”Så styrs algoritmerna av vår rädsla”

Vi reagerar starkare på negativa skeenden jämfört med positiva. Algoritmer på sociala medier-plattformar lär sig att just denna typ av innehåll går hem, vilket påverkar vad vi tar del av, skriver AI-experten Anna Felländer i en gästkrönika.

Den mänskliga hjärnan reagerar starkare på rädsla, hot och hat jämfört med tillit, empati och kärlek. Vår hjärna är som det kallas på engelska ”fear biased”, det vill säga vi reagerar starkare på negativa skeenden jämfört med positiva. Det beror såklart på vår förmåga att överleva utifrån ett historiskt perspektiv.

Algoritmer på sociala medier-plattformar, vars målvariabler är att öka engagemang, klick och vinst, lär sig att det är just denna typ av negativa och rädslodrivande innehåll som uppfyller dess mål. Konsekvensen blir att den så kallade verklighet som vi tar del av, innehållet på sociala medier-plattformar, ger oss en osann bild av vår omgivning och människors synpunkter. Vi som användare märker tydligt att vi får mer respons med vår omvärld om vi förstärker cyniska och negativa reaktioner. Det skapas en spiral och förstärkning av det som stimulerar reptilhjärna, som drivs av rädsla och belöning.

I tusentals år har människor bråkat om huruvida mänskligheten är cynisk eller tillitsfull, grym eller snäll. 1972 var hälften av amerikanerna överens om att de kan lita på de flesta människor. Men svaren har förändrats. 2018 var det bara en tredjedel som gjorde det. Utvecklingen av generativ AI förstärker denna utveckling och användningen av sociala medier-plattformar för att kommunicera ett valmanifest belönar budskap med rädsla och hat.

Cyniker har generellt en förmåga att framstå som smartare och mer eftertänksamma medan de som väljer tillit kan uppfattas som naiva och verklighetsfrånvända. Men forskning visar att utifrån ett strikt ekonomiskt perspektiv lönar det sig att lita på sin omgivning. Det betyder inte att konkurrens är negativt, tvärtom. Det är en skillnad på att vilja vinna sin OS-gren och att förakta sina motståndare.

Cyniker har mindre tillit till sin romantiska partner, vänner och kollegor. I sammanhang när samarbete gynnar processen och resultatet, är det en nödvändighet att människor är tillitsfulla och kan lita på varandra. I ”zero-sum”-miljöer är det dock mer effektivt med cynism. Men, en cyniker förlorar kreativitet, hen minskar möjligheter till det nya. Dessutom växer vår intelligens och kreativitet av utbyte mellan människor.

Min förhoppning är att vi som medborgares i val världen över, som en mänsklig rättighet, kan lita på att sociala medier-plattformar ger en mer verklig bild av balansen mellan grymhet och snällhet.

Det är fullt möjligt att ”stämma om”, algoritmerna. Problemet är att de stora medier-plattformarna inte tror att det finns någon ekonomisk vinning. Hur övertygas de om att de har fel?