”Två nätmäklare och tre banker är inte riskspridning”

”Riskspridning” är ett ord som ofta kastas runt, men som privatsparare generellt inte riktigt har insett den verkliga betydelsen av. Det skriver Optis sparpsykolog Niklas Laninge i en gästkrönika, där han förklarar innebörden av begreppet – och hur det hjälper när marknaderna skakar.

Det är stökigt på börsen. Geopolitisk osäkerhet, svängiga marknader och rubriker som gör ont i magen. Som sparpsykolog på Opti har jag självklart fått säga både ”sitt still i båten” och ”ha is i magen” fler gånger än jag önskat. Tidlösa sanningar om pengar, om än slitna sådana.

En lärdom som dock lyst med sin frånvaro under denna turbulenta tid är värdet av riskspridning, något som privatsparare ofta är dåliga på. Det är därför läge att räta ut några missförstånd, kunskap som förhoppningsvis kan rusta sparare inför nästa gång det stormar på börsen.

Att fördela sitt sparande mellan flera banker och nätmäklare är inte riskspridning, det är duplicering. Rekommendationen sådana aktörer ger är ofta likartade: en globalfond, en Sverigefond och lite krydda med en tillväxtmarknadsfond. Det är vanligt att man har samma typ av fonder hos en rad olika aktörer. Som sagt: duplicering, inte riskspridning. När marknaden faller så faller allt samtidigt, oavsett hur många olika appar du loggar in i på morgonen.

Missförståndet grundar sig sannolikt delvis i en förväxling med den statliga insättningsgarantin, som skyddar pengar på bankkonto upp till ett visst belopp per institut. Det är en viktig trygghet om du har pengar på ett bankkonto. För den som sparar i fonder via ett investeringssparkonto gäller inte samma logik. Dina fondandelar tillhör dig oavsett vad som händer med banken eller nätmäklaren. Skulle de mot förmodan gå i konkurs eller bete sig bedrägligt med dina fondandelar gäller investerarskyddet för belopp upp till 250 000 kronor. Att sprida fondinnehav mellan flera aktörer adderar krångel och inloggningar, men inte trygghet.

Det andra missförståndet handlar om tillgångsslag. Den som just nu har exponering mot råvarumarknaden har sannolikt upplevt något av en krockkudde när aktiemarknaden faller. Riktig riskspridning handlar om att äga tillgångar som reagerar på allt som händer på marknaderna på olika sätt. Ta råvaror som exempel, ett tillgångsslag som sällan får den uppmärksamhet den förtjänar bland privatsparare. Just nu, när geopolitisk oro pressar aktiemarknaden, ser vi ett mönster som ofta upprepats: råvaror tenderar att röra sig annorlunda än aktier. Det är inte ett sammanträffande, det är hela poängen med att ha dem i portföljen.

Vilket för mig till ett tredje missförstånd som många drabbas av just nu. När man hör om oljepriser som rusar lockas många att öka sin exponering mot energisektorn, men då genom att köpa aktier inom sektorn. Strategin kan stå dig dyrt av flera anledningar. Dels för att aktierisken överskuggar den möjlighet som en ren råvaruinvestering ger. Dels för att du får för stor exponering mot en råvara (som guld) snarare än den korg av råvaror som en råvarufond gett.

Att kombinera tillgångsslag som reagerar olika på världshändelser är det som faktiskt dämpar svängningarna i ditt sparande över tid. En enda väl sammansatt fondportfölj med genuint olika tillgångsslag slår tre likadana portföljer hos tre olika banker. Varje gång.

Så nästa gång du ser ditt sparande svänga mer än du är bekväm med, fråga dig inte om du behöver sprida pengarna hos fler aktörer. Fråga dig i stället om du äger tillgångar som faktiskt beter sig olika när världen skakar.