”ESG – välsignelsen och förbannelsen jag lever med”

Regelverken kring hållbarhet inom finansbranschen har fört mycket gott med sig, och i vissa avseenden är det finansbranschen som nu driver på omställningen till mer hållbarhet. Samtidigt är det utmattande, konstaterar fondbolaget Navigeras hållbarhetschef Josefin Dahlén.

”Aldrig förr har hållbarhet engagerat så många på bolagen och regelverken är en välsignelse i framåtrörelsen. Samtidigt är de också min förbannelse,” skriver hon i en gästkrönika i Omni Ekonomi.

För 16 år sedan gav europeiska investeringsbanken ut sin och världens första gröna obligation. Då fanns det mycket begränsade alternativ för den som ville spara hållbart. Annat är det nu. ESG, de globala målen, impact och taxonomin är dominerande teman på branschens diskussionsarenor, och det totala utfärdandet av gröna, sociala eller hållbarhetslänkade obligationer uppgick till cirka 2,2 miljarder euro 2022. Det tåls att läsas igen.

Hur kommer det sig?

För att nå Parisavtalet behöver vi finansiera den gröna omställningen. EU har tagit på sig ledartröjan för att få det att hända, bland annat genom ett massivt regelverkspaket riktat till finansbranschen. Och branschen har hängt på. 

Sedan införandet av Disclosureförordningen (SFDR) 2021 kan vi se hur den svenska fondförmögenheten återfinns till 93 procent i fonder som främjar miljörelaterade eller sociala egenskaper (”ljusgröna”), ytterligare 2 procent finns i fonder med hållbara investeringar som mål (mörkgröna).

Numera agerar bankerna också hållbarhetsrådgivare till bolag om vad de behöver göra för att få tillgång till attraktiv finansiering. Man kan hävda att det i många avseenden är finanssektorn som nu driver på omställningen. Det gör den genom att ställa krav på bolag i investeringsbeslut, krav på styrelser och ledningar vid bolagsstämmor, krav på bättre och mer transparent rapportering av ESG-data.

Det hela låter ju mycket positivt och inte minst för mig som hållbarhetsansvarig. Aldrig förr har hållbarhet engagerat så många på bolagen och regelverken är en välsignelse i framåtrörelsen.

Samtidigt är de också min förbannelse. Regelverken engagerar oss, och mattar ut oss. Jurister, experter och rådgivare gör sitt bästa för att tolka ett mycket snårigt och komplext regelverk. Vi lägger ner tid och energi på att möta förväntansbilden för de upplysningar som ska lämnas, med förhoppningen om att det i slutändan ska bli lättare att jämföra för slutinvesteraren.

I våras släppte EU-kommissionen efterlängtade svar för några centrala tolkningsfrågor kring Disclosureförordningen. Det är tydligt att regelverket inte är en lämplig guide för att säkerställa kvalitén i en produkt som främjar hållbarhet, eller har hållbara investeringar som mål. Definitioner är öppna för tolkning och sammantaget bidrar det mycket lite till att göra valet lättare för en slutinvesterare som vill spara hållbart.

Utvecklingen har lett till ett nytt fenomen – grönblekning. Ambitionen att vilja göra skillnad vs risken för grönmålning har lett till en situation där man hellre lovar för lite. Flera aktörer har ”nedklassificerat” sina produkter.

Frågan som kvarstår är om regelverken verkligen hjälpt oss mot en mer hållbar värld, eller om vi kunde lagt tiden på något bättre. Jag hoppas på det första.

Bakgrund | Josefin Dahlén

• Hållbarhetschef på fondbolaget Navigera, representant i investeringskommittén med ansvar för ESG House View – strategiskt ramverk och integrering av ESG-frågor i förvaltningen
• Närmare 10 års erfarenhet från arbete med hållbarhetsfrågor inom akademisk, privat och offentlig sektor.
• Skriver om ESG och hållbarhet en gång i kvartalet

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.