”Vaga ESG-löften kräver kritisk blick”

Sparprodukter som marknadsförs som gröna under falsk flagg är på väg att stoppas av finansmyndigheter. Men nya riktlinjer har ännu inte trätt i kraft, så konsumenter måste vara fortsatt kritiska. Det skriver Josefin Dahlén, hållbarhetschef på förvaltningshuset Ruth Asset Management, i en gästkrönika för Omni Ekonomi.

Sommaren är här och med det sol, bad och parlamentariska val men även bränder, skyfall och översvämningar som påminner oss om att klimatkrisen är kvar, om vi nu hade glömt det.

Sommaren kan vara en bra tid att se över livsbeslut och varför inte se över sitt sparande? Mina senaste krönikor har handlat om hur svårnavigerad den framväxande hållbarhetsfloran är, men att det trots detta finns hopp för den som vill spara hållbart. Att överge ambitionerna till förmån för uppgivenheten tror jag inte är rätt väg att gå.

För den som inte har möjlighet, intresse eller förmåga att läsa på om investeringar är mitt bästa tips att söka hjälp hos en finansiell rådgivare. Den som vill vara mer aktiv behöver i stället själv kunna orientera sig i den information som finns tillgänglig, och då dyker frågan om grönmålning upp.

Grönmålning är ett fenomen när en aktör felaktigt, eller på ett vilseledande sätt framhäver sina produkter, tjänster och processer som hållbara. Företag som inte lyckas leva upp till sina hållbarhetslöften kan åka på stora smällar, och likaså de investerare som missade grönmålningen. Volkswagens 40-procentiga börsfall 2015 är ett av de mer kända exemplen.

För småsparare blir utmaningen än större. Svårigheten för konsumenter att förstå underliggande karakteristik kopplat med finansaktörernas strävan efter att underlätta och förenkla blir en perfekt storm. Komplexa finansiella instrument reduceras med hjälp av begrepp som ska vara självförklarande. Risken med det är givetvis grönmålning av produkterna.

Vilka är då de vanligaste fällorna och hur kan man undvika dem?

Det verkar som att framtida löften om hållbarhetsresultat, otydliga målsättningar och hållbarhetsmärkningar är arenor för missförstånd. Här kommer några tankar om dessa:

• Löften om framtida hållbarhetsprestation. Det är, som med framtida avkastning, såklart omöjligt att garantera framtida prestationer och något som alltid ska ses med kritisk blick. Hur kommer man runt det? Läs i fondernas årsrapporter, där man redovisar vad man åstadkommit, snarare än vad man lovar.
• Otydliga målsättningar. Det finns olika sätt att uppnå hållbarhetsresultat. För att kunna utvärdera produkters målsättningar kan man titta på de mätetal som används för att avgöra om man nått dessa. Återigen är årsberättelserna ett bra ställe att titta.
• Märkningar och certifieringar. Standarder och märkningar är tänkta att öka trovärdigheten och fungera som kvalitetsstämpel. Det har visat sig inte alltid vara en garant. Sätt att angripa det kan vara att göra egen research om standardiseringsorganet. Är det en trovärdig och etablerad aktör? Finns det en oberoende revisionsprocess inför märkningar och redovisas resultatet?

Att motverka grönmålning är inte lätt och har på senare år ringats in som ett prioriterat åtgärdsområde hos de europeiska finansmyndigheterna. Begrepp som hållbart, omställning och grönt kommer framöver inte kunna användas hur som helst. Till dess att nya riktlinjer trätt i kraft och satt sig i marknaden finns det dock anledning att som konsument ta till sig information med kritiskt öga.