Ekonomi i fritt fall – vad finns kvar för Trump att störta på Kuba?

Efter gripandet av Venezuelas president Nicolás Maduro, tycks Vita huset ha siktat in sig på Kuba, och enligt uppgifter till Wall Street Journal ska det finnas planer på att undanröja regimen på ön.

Det tidningen har fått till sig är att det har förekommit möten mellan Washingtons regeringsföreträdare och exilkubaner i Miami med syftet att värva någon på insidan av den kubanska regeringen, som man gjorde i Venezuela.

Några uppgifter om planer på en militär aktion, som i Caracas, har tidningen däremot inte fått till sig.

Situationen på ön har försämrats stadigt de senaste åren. Tidigare har kubaner kunnat hämta mat i statliga ransoneringsaffärer, men till och med dessa står nästan tomma nu, skriver The New York Times i ett reportage.

– Vi vet inte hur vi ska klara detta längre. Vi har blivit som mänskliga robotar, säger Odalis Reyes till tidningen.

Den haltande ekonomin leder i sin tur till en kedjereaktion av andra problem. Exempelvis har insektsburna virusinfektioner, som chikungunya och denguefeber, ökat för att sophämtningen har blivit glesare på grund av knappheten på bränsle.

Mediciner är också svåra att få tag på för vanliga kubaner på grund av en omfattande brist på även de varorna. El Pais har talat med kubanen Ernesto López som har chikungunya. Han har hänvisats till svarta marknaden där läkemedlet mot sjukdomen kostar 20 dollar – dubbelt så mycket som hans månadslön på tio dollar.

Ett annat exempel är de ibland 15 timmar långa strömavbrotten som riskerar göra den svåranskaffade maten dålig.

Efter revolutionen 1959 införde USA ett handelsembargo som påverkade Kuba kraftigt. Samtidigt sjönk produktionen i landet efter omfattande kollektiviseringar, inte minst av jordbruket.

På 1960-talet integrerades Kuba i det sovjetledda ekonomiska systemet Comecon, vilket förenklat var ett svar på USA:s Marshallplan. I Kubas fall innebar det att ön kunde sälja socker till Sovjetunionen till ett kraftigt överpris och fick olja, maskiner och livsmedel till subventionerade priser.

När Sovjet imploderade 1991 skars Kubas främsta livlina av. Efter detta uppstod en stor brist på importvaror och ekonomin gick utför.

En liten lättnad kom under Barack Obamas tid i Vita huset. Presidenten lättade en del av sanktionerna i utbyte mot att Kuba släppte politiska fångar och öppnade ekonomin för viss privatisering.

Efter Sovjets fall har det uppstått parallella marknader utanför den statliga. Ett tag fanns det en särskild valuta för turister som har fört in visst kapital i landet.

Turismen, en av få någorlunda blomstrande industrier, har sjunkit med 50 procent efter pandemin. Orsaken tros vara de återkommande strömavbrotten och den bristfälliga internetuppkopplingen.

Efter att USA nu har gripit Maduro har Kuba skurits av från en av sina sista handelspartners och framför allt en viktig leverantör av olja. Det väntas förvärra den redan allvarliga energikrisen, vilket i sin tur kan förvärra sjukdomar och matbristen.

USA har också på andra sätt stärkt sin kontroll i den västra hemisfären, till exempel genom ingripanden mot flera oljetankrar. Dessutom sätter Washington press på Mexiko att också avsluta sin handel med Kuba.

The Miami Herald skriver att situationen på Kuba knappt är hållbar längre och att den riskerar att bli ännu värre efter att Venezuela, som har stått för 50 procent av landets oljebehov, nu inte finns kvar som handelspartner.

Men experter som tidningen har pratat med påpekar att man ska komma ihåg att en ekonomisk kollaps inte är lika med regimkollaps. Det nuvarande styret har trots allt genomlevt 67 år av ekonomisk kris utan att falla – trots att många flera gånger spått att regimens fall är nära.

Kuba går inte heller att jämföra med Venezuela, menar analytikerna. Det finns ingen motsvarighet till Delcy Rodriguez som skulle samarbeta vid ett forcerat regimskifte. Styret är väldigt sammansvetsat, säger Ryan Berg, programchef vid Center for strategic and international studies till tidningen.

– Jag tror att många av de hellre skulle sjunka med skeppet än att förhandla sig till exil.