Investerare fasar men lugnare för vd:ar – så kan färre rapporter förändra börsen

Frågan är inte ny. Att gå från kvartalsrapportering till halvår för noterade bolag har vädrats förr. Rapporteringen tar tid från ledningen och kostar pengar, menar förespråkarna.

Tidigare i september vädrades frågan igen av Donald Trump. Han brukar oftast vara kritisk till Kina, men i ett inlägg på Truth Social lyftes kinesernas syn på ledarskap som ett föredöme.

”Har du hört talesättet att Kina har 50 till 100 års syn på ledarskapet, medan vi driver våra företag på kvartalsbasis??? Inte bra!!!”

Sedan 1970 har amerikanska företag tvingats öppna böckerna till allmän beskådan var fjärde månad. Men i Sverige är det en ganska ny företeelse. Fram till slutet av 1990-talet var kravet halvårsrapport och bokslut.

Det var först i samband med att EU:s transparensdirektiv infördes i början på 2000-talet som kvartalsrapporter blev standard. Sedan 2016 är det inte längre ett lagkrav, men Stockholmsbörsen håller kvar vid traditionen.

Redan under sin förra mandatperiod ville Trump se halvårsrapporter. Men då fick han inget gehör. Ska det bli verklighet måste den amerikanska finansinspektionen SEC med på tåget och 2018 var intresset svalt. Nu verkar SEC-direktören Paul Atkins vara mer villig och har satt en utredning på snabbspår.

Han hoppas ha ett förslag redo runt årsskiftet som kan skickas på remiss. Det kan med andra ord gå fort.

Frågan har stundom lyfts i Sverige men någon het debatt har det inte varit. Går USA över kan det bli ändring på det. Tiden är förbi då Stockholmsbörsen enkom var en svensk angelägenhet och att ha samma praxis här som i USA har sina poänger.

Inte minst för Nasdaq som gärna vill suga åt sig nynoteringar av heta bolag. Är det lägre krav i USA finns det risk att fler bolag än Klarna och Spotify seglar över Atlanten.

Aktiespararnas chefsjurist Sverre Linton säger till TT att han tror att det kan gå snabbt att slopa kvartalskravet i Sverige om USA gör det. Eftersom det inte finns några lagkrav här utan bara börsens krav så krävs inga utredningar och politiska beslut. Det snabbar upp saker.

Kostnad och tid är ett argument för mindre frekvent rapportering. Att förbereda siffrorna, producera rapporter, hålla pressträff och intervjuer med affärspressen tar energi som skulle kunna användas till att skapa aktieägarvärde.

– Ja, så kan det säkert vara. Men samtidigt är det inte så mycket merarbete när man har upparbetade rutiner för att göra kvartalsrapporter, säger Spiltans vd Per H Börjesson till Omni Ekonomi.

Noterade bolag har redan fungerande system för att hantera arbetsbördan. Dessutom är det här information som ledningen ändå behöver för sitt eget arbete. Rapporten handlar mer om att paketera den för en extern publik. Och marknaden lär inte nöja sig med att bara få information var sjätte månad.

– Ledningen kommer sannolikt få ha mer investerarträffar, kapitalmarknadsdagar med mera för att ”göra reklam” eller uppdatera aktieägare hur det går, samt locka potentiellt nya investerare, säger Swedbanks aktiestrateg Robert Oldstrand till Omni Ekonomi.

Ett annat argument är att kvartalsrapporter skapar en osund kortsiktighet. Marknadens krav på kvartalen är höga och bolag som inte når upp till förväntningarna straffas. Det riskerar att få ledningarna att göra saker som ser bra ut nu men som biter dem i baken om några år. Mindre frekvent rapportering skulle lösa det. Eller?

Njae, knappast, menar den amerikanska tankesmedjan Brookings.

”Att skifta till halvårsrapporter gör ingenting för att möta någons definition av långsiktighet”, skrev Brookings i en kommentar när Donald Trump dundrade om halvårsrapporter för sju år sedan.

Man menade att det finns gott om exempel på bolag som lyckats hålla skutan på en långsiktig kurs ändå. Amazon till exempel, där investerarna väntade tålmodigt på leverans. Biotechbolag är ett annat exempel. Marknaden är helt enkelt inte så kortsiktig som den beskylls för.

På de aktiemarknader där man bytt lite fram och tillbaka, så som i Storbritannien, har studier dessutom visat att det inte blir några skillnader i investeringar eller forsknings- och utvecklingsbudgetar.

”Alltså är det ett misstag att skylla minskade investeringar på kvartalsrapporteringen”, är deras slutsats.

Det främsta problemet med sexmånadersrapportering, menar många, är att transparensen minskar. Det kan till exempel göra det lättare att handla på insiderinformation, menar Spiltans Per H Börjesson.

Tätare rapportering ger mer information till marknaden och informationsasymmetri är en av de stora orsakerna till att marknaden inte är perfekt effektiv. Mindre information ger mindre effektivitet i marknaden – allt annat lika. Det var ju det som gav oss transparensdirektivet från början.

– Rent generellt hamnar fördelarna mestadels i företagens knä, med såklart mindre regelbörda, informationshantering, svart period med mera. Nackdelarna drabbar främst investerare och då på flera plan, säger Swedbanks aktiestrateg Robert Oldstrand till Omni Ekonomi.

Det skulle potentiellt även kunna ge vissa förändringar i dynamiken på aktiemarknaden.

– Det kommer att handla mer om externa faktorer som blir drivare för marknaden under längre perioder. En annan nackdel är att tajmingen i vändningar eller trender för slutmarknader blir osäker. Det kan också bli högre volatilitet i samband med halvårsrapporterna.

Så om livet blir lugnare för vd:arna och finanscheferna så kan det bli stressigt värre för analytiker och investerare.