Ekonomer spår inflationstopp: Högsta noteringen på många år
Skenande elpriser trycker upp inflationen i Sverige. Utfallet för november väntas landa i spannet 3,5–3,6 procent och därmed bli det högsta på många år, säger ekonomer till Omni Ekonomi inför tisdagens SCB-siffror.
– Energiprisuppgången lägger ytterligare ett vedträ på inflationsbrasan, säger Johan Löf, seniorekonom på Handelsbanken.
Hans scenario är att inflationen stiger till 3,5 procent och tangerar toppen innan finanskrisen 2008. Ännu högre toppar kan komma under vintern, spår Löf.
Inflationen urholkar hushållens köpkraft och tär på de flesta företags vinster, påpekar Nordeas chefsanalytiker Torbjörn Isaksson.
– Det kan medföra att BNP-tillväxten i Sverige och i vår omvärld dämpas mer under nästa år än vad som ligger i de flesta prognoser, säger han.
Det behöver inte vara ett stort problem att inflationen är hög under ”tre, sex eller till och med nio månader”, anser Länsförsäkringars makroekonom Anders Nordberg.
– Det är trendutvecklingen på lång sikt och dess påverkan på inflationsförväntningar och löner som är den centrala frågan. Och här finns än så länge inte så stor anledning till oro, säger han.
”Vi tror att KPIF stiger med 3,6 procent, medan KPIF exklusive energi väntas landa på mer blygsamma 1,9 procent. Energikomponenten står alltså för den absoluta merparten av dagens så kallat höga inflation. Jämfört med utvecklingen i USA så är den svenska inflation betydligt mer måttlig, både nu och vad gäller förutsättningar framöver.”
”Energiprisuppgången lägger ytterligare ett vedträ på inflationsbrasan, så KPIF-inflationen stiger till 3,5 procent och tangerar toppen innan finanskrisen 2008. Detta är de högsta noteringarna vi haft i Sverige sedan Riksbanken implementerade inflationsmålspolitik i början av 1990-talet. Inflationen är verkligen utelämnad till energiprisernas nycker nu och fler, ännu högre toppar kan komma under vintern.”
”Vår prognos på KPIF är 3,6 procent i årstakt och på 2,0 procent för KPIF exklusive energi.”
”Vi tror att KPIF landar på 3,6 procent och just nu talar mycket för att den siffran står sig fram till våren. Tar man bort energipriserna landar vi på 2 procent, men något högre framåt våren. Både i Sverige och Europa kan vi alltså härleda rekordsiffrorna i mångt och mycket på de höga energi, eller framför allt, elpriserna.”
”I november räknar vi med att inflationen mätt som årstakten i KPIF steg till 3,5 procent, den högsta nivån sedan 1993. Höga el- och drivmedelspriser förklarar en stor del av detta, och rensat för energipriser bedömer vi att inflationstakten var 1,9 procent, vilket är i linje med Riksbankens prognos. Fortsatt höga globala råvarupriser för livsmedel lär ha bidragit till att hålla uppe livsmedelspriserna, även om det mer betydande genomslaget från höga råvarupriser dröjer ett tag. Samtidigt tror vi att boendeposten tyngdes en aning på nedsidan i november av en teknisk justering av hantverkstjänsterna.”
”Det beror på vad man lägger i ordets betydelse, och det är tydligt att ordet kan tolkas ganska brett vilket skapat en otydlighet i kommunikationen för centralbanker världen över. Det är det främsta skälet till att Fed nu anser att det inte längre är lämpligt att beskriva inflationen som tillfällig. Sen betyder inte det att dagens nivåer väntas bestå. Om inflationen är hög i tre, sex eller till och med nio månader behöver inte innebära att det blir ett stort problem. Det är trendutvecklingen på lång sikt och dess påverkan på inflationsförväntningar och löner som är den centrala frågan. Och här finns än så länge inte så stor anledning till oro.”
”I teknisk, torr ekonommening, så ger en engångsförändring i KPI en högre (eller lägre) inflation i ett helt år, eftersom inflationen mäts som årsförändring. Men i praktiken kan hög (eller låg) inflation betraktas som tillfällig längre än så, till exempel om den drivs av en följd prisförändringar i enstaka produkter som dock inte anses kunna fortgå för evigt. Dyra begagnade bilar i USA är ett bra exempel. Omvänt kan tålamodet för ’tillfällig’ inflation också vara mycket kortare om det rör sig om en bred prisuppgång bland produkterna i KPI. Det ser vi inte riktigt i Sverige, utan det är energiprisuppgången som driver mest.”
”’Tillfälligt’ är subjektivt och det är upp till var och en att säga vad det innebär, vilket var ett skäl till att Feds ordförande Jerome Powell nyligen skrotade begreppet ’transitory’. Huvudfrågan är om inflationen är på en högre långsiktig trend eller ej. Den starka globala utvecklingen gör att osäkerheten är större än på länge, men den bästa bedömningen är att energipriserna stabiliseras och att transportkostnaderna faller nästa år. Det talar i sin tur för att inflationen är väsentligt lägre om ett år än i dag.”
”Vi kanske landar i semantik, men om ordet tillfälligt känns kort, är övergående eventuellt en bättre beskrivning som i sak är enklare att förstå att de obalanser som vi just nu ser mellan utbud och efterfrågan, problem i leveranskedjor eller för den delen energiproblematiken förr eller senare löser sig. Att man i USA nu talar om att pensionera begreppet handlar mycket om att men ser allt stiga mer än väntat, men också att kompensationskrav i lönebildningen börjar dyka upp. Så länge vi inte hamnar där kan vi nog i Norden och Europa fortsätta se inflationsimpulsen som övergående snarare än bestående. Men risken är så klart att vi om några månader behöver säga något annat.”
”Vi räknar med att det underliggande inflationstrycket förblir högre med en årstakt som överstiger 2 procent under i princip hela 2022. Obalans mellan utbud och efterfrågan, liksom företagens rå- och insatsvarupriser, bidrar till detta och sammantaget tror vi på mer övervältring till konsumentpriserna än Riksbanken. 2023 bedömer vi att svensk ekonomi går in i en mer mogen konjunkturfas, men med bibehållet högt resursutnyttjande och dessutom högre löneökningar vilket innebär ett fortsatt starkt pristryck.”
”Knappast någon alls om vi pratar om tillväxten av BNP eller sysselsättningen. Sen ändras såklart sammansättningen av konsumtionen något när vi trots prisuppgångar köper ungefär lika stor volym av livsmedel och energiintensiva varor. För att förändra förutsättningarna för återhämtningen tror jag det krävs ett betydligt bredare inflationstryck och att vi börjar se ordentligt stigande löneförväntningar hos både arbetsgivare och arbetstagare.”
”Ju längre inflationen varar, desto större risk att den biter sig fast och driver fram räntehöjningar från Riksbanken. Det är inte vårt huvudscenario, men det skulle i så fall dämpa konjunkturen och jobbtillväxten. En annan effekt är att den höga inflationen har sänkt konsumentförtroendet senaste tiden. Inflationen pressar ju de reala löneökningarna, det vill säga löneökningarna räcker till mindre varor och tjänster när man justerar för inflation. De höga elräkningar slår dessutom extra hårt mot vissa hushåll som rent av kan tvingas dra ned på annat. Många hushåll har dock ett gott sparande att täcka upp med, så vi räknar inte med någon stor negativ effekt på ekonomin.”
”Det urholkar hushållens köpkraft och tär på de flesta företags vinster, vilket kan medföra att BNP-tillväxten i Sverige och i vår omvärld dämpas mer under nästa år än vad som ligger i de flesta prognoser.”
”Det är höga inflationstal, och elpriserna är väldigt höga. Samtidigt får man gärna se prisutvecklingen över en längre period. Tittar vi på ett genomsnitt över hela pandemin (från 2020 medräknat vår prognos för 2022) så landar KPIF nära två procent och utan energi på 1,6 procent, och då ställs analysen i ett annat läge. Men så klart, de närmaste månaderna är risken överhängande att man väljer bort konsumtion på sånt som är dyrt (det vill säga lägre tillväxt). Dock är frågan om inte nya införda, eller egenpåtagna, restriktioner är av större betydelse på riktigt kort sikt.”
”Hushållen har främst börjat märka av inflationen i form av stigande el- och drivmedelspriser vilket lär sätta visst negativt avtryck på hushållskonsumtionen, även om svenska hushåll har en överlag god finansiell position. På sikt bör inflationstalen innebära än högre inflationsförväntningar och därmed också krav på kompensation i form av högre lönekrav, något som bör kunna ge högre löneökningar i avtalsrundan 2023. Det är dock viktigt att komma ihåg att för företagen så är KPIF-inflationen ännu för låg då den alltjämt understiger kostnadstrycket i producentledet. På kort sikt bidrar detta till pressade företagsmarginaler, men under nästa år väntar vi oss att övervältringen till konsumentpriserna tilltar.”