Spelet bakom Altmans kris: ”Skurken i AI-dramat”

“Till slut händer det: Sam Altmans usla beteende kommer ikapp honom.”

Så skriver AI-forskaren Gary Marcus, en högljudd kritiker av dagens språkmodeller vid New York University, på sin Substack.

Han är långt ifrån ensam. Kritiken mot Altman är massiv: från aktivister, insiders och till och med anställda. Syrliga kommentarer och hån flödar i sociala medier.

Allt tog fart när Altmans ärkerival, Anthropics vd Dario Amodei, satte sig upp mot Pentagon och krävde att militären aldrig skulle få använda bolagets AI-modeller för massövervakning eller helt autonoma vapensystem.

Pentagon svarade med att svartlista Anthropic.

Silicon Valley slöt upp bakom företaget. Google, Meta och andra modellutvecklare uttryckte stöd. Sam Altman också.

Men bara några dagar senare svängde han. Och gjorde det som Anthropic vägrat, och skrev kontrakt med Pentagon.

Kritiken kom omedelbart. Sedan dess har Altman försökt krishantera. Han har pudlat på Twitter, kallat affären “slarvig och opportunistisk”, lovat att avtalet reviderats, hållit stormöten med anställda och publicerat långa blogginlägg för att förklara sitt resonemang.

Pentagon-affären har blivit en symbol för en större konflikt: vem som ska bestämma över AI i krig – Silicon Valley eller staten.

Det som blivit tydligt är att AI-bolagen har blivit livsviktiga för Pentagon. Den amerikanska krigsmakten fattar bokstavligen beslut om liv och död och i moderna krig blir AI allt mer avgörande.

Anthropics AI-modell Claude användes exempelvis i den operation där USA:s militär grep Venezuelas president Nicolás Maduro.

För AI-bolagen innebär det en svår balansgång. Om ett AI-system får skulden för ett felaktigt bombmål – en robot som slår ner i en skola – kan det bli en PR-katastrof som är svår att reparera.

Samtidigt har många av AI-topparna själva varnat för riskerna med tekniken. I Anthropics fall är det bolagets identitet: vd:n Dario Amodei har byggt företaget kring idén om att AI måste utvecklas på ett mer ansvarsfullt sätt.

Just därför har det vuxit fram en maktkamp utan historiskt motstycke – mellan Trump-administrationen och AI-topparna i Silicon Valley.

Pentagon har redan visat att man inte accepterar motstånd. När Anthropic vägrade släppa sina säkerhetsgränser svartlistades bolaget.

Jenny Sagström, vd på den svenskgrundade PR-byrån Sköna i San Francisco, menar att Altmans problem inte bara handlar om Pentagon-avtalet. Kontroverserna kring honom och Open AI har varit många.

– Han säger en sak och gör en annan. Problemet är att han inte uppfattas som autentisk, säger Sagström.

Under en turbulent period 2023 fick Altman sparken av sin egen styrelse. Styrelseledamöterna hävdade då att han inte varit ”helt uppriktig”. Det tolkades som att han ljugit eller undanhållit information.

Sedan dess har konflikterna fortsatt. Flera profilerade medarbetare har lämnat bolaget efter interna strider. Hollywood reagerade kraftigt när Open AI:s bildgenerator Sora tränades på material från filmbranschen. Konkurrenter har kritiserat Altman för planer på annonser i Chat GPT.

Open AI-chefen har också fått kritik för donationer till Maga Inc., ett så kallat super-PAC som stödjer Donald Trump.

Samtidigt som han försöker positionera Open AI som ett ansvarstagande och värderingsdrivet företag.

– I Silicon Valley uppfattas det som hyckleri och opportunism. Altman har blivit skurken i AI-dramat, säger Jenny Sagström.

Problemet, menar Sagström, är att Altmans förtroende är på upphällningen.

– Först och främst måste han få människor att känna att han förstår sina misstag. Det måste han kommunicera tydligt, säger hon.

En ångerfull tweet om det snabba Pentagon-avtalet, stormöten med personalen och frågestunder online räcker inte. Altman måste också följa upp med konkreta åtgärder.

Att stuva om i ledningsteamet och låta några huvuden rulla vore ett sätt att visa allvar. Sagström pekar också på att Open AI kan behöva anställa fler personer som arbetar med etik och värderingsfrågor.

– De måste sluta fokusera på hur de kan bli rikare. Det enda som verkar betyda något i dag är hur de ska vinna, säger hon.

Pressen från Open AI:s investerare är stor. Miljarder dollar har pumpats in i bolaget, som fortfarande är långt från vinst. Samtidigt finns en växande oro för att AI-bubblan ska spricka.

Det här, menar vissa bedömare, kan ha gjort Altman mer stressad och mer omdömeslös.

Samtidigt växer en annan, ännu större konflikt. AI håller på att bli kritisk geopolitisk infrastruktur. Lika viktig som energi, satelliter eller kärnvapen.

I Silicon Valley viskas det om en ny risk: Vad händer om AI-bolagen blir för viktiga? Finns det en punkt där staten inte bara reglerar dem, utan faktiskt tar kontroll över dem?

Och om Altman fortfarande har ett övertag någonstans, så är det i sina relationer till Trump-administrationen.

Under ett stormöte inne på Open AI förra veckan gjorde han sin linje tydlig.

– Ni får inte fatta operativa beslut, sa Altman till anställda, enligt Bloomberg och CNBC.

– Du kanske tycker att attacken mot Iran var rätt och att invasionen av Venezuela var fel. Men det är inget ni får avgöra.

Kommentaren väckte starka reaktioner.

Anthropics vd Dario Amodei, vars bolag ligger bara tjugo minuter från Open AI:s huvudkontor i San Francisco, gick i taket.

I ett internt mejl kallade han Altman ”lögnaktig” och anklagade honom för att ge ”diktatorliknande hyllningar till Trump”, rapporterade The Information.

Altman har i sin tur försökt vända kritiken genom att varna för rivalerna. Han har pekat på att Open AI trots allt har regler för hur AI får användas i krig – och att Pentagon lovat att följa lagen.

I en läckt diskussion med anställda varnade han för att konkurrerande AI-bolag kan vara betydligt mer tillmötesgående. Till exempel Elon Musks x AI, med chatbotten Grok.

– De kan helt enkelt säga till Pentagon: ”Vi gör vad ni vill”, sa Altman enligt Wall Street Journal.

Och det kan vara Altmans märkliga livlina.

Att han – trots allt – inte är det sämsta alternativet.

Det kan räcka för både Open AI:s anställda och investerarna.