”Kommer fredspristagaren öppna landet för investerare?”

Årets fredspristagare, Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed, får Carnegies fondförvaltare Karin Fries att ta en närmare titt på ett land som i sin ekonomiska utveckling har jämförts med Kina för 25 år sedan.

Etiopien är genom enorma satsningar inom infrastrukturen på väg mot lätt tillverkningsindustri. Det är ett land som lockar investerare och bolag med sin tillväxtpotential trots stora hinder som låg internetanvändning och hög statlig styrning, skriver Fries i en gästkrönika i Omni Ekonomi.

Frågan är bara, kommer det att öppnas upp för privat kapital?

När Nobels fredspris meddelades i år tittade mina kollegor på mig och undrade, investerade Afrikafonden någonsin i Etiopien? Det enkla svaret på det var nej, inte ens i något bolag med verksamhet i Etiopien. Anledningen var att det inte gick. Det fanns helt enkelt inte bolag av kvalitet med någon verksamhet av betydelse i landet.

Ett ganska märkligt svar egentligen givet att Etiopien har varit ett av Afrikas snabbast växande ekonomier i över i snart två årtionden. Landet har haft sin egen tillväxt- och utvecklingsbana. När många vill jämföra Rwanda med Singapore var en analytiker mer benägen att jämföra Etiopiens utvecklingsprogram med Kinas, om än 25 år efter Kina.

Tillväxten har varit investeringsledd och kontrollerats och planerats centralt från staten, och någon aktiemarknad finns inte. Initialt har det varit stort fokus på att leverera infrastruktur och jordbruket. Byggsektorn har varit vinnare i den utvecklingen.

Det stora bygget av kraftdammen The Grand Ethiopian Renaissance Dam, kommer också kunna förse landet med välbehövlig elkraft för att kunna ta nästa steg och vrida landet mot lätt tillverkningsindustri. Den statskontrollerade valutan anses ofta vara kraftigt övervärderad, vilket gör importerade varor billiga och exportvaror dyra. Det har man delvis löst genom höga importtullar.

Lokalt har efterfrågan på utländsk valuta varit så stor att bönder hellre sålt sina varor på den globala marknaden även om de fått lägre betalt där, än på den lokala marknaden.

Etiopien är fortfarande i mångt och mycket ett agrarland, och när jag för många år sedan lyssnade på ett bolag involverat i att försöka starta textilfabriker var budskapet tydligt, det är en utmaning att få personal som tidigare aldrig jobbat i en fabrik eller haft en formell anställning, att förstå innebörden av att ha en heltidsanställning.

Ändå lockar Etiopien för många investerare och bolag. Det är ett av få länder i världen som erbjuder så mycket tillväxtpotential för i princip alla tjänster som bolag kan vilja erbjuda. Få etiopier har ett formellt bankkonto, än mindre tillgång till basala finansiella tjänster.

Telekomindustrin är monopoliserad av statliga telekombolaget och internetpenetrationen är låg.

Nigerianska Dangote Cement var tidiga med att bygga en cementfabrik i landet, men det har inte varit en oproblematisk investering. Kenyanska bolag har mest att vinna på om Etiopien i framtiden också öppnar upp sin ekonomi för mer utländskt deltagande.

Mobila betalningstjänsten Mpesa från Kenya har varit i landet ett flertal gånger och presenterat sin mobila betallösning för Ethio Telecom, och kenyanska banker som i dag har transaktionslösningar och kredittjänster för både för de mindre bemedlade kunderna och de mer välbärgade erbjuder Etiopien en marknadspotential som de bara kan drömma om. Etiopien har fler invånare än Kenya, Tanzania och Uganda tillsammans.

När över 60 procent av Kenyanerna använder enklare finansiella tjänster och det i dag finns fler simkort i användning än det finns vuxna kenyaner, är motsvarande siffror i Etiopien snarare 20-25 procent av de vuxna som ha ett bankkonto och kring 40 procent som har mobiltelefon.

Den nya regeringen i Etiopien är än så länge obeprövad. Det är långt kvar innan vi kan avgöra om övergången från den tidigare regimen till dagens fredspristagares också kommer att också öppna upp Etiopien för portföljinvesterare.

Vill de bygga en fortsatt stark ekonomi framöver kommer de behöva släppa in privat kapital, inte minst i banksektorn. Öppnar de för mer utländska direktinvesteringar kan Kenyanska bolag vara väl positionerade.

Bakgrund | Karin Fries

• Fondförvaltare, Carnegie Fonder.
• Förvaltade Carnegies Afrikafond under flera år. Nu är hon medförvaltare för en globalfond och en Rysslandsfond.
• Skriver om börs och marknad varannan söndag.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.