”Trump put”-strategin tappar sin glans i kaoset: ”Psykologiskt dränerande”

Donald Trump är gärna stor i orden när han tar sig an geopolitiska angelägenheter. Men när det väl kommit till kritan har åtgärderna måhända varit något mildare än vad han från början gjorde gällande.

Det har på investerarlingo fått akronymen ”taco” – kort för Trump Always Chickens Out, på svenska Trump fegar alltid ur.

– Tro på vad han säger, men ta honom inte på orden, som SEB:s valutastrateg Karl Steiner nyligen uttryckte saken i DI TV:s program Börsmorgon.

I engelskspråkig affärspress talas det om ”Trump put”. Det är ett annat namn som i princip beskriver samma typ av fenomen: Trump gör ett utspel. Börsen dyker. Hugade investerare köper in sig på reapriser. Trump ser att börsen mår dåligt. Dämpar sitt utspel. Börsen stiger igen. Ka-ching.

Så har investeringsanalysen i alla fall låtit, både i början av Trumps första mandatperiod och nu inte minst sedan invasionen av Iran.

Tidigare har det lönat sig ganska bra, är den gängse bedömningen bland framför allt amerikanska investerare. Men nu börjar investerarna helt enkelt bli trötta, menar analytikerdesken hos storbanken Barclays.

Den senaste månaden har S&P 500, i likhet med i princip alla andra index i världen, handlats som en gungbräda med slagsida mot söder. Ena dagen upp, andra dagen ner – med laserfokus på Vita huset och Truth Social. Minsta harkling får marknaden att skaka, oljan att tvärvända och börserna att åka berg- och dalbana.

På sociala medier har klipp från ett av Trumps impromptu-samtal med journalister om Iran fått spridning.

Under den handfull minuter som samtalet varade gjorde presidenten enligt ett inlägg en verbal resa som började någonstans i att USA vill ha vapenvila i Iran, via att USA inte ens befinner sig i krig med Iran och slutade någonstans i att USA kommer att vinna kriget i Iran.

Det är med andra ord inte lätt för investerare att veta vilket ben de ska stå på.

”Risken är att det ständiga hattandet och rubriktröttheten på allvar börjar undergräva effektiviteten i ’Trump-put’-strategin”, konstaterar Barclays analytiker i ett kundbrev.

Samtidigt pågår kriget alltjämt och ju längre oljeprischocken får fortlöpa, desto större är risken för stagflation, skriver de.

S&P 500 har – trots sina svängningar – avslutat på rött fem veckor i sträck. Det har inte skett sedan maj 2022, då nedgångssviten sträckte sig över sju veckor, enligt data från Factset som Morningstar refererar till.

Det faktum att investerarna ändå hållit hoppet uppe om att Trump verkligen vill dämpa temperaturen i konflikten är det enda som motverkat ett ännu brantare fall, säger Interactive Brokers chefsstrateg Steve Sosnick till Market Watch.

Men det som Vita huset påstod skulle bli en kort historia, har nu alltså gått in på femte veckan. Än så länge har inga konkreta signaler om ett stundande slut på kriget synts till.

– Rent psykologiskt är det dränerande. Marknaderna brottas med insikten att de hade räknat med att det här skulle vara över ganska snabbt.

Förutom att det är tröttsamt att hänga med och försöka parera vändningarna, är det också en del som börjat tappa tilltron till presidenten, menar Fawad Razaqada, marknadsanalytiker på Stone X.

”Trump verkar börja tappa greppet om marknaderna. Investerare verkar inte längre ta hans uttalanden för vad de är – de börjar snarare positionera sig mot dem, och vänta på konkreta bevis före de agerar”, skrev han i en marknadskommentar förra veckan.

Det börjar sannolikt gå upp för Donald Trump att han har missbedömt operationen i Iran. Det menar Brian Cordishi, investeringschef på DNB Carnegie Private Banking.

Enligt Cordishi hade Trump väntat sig att Iran skulle bli ett ”Venezuela 2.0”, där USA kunde gå in, möblera om i toppen och åka hem ett par dagar senare.

– Och det är tydligt att detta inte är som vid ”Liberation day” med tullarna då Trump styrde situationen helt på egen hand, säger han i en intervju på Carnegies hemsida, och tillägger att presidenten nu är beroende av både Israel och Iran för sin operation i Mellanöstern.

Hormuzsundets väl och ve är nyckeln till börsens – och världsekonomins – dito framåt, konstaterar JP Morgans tidigare chefsstrateg Marko Kolanovic i ett inlägg på X.

Trumpadministrationens verbala akrobatik för att hålla nere oljepriserna har inte fungerat, eftersom sundet fortfarande är stängt. Den har snarast varit kontraproduktiv, menar han.

”Att dölja problemets magnitud och fördröja en öppning av Hormuz. Att köpa sig tid – men det är tid som motarbetar den globala ekonomin effektivt å Irans vägnar”, skriver han.

Peter Tuchman, börsmäklaren i New York som brukar kallas ”Wall Streets Einstein”, befarar en ”enorm inflationssmäll” som kan leda till högre räntor och därmed betydande ekonomiska problem.

– Det ser inte bra ut, det känns inte bra och det låter inte bra, konstaterar han i en video publicerad på X, där han beskriver fredagen som ”ännu en brutal dag”.

Apollo Global Managements chefsekonom Torsten Sløk intar en lite mer optimistisk hållning. Marknaden överreagerar och när de här veckorna av volatilitet är till ända, kan världen se fram emot ”50 år av stabilitet i oljemarknaden, leverantörskedjorna och geopolitiken”, skriver han i en analys:

”När det kommer till kritan är inte Iranchocken tillräckligt stor för att stjälpa den starka medvinden som AI-investeringarna, den industriella renässansen och [Trumps skattesänkningspaket] ’One Big Beautiful Bill’ ger i den amerikanska ekonomin.”