”Putin ska ta notan” – så fungerar lånet till Ukraina

Det är en historisk händelse eftersom det är första gången som de frysta ryska tillgångarna tas i anspråk på ett systematiskt sätt för att stödja Ukraina. Lånet möjliggörs av ett unikt upplägg där västländer samarbetar och står för varsin del av lånet.

Idén med ett lån är att få loss maximalt med pengar till Ukraina så tidigt som möjligt, när de kan göra som mest nytta, i stället för att vänta ut att de eventuellt betalas som del av ett krigsskadestånd.

Hela lånet till Ukraina kommer att uppgå till 45 miljarder euro, nära 500 miljarder kronor. EU kan komma att stå för upp till 35 miljarder av den summan, vilket är ett uttryck för EU:s beslutsamhet att agera.

Samstämmigheten mellan EU-kommissionen, stats- och regeringscheferna i rådet och ledamöterna i parlamentet är stor: Putin ska betala för förstörelsen han har orsakat.

Enbart längst ut på högerkanten hörs kritiska röster som – i strid med experter – menar att lånet är en finansiell risk för EU och att man inte bör ge pengar till ett av Europas mest korrupta länder. EU-parlamentet antog förslaget med 518 röster för, 56 emot och 61 nedlagda röster.

De frysta ryska centralbankstillgångarna är en del av EU:s sanktioner mot Ryssland. Beslut om sanktioner fattas för sex månader i taget, vilket betyder att beslutet måste förnyas varje halvår. USA tycker att det sex månader är en för kort tidshorisont, för att säkra ett så stort lån, och har ställt krav på att sanktionsperioden ska utökas till 36 månader, det vill säga tre år.

Alla EU-länder är överens om att förlänga utom Ungern, som ju dessutom för närvarande innehar EU:s roterande ordförandeskap. Ungern säger sig vilja invänta utgången i det amerikanska presidentvalet. Eftersom beslut om frysta tillgångar måste fattas med enhällighet, blockerar Ungerns nej just nu processen.

För att säkra att pengarna ändå kan betalas ut till Ukraina så snart som möjligt har EU fattat beslut om att höja sin andel av lånet upp till 35 miljarder euro. Även om Ungern skulle fortsätta att blockera en förlängning av sanktionsperioden, kommer det alltså att bli ett lån till Ukraina, där EU står för max 35 miljarder euro av totalt 45 miljarder euro.

Om läget förändras, om Ungern släpper blockeringen och sanktionsbesluten kan förlängas till att gälla i 36 månader, kommer USA:s bidrag att öka, och EU:s att minska.

Två skäl: Läget i Ukraina och lagtekniska skäl. Det första är naturligtvis det viktigaste och det verkliga skälet till att det finns en verklig känsla av nödläge. Vintern närmar sig. Förutom de mänskliga och ekonomiska förluster som Ukraina har lidit är stora delar av energiinfrastrukturen utslagen. Ukraina behöver resurser till både krigföringen och till att återställa grundläggande infrastruktur.

Från EU:s sida spelar också beslutstekniska hänsyn in, som har att göra med spelreglerna för den demokratiska processen i EU. Om medlemsländerna och parlamentet inte kan enas om ett beslut före årsskiftet måste man börja om hela processen från början.

Risken bedöms som obefintlig. Enligt EU:s beslut ska tillgångarna vara frysta så länge som Rysslands olagliga krig pågår, och så länge som Ryssland inte har återställt vad de förstört.

– Som läget ser ut och som kriget utvecklar sig just nu så kommer det att finnas sanktioner och frysta ryska tillgångar under en mycket långt tid framöver, säger Karin Karlsbro, ansvarig rapportör, till journalister inför slutomröstningen i EU-parlamentet.

Under överskådlig tid finns det ingenting som tyder på att de här tillgångarna skulle tinas upp, menar hon. Hennes uppfattning har stöd i slutsatserna från EU-toppmötet den 17 oktober och delas även av opolitiska tjänstemän.

När kriget är slut och tillgångarna eventuellt tinas upp, kommer frågan att övergå till att handla om Rysslands krigsskadestånd till Ukraina. Principen är att den som bär ansvar för förödelsen också är skyldig att betala för den.

– Det är varken Europas skattebetalare eller Ukraina som ska betala för det. Det är Ryssland som ska betala, säger Karin Karlsbro.

Det rör sig om en ”lånemekanism” som är uppbyggd för att få maximal utväxling till minimal risk.

I korthet fungerar det så att alla länder har lovat att bidra med en del till lånet. Det gör de med den metod som stater vanligtvis använder för att ”skapa pengar”, nämligen genom att utfärda statsobligationer.

Räntor och amorteringar på Ukrainas lån finansieras däremot med avkastningen från frysta ryska centralbankstillgångar. Dessa finns i huvudsak i EU, så i praktiken är det EU som ”servar” lånet, och det ska inte innebära någon risk för de medverkande staterna eller deras skattebetalare.

Det största osäkerhetsfaktorn just nu är hur stort USA:s bidrag till lånet kommer att bli. Enligt källor till Financial Times kan USA vara berett att lägga in hela sin andel, 20 miljarder dollar, även om Ungern fortsätter att blockera en förlängning av sanktionsperioden.

Att USA bidrar är politiskt viktigt. Däremot kommer det inte att göra någon väsentlig skillnad för Ukraina (som redan är garanterad lånet). Det ska heller inte göra någon väsentlig skillnad för EU:s skattebetalare, eftersom lånemekanismen beskrivs som i praktiken riskfri.

Vill du läsa mer?