Del 1: Därför hämmas vi av rädsla – och så blir du sval
Rädsla. Magkänsla. Ryggmärgsreflex. Funktioner som varit avgörande under evolutionen. Men som kan lura oss när vi ska ta beslut, som i valet mellan att sälja eller köpa ett bolag, mellan aktier och fonder och i frågan om det är värt att binda räntan eller inte. Forskningen om beslutsfattande visar att vår hjärna både är irrationell och smart – på en och samma gång. I följande artiklar djupdyker vi i psyket och i hur det påverkar vårt agerande på börsen.
Omni Ekonomi bjuder med dig på en resa genom nervsystemet i tre delar. Första stoppet: Amygdalan.
En efter en dök de upp och la sig i en slags röntgenmaskin för att få sitt risktagande undersökt. En magnetkamera registrerade allt som hände i deras hjärnor. Först kom ett meddelande upp på skärmen: ”Du får 50 pund”.
Sedan började ett enkelt spel med två val.
Alternativ ett var det säkra beslutet: behåll 20 pund.
Alternativ två var ett kasinoliknande spel: använd pengarna som insats och få 40 procents chans att behålla 50 pund, och 60 procents risk att förlora allt.
Vilket alternativ skulle du välja?
Om du är som de flesta tar du den säkra vinsten på 20 pund före det osäkra alternativet. Det är ju bättre än inget och varför riskera något när du nyss fått pengar i handen?
Vissa av försöksdeltagarna fick ta ställning till ungefär samma val med den lilla skillnaden att forskarna hade vridit på problemet.
I det första säkra alternativet stod det i stället: förlora 30 pund.
Det andra alternativet var precis samma: 40 procents chans till att behålla sina 50 pund och 60 procents chans att förlora alltihop.
Om frågan formulerades på det här sättet valde majoriteten i stället alternativ två, att ge sig in i kasinospelet.
Hur är det möjligt att en situation med identiska utfall, där instruktionerna är formulerade på olika sätt, kunde få människor att bete sig så olika? Dels har båda alternativen, enligt värderingskonstens alla regler, samma värde. Men sen är ju en vinst på 20 och en förlust på 30 av 50 pund samma sak.
Hur värderar en ekonom olika val?
För att förstå hur mycket ett spel är värt använder ekonomer något som kallas för väntevärde, vilket är det förväntade snittvärdet av investeringen.
Om du ska investera i aktier och tror att aktie A har en 60 procents chans att ge en avkastning på 10 kronor och 40 procents chans att ge 4 kronor ser det ut så här:
(0,6 (chansen) ×10 (avkastningen)) +
(0,4 (chansen) × 4 (avkastningen)) = 6+1,6 = 7,6 kronor.
Nästa aktie, B, har en 50 procents chans att ge en avkastning på 10 kronor och en 50 procents chans att ge en avkastning på 5 kronor. Väntevärdet (0,5×10)+(0,5×3) = 6,5 kronor.
Då 7,6 är större än 6,5 vore det irrationellt, enligt ekonomerna, att välja aktie B.
När neuroforskarna såg i sin hjärnscanningsmaskin, en så kallad fMRI, kunde de se exakt var skillnaden låg. En del av hjärnan som heter amygdala lyste upp med två gula prickar. Försökspersonerna blev vilseledda av den så kallade reptilhjärnan, som aktiveras av rädslor och framkallar negativa känslor. Det är troligtvis amygdalan som är med i bilden när investerare paniksäljer för att marknaden sjunker för snabbt.
Forskarna summerade sina slutsatser i den vetenskapliga tidskriften Science.
”I evolutionära termer kan denna mekanism ge en stark fördel”, skrev de, och förklarade att signalerna kunde vara kritisk information för att överleva. ”Men i det moderna samhället, […] där optimalt beslutsfattande ofta kräver färdigheter i abstraktion […], kan sådana mekanismer göra mänskliga val irrationella.”
Att människor är rädda för förluster var inte förvånande för forskarna. Det är psykologins största bidrag till den ekonomiska vetenskapen, skriver nobelprisade Daniel Kahneman i sin bok ”Tänka snabbt och långsamt”. Det var det som hände i hjärnan som överraskande. Och särskilt en sak stod ut.
Det fanns personer bland försöksdeltagare som hade förstått att båda alternativen var identiska, de rationella, men trots det aktiverades samma del i amygdalan. De hade varit lika upphetsade och upplevt likartade negativa känslor.
Hur kommer det sig att endast vissa påverkades av beskrivningarnas karaktär medan andra var kyligare? På grund av något som kallas för prefrontala cortex – den främre delen av hjärnans pannlob. Det var snarare aktiviteten där, och inte i amygdalan, som bäst kunde förutspå vilka beslut som försökspersonerna skulle fatta.
fMRI
fMRI är en metod bygger på att det finns mer hemoglobin som bär på syre i det område som är aktiverat samtidigt som personen utför uppgifter eller mottar sinnesintryck. Det som forskare studerar är samband – och inte kausalitet – mellan olika hjärnfunktioner och de hjärndelar som ansvarar för funktionen i fråga.
I prefrontala cortex kunde försökspersonen hämma och gå emot rädslorna som sprang ur amygdalan, de kunde spela smartare, mer strategiskt och runda de irrationella känslorna som reptilhjärnan framkallade. Man registrerade de olika alternativen och räknade ut alternativen matematiskt. På så sätt kunde de fatta mer genomtänkta beslut utan att låta sig förvillas av irrationella känslor och ologiska rädslor. De fokuserade helt enkelt på fundamenta. Sannolikt är sådana personer mer rationella i sina aktieval och ekonomiska beslut.
Om vi kan låta känslan få mindre betydelse kan vi i slutändan fatta bättre beslut.
Hur gör man det då, det vill säga reglerar sina känslor och rädslor när man fattar ett investeringsbeslut? Svaret är ganska enkelt: Tänk på dem. Prefrontala cortex gör att vi har möjlighet till att ha ett metaperspektiv på oss själva och samtidigt vara i känslostormarna.
Psykologerna kallar det för ”metakognition”. Vi vet när vi är arga, glada, ledsna och så vidare. Om vi kan låta känslan få mindre betydelse kan vi i slutändan fatta bättre beslut. Men konsten att faktiskt kunna klara av att göra en bedömning och balansera olika alternativ mot varandra verkar vara svårare i verkligheten. Förvillelsen av känslor verkar drabba alla – såväl lekmän som professionella investerare och beslutsfattare. Men för alla som vill fatta bättre investeringsbeslut tycks steg ett vara att reflektera över vilka olika känslor som ett aktiebeslut, ett bolåneval eller en kraftig börsnedgång skapar hos oss.