”Grumliga gränser mellan spel och investering”

Studier visar att det ofta är individer med samma typ av riskbeteende som kan råka illa ut i både spel och investeringar. Och gränserna mellan de två blir allt grumligare, skriver Finansinspektionens konsumentskyddsekonom Moa Langemark i en gästkrönika.

Hur stort är steget mellan spel och investeringar? Från ett rationellt perspektiv är det nog ganska stort. En investering gör du med pengar som du inte behöver inom den närmsta tiden men som du hoppas ska kunna ge avkastning och därmed högre konsumtion i framtiden. Ett spel är något du gör för nöjes skull med pengar som du vet att du kan förlora.

Men så finns det en gråskala däremellan. Det finns finansiella produkter som är som spel, till exempel binära optioner och Contracts for Difference (CFD). Och speltekniker, gamification, som används för att öka vårt engagemang i våra investeringar genom att appen fylls av konfetti eller att du får badges när du når ett sparmål.

Går vi ett steg längre och tittar på hur vi beter oss när vi ställs inför en investeringsmöjlighet eller en vinstchans på ett kasino är det faktiskt precis samma mekanismer som drar igång i vår hjärna och i våra kroppar. Är garden nere kan vi helt enkelt inte motstå ett erbjudande som låter för bra för att vara sant men som går emot vad vi kanske egentligen tänkt oss från början; vi drabbas av ”fomo” (fear of missing out) eller kanske går på ett investeringsbedrägeri.

Men hur stort problem är det här egentligen? Uttryckt i kronor och ören har det visat sig att mer aktiva investerare oftare förlorar pengar. Det handlar dels om att de betalar mycket pengar i courtage när de investeras, dels att de hoppar på olika investeringstrender vid fel tidpunkt. Vi har i våra analyser sett att de flesta svenskar som gav sig in i memestock-hajpen för några år sedan förlorade på det. Det gjorde också de flesta som investerat och sålt av sina kryptocertifikat (trots en uppgång i bitcoinpriset på 500 procent under den studerade perioden).

Men det finns också en annan nivå som är mer oroväckande. Inte helt otippat har de som ägnar sig åt riskinvesteringar också ofta ett riskspelande. Likaså har dessa individer också ofta sämre finansiellt välbefinnande, det vill säga man inte känner sig trygg med sin privatekonomi och har en sämre finansiell motståndskraft. Till råga på allt finns det också ett tydligt samband mellan finansiellt välbefinnande och den allmänna hälsan, enligt en studie vi gjorde tillsammans med Folkhälsomyndigheten.

Internationella studier visar också att denna riskgrupp ofta har en osund kombination av sämre finansiell kunskapsnivå och övertro på sin egen förmåga. Vän av ordning kan här tycka att det måste finnas ett visst mått av ”skyll dig själv”. Men om vissa grupper är särskilt utsatta att bränna sig i sina investeringar samtidigt som finansiella aktörer utvecklar produkter och tjänster som triggar den här gruppens riskbeteende kan det också bli ett problem på en högre nivå.

Vi vet sedan tidigare att allt för mycket risk i det finansiella systemet inte är bra. Vi vet också att pengar blivit allt mer flyktiga på vår digitala finansmarknad. En mer sansad inställning till risk behövs. För steget mellan spel och investering är mindre än vad många tror.

Läs mer om och av Moa Langemark: