Del 3: Därför får experter fel – och så görs bra prognoser

Det finns människor och investerare som är bra på att inte gå i kognitiva fällor, och inte bli lurade av sin intuition. De tenderar att göra bättre prognoser och kan därmed gynnas på börsen. I alla fall om man ska tro forskaren Philip Tetlock.

I den tredje delen i vår serie om hur hjärnan påverkar våra investeringsbeslut, djupdyker vi i människans förmåga att sia om framtiden.

Omni Ekonomi bjuder med dig på en resa genom nervsystemet i tre delar. I den tredje delen undersöker vi hur hjärnan påverkar hur vi gör prognoser.

Under kalla kriget blev den unga statsvetarpsykologen Philip Tetlock inbjuden till det amerikanska forskningsorganet National Research Council för att diskutera hur vetenskapen kunde förhindra ett kärnvapenkrig mellan USA och Sovjetunionen. I specialgruppen, som bland annat bestod av forskningsgiganter som Kahnemans parhäst Amos Tversky och prominenta nobelpristagare, uttalade sig experterna ofta tvärsäkert. Även när bevisen talade emot deras utfästelser.

Tetlock tänkte att man borde testa hur träffsäkra de var och började samla in prognoser från nästan 300 experter, många med en doktorshatt inom politik och ekonomi. Två decennier och över 82 000 bedömningar senare var slutsatsen glasklar: Experter var värdelösa på framtidsprognoser, och ju starkare varumärke en person hade, desto sämre prognos.

En mening i boken ”Expert political judgment” från 2006 fick fäste i det kollektiva medvetandet: En pilkastande schimpans var bättre på att förutse framtiden. Något affärstidningen Dagens Industri årligen illustrerar som en apa med ögonbindel som kastar pil framgångsrikt på tidningarnas börstabeller för att belysa slumpens foglighet och aktierekommendationernas nedsida.

Men det fanns en fascinerande upptäckt bland Tetlocks data. En grupp som han kallade för superprognostiker var bättre än andra.

– Förhållandet mellan skicklighet och tur verkar vara cirka 70-30, säger Philip Tetlock i podcasten ”The Knowledge Project”.

Vad var deras hemlighet? Gemensamt för superprognostikerna var ett väldigt bra siffersinne och många beskrev sig själva som nyhetsnarkomaner, skriver Philip Tetlock i boken ”Konsten att förutsäga framtiden”. De duckade mentala fällor, som det kognitiva reflektionstestet från del två i den här artikelserien, och kunde öva upp förmågan att inte bli lurade.

– Vi har gett dem massor av [...] liknande problem för att se om de faller offer för samma slags fördomar och fel […] Det är inte alls lika ofta som du ser hos oss andra vanliga dödliga, säger Barbera Mellers, professor i psykologi på Wharton och Philip Tetlocks fru, till Edge.org.

En svensk har klarat nålsögat, varit forskningsobjekt och tävlat i Mellers och Tetlocks prognoslag, skriver tidningen Resumé i ett reportage. Han heter Malcolm Murray, är 47 år gammal, har två barn, kan konversera på tio språk, är Mensa-medlem och jobbar i dag som AI-riskanalytiker i Dubai.

– Jag har alltid gjort prognoser på fritiden, varit nyfiken och läst allt. Vad skulle jag göra med all information jag samlade in? säger Malcolm Murray till Omni Ekonomi.

Malcolm Murray är på många sätt en klassisk superprognostiker: noggrann med vilka frågor han väljer att prioritera och prognostisera, något som betyder att han sällan siar där utfallet är givet eller saker som är av mer slumpmässig karaktär. Han bloggar kontinuerligt om sina framtidsscenarier för att få feedback och finjustera sina prognoser.

– All den information som du samlar in från tidningar, omvärldsanalyser och forum kan du översätta och säga, givet den här informationen, tror jag nu att det är 1 procent högre sannolikhet att en viss centralbank höjer räntan, säger Malcolm Murray.

En annan vanlig teknik, enligt Malcolm Murray, är att börja med utifrånperspektivet och den så kallade basfrekvensen. Morgan Stanley-strategen Michael Mauboussin tar följande exempel i en intervju: låt säga att en analytiker som bevakar en hajpad aktie räknar med en försäljningstillväxt på 30 procent varje år under det kommande decenniet. En superprognostiker skulle ställa frågan: Hur många liknande företag har vuxit så mycket per år på tio år? Förmodligen väldigt få. Slutsatsen blir därför att det skulle kunna vara möjligt men, enligt basfrekvensen, är det mer troligt att det rör sig om en väldigt optimistisk kalkyl från analytikern.

Nästa steg är inifrånperspektivet. Om hur många som skiljer sig i snitt per år är utifrånperspektivet är ett specifikt par och hur väl de matchar inifrånperspektivet. Människor tenderar att övervärdera inifrånperspektivet.

Men prognosmakarkonsten har sina begränsningar. Ett problem, skriver Bloomberg-journalisten John Stepek i boken ”The Sceptical Investor”, är att även om det går att lista ut framtiden finns det som investerare fortfarande svåra frågor att besvara. Som: Vad gör jag med mina innehav? Hur ska jag agera på informationen?

Vi säger att du hade förstått på förhand att Donald Trump skulle vinna det amerikanska presidentvalet 2016. Vad hade du gjort? Blankat aktier, spekulerat i nedgång och köpt guld?

Ja, kanske. Sett i backspegeln störtdök aktier och guld sköt i höjden, men aktier studsade snabbt tillbaka, fortsatte upp och guld avslutade året på samma nivå som tolv månader innan.

– Så även om du hade satsat korrekt mot politisk konsensus skulle du ha haft svårt att tjäna pengar på det, säger John Stepek till Moneyweek.

Ett annat problem är tidsaspekten för hur träffsäker man kan vara.

– Det finns inga bevis för att geopolitiska eller ekonomiska prognosmakare kan förutsäga någonting tio år utöver det pinsamt uppenbara, säger Philip Tetlock till Edge.org.

Kanske är det just där, bland det oförutsägbara, som den största svagheten finns. Går allt verkligen att prognostisera?

Den tidigare optionshandlare och riskanalytikern Nassim Taleb menar att hela traditionen kring prognosmakare är ”dårskap” eftersom svarta svanar som den 11 september är omöjliga att förutsäga. Den svenska superprognostikern Malcolm Murray håller med, men tror ändå att prognosmakeri gör att de svarta svanarna bleknar i färg och gör att vi kan närma oss dem. Tekniken med ett utifrån- och ett inifrånperspektiv ger ett verktyg för att i alla fall försöka få en bild av hur sannolika till exempel olika börsscenarier är.

– Men visst, det är viktigt att acceptera din okunskap inför de så kallade ”unknown unkowns”. Då funkar en investeringsstrategi som Taleb förespråkar, att bygga motståndskraft mot allt som kan hända, säger han.