EU visar musklerna i tullkriget – biter det på Trump?

När Trumpadministrationen meddelade att tullarnas införande skulle skjutas upp i 90 dagar, lär många européer ha pustat ut. Nu fanns en möjlighet att förhandla fram ett bättre avtal som skulle vara skonsammare mot världsekonomin.

Men med tullpausens slutdatum runt hörnet har hoppet inte kunnat infrias för EU:s del. Politico rapporterar att Tysklands förbundskansler Friedrich Merz uttryckt frustration över förhandlingarnas tröghet.

Något som troligen sätter ännu mer press på EU är att Storbritannien redan har nått en överenskommelse med USA. Enligt avtalet gäller en tullsats på tio procent som utgångspunkt, med undantag för vissa produkter.

EU har dock förkastat ett sådant avtal med hänvisning till unionens storlek. Samtidigt ökar pressen på att nå en överenskommelse som i alla fall inte är sämre än britternas, skriver Politico.

EU ska ha fått ett nytt bud från USA, rapporterar Reuters. Detaljerna i förslaget är inte kända, men några hurrarop från Bryssel har inte hörts.

Dagen efter att USA tillkännagav tullarna uppmanade Frankrikes president Emmanuel Macron EU-länder att inte förhandla enskilt med USA. Men nästan tre månader senare har det visat sig att farhågan var ogrundad. Trots att det har bubblat något på insidan har unionen visat upp en ovanligt stark sammanhållning utåt.

– Alla var rädda för att några medlemsländer skulle frestas av att förhandla bilateralt med USA, men det har inte hänt. Vi har stått enade, sa Europeiska rådets ordförande Antonio Costa inför EU-ledarnas toppmöte den 26 juni.

Christopher Andersson, EU-jurist och aktiv inom Svenska Atlantkommittén, säger att det handlar om att EU-länderna helt enkelt har hållit sig till de gällande fördragen.

– Man ska komma ihåg att EU-kommissionen har långtgående kompetenser när det gäller den gemensamma handeln. Medlemsländerna får inte förhandla bilateralt med USA.

Även bråkstakar som Ungern och Slovakien har rättat in sig i ledet. Förklaringen kan ligga i krisernas förmåga att svetsa EU samman, menar Christopher Andersson.

– Nu kanske inte Trump kan ses som ett yttre hot, men det liknar effekten som pandemin och Rysslands invasion av Ukraina hade, det vill säga ett mer enat EU.

Den stora rubriken från toppmötet den 26 juni var idén Ursula von der Leyen vädrade. EU-kommissionens chef föreslog att EU skulle kunna gå ihop med CPTPP-länderna, bland annat Kanada, Storbritannien och Japan, för att ersätta WTO, World Trade Organization.

En sådan organisation skulle ”visa världen att frihandel är möjlig”, sa von der Leyen. Det uppseendeväckande i förslaget är att USA inte per automatik är inbjudet.

Christopher Andersson säger att EU antagligen inte på allvar överväger att runda USA på världsmarknaden, utan att det ska ses som ett schackdrag för att höja temperaturen i förhandlingarna.

– EU verkar vilja komma bort från öga för öga-hoten till en mindre förutsägbar strategi. De verkar anse att de inte har fått vad de vill genom att svara med samma mynt hela tiden.

Samtidigt säger han att det inte är hållbart för EU att kapprusta med USA på det sättet. Förhandlingar kostar energi, tid och pengar, det visar inte minst Brexit. Till slut kommer det till en kritisk punkt där prioriteten är att komma överens.

– EU-kommissionen kan inte sitta och förhandla med amerikanerna dagarna i ända. Till slut vill marknaden ha ett besked. Problemet är att förutsägbarheten som tidigare har funnits i förhandlingarna med amerikanerna inte finns längre.

Det senaste exemplet på Donald Trumps tvära kast drabbade Kanada. I fredags meddelade den amerikanska presidenten att hans land omedelbart avbryter tullförhandlingarna med grannen i norr, på grund av landets plan att beskatta techbolag.

Sent på söndagen fick Kanada backa. Premiärminister Mark Carney meddelade att planerna på att införa skatten stoppas och att förhandlingarna med USA nu är återupptagna.

Kanske var syftet att visa de andra länder som fortfarande förhandlar med USA, vem de har att göra med. Men Christopher Andersson understryker att EU inte är vilken handelspartner som helst.

– Trump har ett starkt intresse av få till en god uppgörelse med EU, för att handeln mellan marknaderna är så stor. Någonstans har även han en popularitetsnivå som han måste förhålla sig till.

Bilden av att EU har stått handfallet inför Trump som djärv och nyckfull förhandlare stämmer menar Rolf Gustavsson, mångårig Brysselkorrespondent för bland annat SVT.

Samtidigt menar han att förhandlarna i Bryssel har en viktig fördel gentemot sina amerikanska motparter: erfarenhet.

– På EU:s sida finns all form av expertis tillgänglig när det kommer till utrikeshandel. Många inom kommissionen har erfarenhet från stora förhandlingar. USA har nyligen bytt ut sin administration och nu är den av ett sådant slag att mycket kretsar kring presidentens ryggmärgsreflexer, säger han till Omni.