Del 3: En ny klass av opportunister – de blev rika på kriget

Våren 2022 drog sig de västerländska företagen ut ur Ryssland. Kvar fanns fabriker, restauranger och kaféer. Och en unik möjlighet för ryska affärsmän som grep tillfället i flykten.

I tre delar berättar Omnis Louise Cassemar om Putins pengar. Om hans uppgörelse med oligarkerna, hans privata förmögenhet och om hur anfallskriget mot Ukraina påverkar dagens ryska ekonomi.

Den tredje delen handlar om en ny klass av företagsledare som vuxit fram i krigets skugga.

Efter den fullskaliga ryska invasionen av Ukraina i februari 2022 lämnade stora delar av det västerländska näringslivet Ryssland. Stora varumärken inom allt från teknik och mode till snabbmat och möbler stängde sina butiker, drog in licenser och pausade all verksamhet. På bara några veckor hade de stora modehusen lämnat landet. Franska Chanel bad till och med kunder att intyga att de inte skulle använda sina nyinköpta varor i Ryssland.

För bolag i väst sågs det snabbt som helt omöjligt att fortsätta driva verksamhet i Ryssland på grund av kriget. Varumärken som stannade kvar i landet pekades ut på listor. Risken att stanna och därmed se ut att stötta Putins aggression var många gånger värre än de ekonomiska konsekvenserna av att förlora hela den ryska marknaden, resonerade många.

Tre år senare har de företag som lämnade Ryssland gynnats med enorma ökningar av sitt marknadsvärde, enligt forskning från Yales universitet som kartlagt hela företagsflykten från landet.

– Att göra något bra visade sig inte vara motsatsen till att göra bra ifrån sig, som Yale-professorn Jeffrey Sonnenfeld konstaterade för universitetets egen tidning i våras.

Kvar i Ryssland fanns stora lager och tomma lokaler – dessutom fanns det massvis av ryska konsumenter som plötsligt saknade sina gamla urbana liv.

De vill kunna shoppa på Uniqlo och äta en Big Mac.

– Jag är väldigt upprörd över McDonald’s och jag menar verkligen det. För mig har McDonald’s alltid varit en symbol för frihet, sa 50-åriga Ksenia till The Washington Post i juni 2022. Hon mindes tillbaka till köerna när hamburgerkedjan öppnade och beskriver det som ”ljuset i tunneln” efter kommunismen.

Allt ställdes på ända. Men på samma sätt som affärsmän 1990 kunde ta positioner på den ryska marknaden kommer det nu en ny generation som ser nya möjligheter på hemmaplan.

De som sett bilderna – eller kanske till och med var där – minns köerna på Pusjkintorget i Moskva den 31 januari 1990. 32 år senare står människor återigen i kö för att köpa hamburgare på samma plats. Nu är McDonald’s gyllene bågar ersatta med en ny logga i orange och grönt. På Pusjkintorget väntar människor med orangea och gröna ballonger utanför ”Vkushno – i tochka”, eller som det kan översättas: ”Gott – helt enkelt”. Det har inte funnits tid att göra kartonger, muggar och påsar med den nya loggan. De får i stället vara lite anonyma, en brun påse och en vit mugg. Dipsåserna skvallrar om att det gått fort: McDonald’s-lagret används upp och loggan är överstruken med en svart penna.

Cheeseburgaren är saltare, fetare och billigare än McDonald’s men pajerna och pommes fritesen smakar likadant, konstaterade The Moscow Times reporter efter öppningsdagen. Tidningen talar också med folk på stan. En kund tycker det är bra att det är en rysk produkt nu, att Ryssland blivit oberoende. En annan är nöjd med maten, även om det inte längre finns någon Big Tasty på menyn.

När McDonald’s lämnade landet var det den sibiriske affärsmannen och miljardären Aleksandr Govor som köpte de hundratals restaurangerna med inredning och allt. Govor hade tidigare drivit 25 McDonald’s-restauranger i Sibirien under ett franchise-avtal. Att han kunnat köpa hela snabbmatskedjan ifrågasattes snart.

Senare framkom i en granskning av den oberoende ryska Proekt att det var den ryske senatorn Arsen Kanokov som gått in som delägare i ”Vkuschno i Tochka”. Dessutom ägde han stora andelar i de bolag som ersatte Starbucks och tyska byggvarukedjan OBI. Avslöjandet var särskilt känsligt eftersom han är senator och formellt förbjuden att bedriva affärsverksamhet. Också personer nära den tjetjenske ledaren och Putin-allierade Ramzan Kadyrov har kopplats till de här affärerna.

För människor i väst blir den nya ryska ersättaren till McDonald’s det tydligaste exemplet och kanske Starbucks-ersättaren ”Stars Coffee”. För oss i Sverige uppmärksammas Ikea-kopior som belarusiska ”Swed House” och bolaget ”Lycka till”.

De redan megarika oligarkerna fortsätter att ta hand om de mest lukrativa sektorerna som energi och metaller. Men när konkurrensen försvinner från företagen i väst står en helt ny grupp av affärsmän redo att ta över.

– Det här är en grupp av riktiga skumma personer på låg nivå under Putin som har gagnats av kriget, konstaterar nationalekonomen Anders Åslund som är ledande expert på rysk ekonomi och som har skrivit flera böcker, bland annat om Putins ekonomiska maktsystem.

Läget är fördelaktigt, framförallt eftersom det handlar om en mer anonym grupp av ryska företagare som kanske redan driver medelstora företag men som aldrig ålagts sanktioner. Ivan Tavrin var inte ens 50 år gammal men redan känd för investeringar i telekommunikation, media och reklam. När Ryssland invaderade Ukraina 2022 var han fullt upptagen med att investera i mobilmaster, men snart såg han nya möjligheter.

Han var den som köpte upp mest av de utländska tillgångarna som lämnats kvar i Ryssland till rabatterade priser, rapporterade Bloomberg. Under krigets första år investerade han 2,3 miljarder dollar i övergivna västerländska företag, exempelvis tyska Henkels tillgångar, och han pekades då ut som en ”ny vinnare” av affärssajten. 2023 var han på Forbes lista över de rikaste ryska ”nykomlingarna” och 2024 hade han ökat sin förmögenhet med ytterligare 2 miljarder dollar.

Tavrin har pekats ut som nära den superrike oligarken Alisjer Usmanov men var vid tidpunkten själv inte på några sanktionslistor.

Han är också en av de personer som den oberoende ryska sajten The Bell listat som tjänat allra mest på att utländska företag lämnade Ryssland på grund av kriget.

Aleksandr Govor och Arsen Kanokov som tog över McDonald’s är med på listan men de som The Bell menar har tjänat allra mest är grundaren av den ryska bilkoncernen Avilon, Aleksandr Varsjavskij tillsammans med sin partner Kamo Avagumyan.

Efter att Putin inlett sitt krig i Ukraina är det ändå Aleksandr Govor och Arsen Kanokov som kammar hem några av de bästa avtalen med utländska företag som vill lämna landet.

De köper Volkswagens fabrik i Kaluga för en tolftedel av dess värde. Dessutom köper deras bolag Art-finance den japanska biltillverkaren Hyundais fabrik för nästan ingenting. Affären går igenom för bara 10 000 rubel, eller drygt 1 000 svenska kronor. Sydkoreanska medier rapporterar att det för Hyundai, enligt bolagets egna siffror, innebär en förlust på motsvarande 2 miljarder svenska kronor.

Men det finns ett litet problem för affärsmännen som vill göra ett riktigt klipp. För vad gör man med en bilfabrik om man inte längre får göra Volkswagen-bilar? Hur startar man om en produktion under sanktioner och med brist på komponenter? En medarbetare nära Avilons ägare formulerade det krasst:

– Köp billigt, sen får vi hitta på något.

En första tanke var att helt enkelt bara hyra ut fabrikerna, eventuellt till staten. Men en annan tanke var att vända sig till Kina, ett land som också såg nya möjligheter i Ryssland när konkurrensen minskade. Avilons ägare började skissa på planerna för en helt ny, rysk-kinesisk bil med namnet Tenet. Tillsammans med ett kinesiskt företag skapade man en ”rysk bil” som baseras på modellerna från de kinesiska Chery-bilarna. Praktiskt nog – eftersom man inte kan göra det på egen hand – skickas komponenterna klara för montering direkt från Kina till fabriken i Ryssland.

Frågan som återkommer är: Vill folk ha ryska bilar och hamburgare? Vill någon ha en kopia när man kan köpa en kinesisk bil rakt av. De senaste åren har nämligen kinesiska bilar tagit över den ryska marknaden fullkomligt. Under 2024 såldes över en miljon fordon i Ryssland från kinesiska biltillverkare – sju gånger fler än under 2022.

Ryska myndigheter försöker att bana väg för den egna produktionen på en del sätt. Till exempel har den så kallade ”återvinningsavgiften” för importerade personbilar höjts. Det innebär alltså att den ryska konsumenten betalar en avgift för vad det i framtiden kan komma att kosta för att återvinna en bil, i praktiken fungerar det ungefär som en tullavgift, skriver Financial Times.

Det är svårt att säga hur det har gått för den här nya gruppen affärsmän, det beror på bransch, konstaterar Anders Åslund. Om man ser till exemplen ovan så är hamburgare- och bilförsäljning förstås branscher som ofta rullar på.

– Det är kassakor, men det växer inte, säger han.

Och så är det det där med utvecklingen. Med hög ränta och hög inflation är det svårt för företag som inte verkar i krigsindustrin att återinvestera i sina verksamheter. Redan innan kriget var en anledning till att stora internationella företag var verksamma i Ryssland att landet självt inte haft förmågan att utveckla internationellt konkurrenskraftiga företag i många sektorer, konstaterar ekonomen Torbjörn Becker.

– Det man ska komma ihåg är att företag som McDonald’s och Ikea ändå ligger långt fram när det kommer till produktivitet och utveckling. Det handlar om allt från vilka produkter man säljer till hur man driver ett företag, hur man är uppkopplad i globala värdekedjor, säger han till Omni och fortsätter:

– Så om det kliver in företag som inte kommer in med den kunskapen och som ska göra ungefär samma sak så kan vi ganska säkert gissa att det antingen blir betydligt lägre kvalitet eller så kommer det att bli mindre effektivt.

Många av företagen som drog sig ur den ryska marknaden gjorde det med återköpsavtal. De sålde sina tillgångar med löftet om att de skulle få köpa tillbaka fabrikerna inom en viss tidsrymd. Nu ligger ett lagförslag på bordet som kan ge ryska domstolar befogenhet att helt hindra återköpen. Vilket innebär att utländska företag helt enkelt inte kommer kunna återvända oavsett om de vill eller inte.

Enligt Financial Times ska Putin personligen vara involverad i utformningen av lagstiftningen och den nya ryska McDonald’s-kopian, Vkuschno i Toschka, ska ha lobbat för förslaget.

Det är förstås inte omöjligt att få in en Volkswagen, Volvo eller Porsche till Ryssland ändå och det går att köpa vissa västerländska varor i matbutikerna. Anledningen till det är att det helt enkelt går att importera nästan vad som helst från ett tredjeland som Iran eller Turkiet.

Många västerländska företag lämnade aldrig heller helt. Enligt Kyiv School of Economics är det över 2 300 företag av 4 200 som ändå stannat i landet. Italienska företag utmärker sig lite extra. 70 procent av de italienska företag som är verksamma i Ryssland har exempelvis stannat kvar, rapporterar The Moscow Times.

Kriget har förändrat mycket – inte minst Vladimir Putins syn på vilka han vill omge sig med. I åratal har han uttryckt misstro mot oligarkerna. De har bott i väst, haft sina pengar i Schweiz och låtit sina barn växa upp i London.

När Wagnerledaren Jevgenij Prigozjin, som i stort sett haft fria händer att bygga sitt affärsimperium, plötsligt marscherade mot Moskva midsommaren 2023, blev det ett uppvaknande för presidenten. Händelsen tolkades av flera Rysslandsexperter som en tydlig signal: de gamla makthavarna går inte längre att lita på. I en artikel i Foreign Affairs skriver tre ledande forskare att Prigozjins uppror tydliggjorde behovet av ett nytt samhällskontrakt i toppen – ett skifte från kapitalistisk lojalitet till ideologisk. Att landets ekonomi går allt sämre förstärker presidentens oro, menar de.

Putins svar blev att tala allt oftare om patriotism. Inte bara i ord – utan i handling.

I februari 2024 lanserade han projektet ”Hjältarnas tid”. Idén är ganska enkel. Nu ska utvalda krigsveteraner få ledande roller inom staten och näringslivet. Det handlar inte bara om att ge människor jobb, utan att försöka bygga en ny politisk klass. Det är de som är den ”sanna, verkliga eliten”, menar presidenten.

– Våra veteraner sviker inte. De är inte korrupta som eliten från 90-talet, sa han i ett linjetal.

Det återstår att se vad det egentligen kommer att få för effekt, säger Rysslandsexperten Oscar Jonsson.

– Jag tror i alla fall inte att oligarkernas ställning är hotad där. Det finns inget motsatsförhållande mellan Putin och oligarkerna, tvärtom har de ju blivit dem de har blivit på grund av deras koppling till Putin och eliten. Det är en symbios, säger han till Omni.

Kritiken som Putin riktat mot oligarkerna med sina barn på privatskolor i väst gäller inte alla – flera av dem är han ju också själv beroende av för sin egen maktställning.

– Jag skulle mer tolka det som en politisk slogan för att påverka icke-vänligt sinnade och behålla kontroll över folk med ekonomisk och politisk makt, säger Jonsson.

Vill man förflytta makt kan man göra det genom att sätta nya människor på maktpositioner. Men också genom att helt enkelt bestämma vem som äger vad och vem som får behålla det. Den ryska regeringen kan ge – men också ta.

Vissa västerländska tillgångar har tagits över av affärsmän men mycket har också beslagtagits och delats ut till Kremltrogna personer och affärsgrupper, skriver journalisten och analytikern Kseniya Kirillova för tankesmedjan Center for European Policy Analysis (CEPA). Hon beskriver det helt enkelt som ett belöningssystem för dem som visat lojalitet samtidigt som sanktioner riktats mot landet.

Omfördelningen har också kommit att, i nästa steg, rikta sig mot ryskägda företag – särskilt inom försvar, metall och energi – som kommit att nationaliseras. I takt med att ekonomin gått allt sämre har gamla privatiseringsbeslut ogiltigförklarats med hänvisning till att bolagen ansetts vara ”strategiskt viktiga”.

Totalt har ryska myndigheter konfiskerat tillgångar värda cirka 50 miljarder dollar under de senaste tre åren, enligt en rysk advokatbyrås genomgång som den ryska regimtrogna tidningen Kommersant rapporterade om under sommaren. I krigstidsekonomin har staten och tjänstemän hamnat i en mycket mäktigare position än de privata företagen, konstaterar Reuters.

Ryska tjänstemän motiverar omfördelningarna med att extraordinära åtgärder krävts som svar när väst försöker sänka den ryska ekonomin. Men i vissa fall har det handlat om en ren hämnd, menar Kirillova. Eller i alla fall att statuera exempel mot dem som eventuellt skulle kunna ha några invändningar mot kriget.

”De som lidit av sanktioner och som innerst inne längtade efter demokratisering och förnyade relationer med väst förlorar snabbt sitt inflytande och ersätts med lojalister som har dragit nytta av kriget och som är intresserade av att förlänga det”, skriver hon.

Krigsekonomin har förstås ställt nya krav på den ryska ekonomin och på dem som är verksamma inom den. Men egentligen råder fortfarande samma regler för oligarkerna som när Putin blev president. Inget har förändrats, förklarar Anders Åslund.

– Det som gäller är fortfarande: Ni lyder och då får ni bli hur rika som helst, det finns inga begränsningar. Men om någon opponerar sig mot mig så tar vi egendomen ifrån honom.