Nu får Macron sota för valet i somras – men Europa kan få ta smällen

Det blev inget ”sista-minuten mirakel” för Frankrikes premiärminister Michel Barnier och hans koalitionsregering.

Bakgrunden till att Barnier blivit avsatt handlar om de misstroendeförklaringar som Nationell samling och vänsteralliansen Nya folkfronten väckt efter att Barnier tagit till det konstitutionella vapnet ”49:3” för att forcera igenom regeringens budgetförslag utan ha underhuset med sig.

Fördelen var att Barnier rätt och slätt kunde köra över Nationalförsamlingens ledamöter och själv klubba igenom 2025 års budget innan tidsfristen för den går ut den 21 december.

Men en 49:3 kommer naturligtvis inte gratis. Manövern öppnar nämligen alltid upp för eventuella misstroendeomröstningar, och det är precis vad som hänt här.

Även om det inte är helt ovanligt för franska oppositionspartier att väcka misstroenden, är det väldigt sällan som regeringar faktiskt fälls. Enligt Reuters har det inte skett sedan 1962.

Men Frankrike befinner sig i ett väldigt speciellt läge just nu. Sedan nyvalet i somras är det franska parlamentet hängt, och Nationell samling har skjutit upp som det enskilt största partiet.

För det första kommer det nu att bli rejält stökigt på hemmaplan, och Macrons inflytande som fransk statschef kommer att försvagas ännu mer.

Men för att inte stå utan regering i väntan på en ny premiärminister kommer Barniers team att omvandlas till en övergångsregering.

En övergångsregering har dock inte alls har samma makt och mandat som en vanlig regering, och är i stort sett begränsad till att sköta vardagssysslorna för att att kansliet inte totalt ska damma igen. Macron kommer med andra ord behöva skynda sig. Men oavsett hur fort det går kommer det inte trolla bort hans minoritetsproblem i Nationalförsamlingen. Om Macron inte ger premiärministerjobbet till Nationell samling vill säga.

Det andra alternativet är att Macron utlyser ännu ett nyval. Det är bara det att han enligt lag inte får göra det förrän 12 månader gått sedan det förra nyvalet, så isåfall får han vänta ända fram till sommaren. Och just nu finns det inget som pekar mot att det skulle gå bättre för hans parti den här gången.

Marine Le Pen har även föreslagit ett tredje alternativ: Att Macron helt enkelt avgår, och att fransmännen får välja en ny president. Enligt de senaste mätningarna ligger hon själv mycket bra till inför 2027 års presidentval.

Hittills har Macron sagt att en avgång inte finns på kartan.

Väldigt osannolikt, och det är tack vare något som heter ”speciallagen” (loi spéciale).

Lagen innebär att 2024 års budget kommer att gälla även några månader in på nästa år, och regeringen kommer även kunna fortsätta att hämta in skatter. Så inget kommer att stängas igen.

Men, och det finns ett stort men, lagen kräver att regeringsutgifterna hålls till ett strikt minimum, och inte överstiger det som anses absolut nödvändigt för att tillhandahålla offentliga tjänster. Utgifterna får heller inte vara högre än vad de var i 2024 års budget. Detta kan leda till ordentliga åtstramningar, särskilt inom exempelvis försvaret där utgifterna var tänkta att öka.

– Speciallagen tillåter bara staten att fungera, den tillåter inte att regeringen lägger till politiska element till budgeten, förklarar Anne-Charlene Bezzina, professor i offentlig rätt vid Sciences Po Paris, för Bloomberg.

– Det skulle verkligen leda till åtstramningar, bara handla om rent löpande utgifter, säger hon.

Kort sagt för att Frankrike är Europas näst största ekonomi, och, tillsammans med Tyskland och Italien, utgör själva navet i eurozonen.

Enbart hypotesen om att Michel Barniers regering eventuellt kommer att fällas i veckan har redan skickat chockvågor på finansmarknaderna, där investerare desperat försöker sälja av sina franska innehav. Samtidigt har franska obligationsräntor skjutit i höjden.

I en debattartikel går Wall Street Journals ledarredaktion till och med så långt som att fråga sig om Frankrike är på väg att bli det nya Grekland –landet som en gång stod vid randen till bankrutt och satte igång en kedja av åtgärder från de andra euroländerna för att undvika en kris.

”Kommer den här röran explodera och bli till en eurozonkris likt den vi såg 2010? Volatilitet är farligt i en sådan ohälsosam ekonomi där hur många saker som helst kan gå sönder samtidigt. Det hjälper inte heller att det sker i mitten av eurozonen snarare än i utkanten av den, som i Grekland, Irland, Portugal och Spanien,” skriver tidningen.

”Lösningen, precis som i de länderna, skulle vara att få till en plan som får ekonomin att växa igen. Men ingen i Paris verkar ha några sådana idéer, och det är den största krisen av alla.”