Evergrande bommar igen – så rasade Kinas största bolag

Måndagen den 25 augusti 2025 markerade slutet för den kinesiska fastighetsjätten Evergrande på Hongkongbörsen, drygt 15 år efter första handelsdagen.

Något annat fanns liksom inte att göra, enligt riskanalytikern Dan Wang. Och nu finns ingen återvändo.

– Har man en gång avnoterats, kan man inte komma tillbaka, säger hon till BBC.

Samtidigt beskriver hon det som en dyster milstolpe för Kina och för den fastighetskris som plågat landet de senaste åren.

Kent Deng, professor vid London School of Economics, håller med.

– Avnoteringen bekräftar att sötebrödsdagarna är över på den kinesiska fastighetsmarknaden, säger han till Newsweek.

Det är en hisnande resa Evergrande har i backspegeln. För bara några år sedan var konglomeratet Kinas högst värderade bolag, med affärsverksamheter inom allt från fastigheter och förmögenhetsförvaltning till elbilstillverkning och ligafotboll. Evergrande var sinnebilden av den kinesiska framgångssagan. Grundaren Hui Ka Yan kom från enkla förhållanden, men lyckades 2017 ta sig upp i toppen på listan över Kinas rikaste personer.

Problemet var dock att koncernen var byggd på enorma summor lånade pengar. 300 miljarder amerikanska dollar – motsvarande över 3 100 miljarder kronor – för att vara exakt. Det gjorde Evergrande till världens mest belånade fastighetsutvecklare.

– De är i en egen liga av oansvarigt beteende, sa Danske Banks chefsanalytiker Allan von Mehren till Omni Ekonomi i fjol.

När pengarna inte kom in i lika snabb takt som de gick ut, började man missa amorteringar och räntebetalningar. Byggprojekt pausades, inflyttsdatum sköts fram på obestämd tid. Ryktet om Evergrandes opålitlighet spred sig snabbt bland Kinas bostadsköpare och långivare drog öronen åt sig.

I samma veva beslutade den politiska ledningen i Peking att införa ett nytt regelverk som styr fastighetsbolagens skuldsättning och likviditet. Det drog åt tumskruvarna ytterligare, inte bara för Evergrande utan även för andra överskuldsatta fastighetsutvecklare.

För Evergrande var det dock sista spiken i kistan och förra året beslutade en domstol i Hongkong att koncernen skulle likvideras. I samband med det handelsstoppades aktien, som vid den tidpunkten tappat 99 procent av sitt börsvärde.

Efter många om, men och förseningar har ärendet nu hittat fram till en domstol i Fastlandskina, där likvidationsbeslutet sannolikt kommer att fastställas i början av nästa år.

När kollapsen var ett faktum hade Evergrande omkring 1 300 pågående projekt fördelat på 280 städer över hela Kina.

Det innebär samtidigt ett stort antal anställda som blivit arbetslösa, samt underleverantörer och entreprenörer som inte fått betalt.

För att inte tala om bostadsköparna. Genom åren har fastighetsinvesteringar blivit ett allt mer populärt alternativ för vanligt folk i Kina. Det sågs tidigare som en rätt trygg investering som säkrade pensionen.

Men under bostadsmarknadskrisen – där Evergrande spelat en betydande roll – har priserna rasat med minst 30 procent. Det slår hårt mot vanliga hushåll, som hårdnar greppet om plånboken vilket i sin tur blir ytterligare en bromskloss för tillväxten.

Från Pekings håll har man försökt blåsa liv i ekonomin med en rad initiativ riktade mot bland annat bostadsmarknaden och konsumtionen – hittills med måttliga resultat.

Men någon statlig räddningsplanka för Evergrande har det inte varit tal om.

– Den politiska ledningen har velat statuera exempel med Evergrande. Det här är ett specialfall, har Allan von Mehren tidigare sagt till Omni Ekonomi.

Före krisen stod fastighetsmarknaden för omkring en tredjedel av Kinas BNP. Den var en viktig tillväxtmotor, samtidigt som den försåg lokala regeringar med ett stadigt inflöde av intäkter. Byggsektorn är fortfarande en enorm arbetsmarknad, så en utökad kris skulle kunna leda till massarbetslöshet i världens näst största ekonomi.

Kombinera det med det pågående tullkriget med USA och det finns potential för effekter på världsekonomin i stort.

För Kinas ekonomi är Evergrandes kollaps och fastighetsmarknadens tvärnit ett mer akut problem. När Peking införde det nya regelverket för fastighetsbolagens skuldsättning och likviditetskrav, var det med avsikten att minska den kinesiska ekonomins beroende av en enda sektor. Det håller visserligen på att ske, men under rätt smärtsamma former.

Peking har i stället siktet inställt på högteknologi och AI som nya grundpelare för tillväxten. Men bostadskomplexen står kvar som minnen av en svunnen tid som aldrig lär återvända, samtidigt som miljontals människors livsbesparingar har gått upp i rök.

David Lubin, forskare vid tankesmedjan Chatham House, konstaterar för Newsweek att Kina har fastnat i en ond cirkel.

– Fastighetssektorn är svag för att hushållens förtroende är svagt för att fastighetssektorn är svag. Den rundgången kan bara brytas av en politisk intervention, men myndigheterna verkar högst ovilliga att presentera något storslaget för att lyfta hushållens förtroende.