avgörande investeringar och möjligheterna att nå full sysselsättning begränsas i onödan.”
”Jag gissar att detta är ett steg som kan följas av flera för att lätta upp det finanspolitiska ramverket. Från tid till annan diskuteras till exempel införandet av en investeringsbudget vid sidan av statens vanliga driftsbudget, för att möjliggöra investeringar som går utöver nuvarande ramverk. Kanske är det ditåt de vill gå på lite sikt. Rätt använd kan en investeringsbudget skapa välkomna möjligheter men det är inte alltid uppenbart, särskilt inte i den politiska världen, vad som egentligen är investeringar. Inte minst i debattartikeln där balansmålet nu lanseras, blir detta problem tydligt. Det talas om att förändringen motiveras av stora investeringsbehov men mycket av det som sedan diskuteras handlar om offentlig konsumtion. Att gå från ett överskottsmål på 0,33 procent till ett balansmål är inget problem men går vi på sikt emot en allmän otydlighet, där inga finanspolitiska begränsningar finns, kan det bli långsiktigt problematiskt.”