Pionjären och boomen: ”Så jävla coolt att ha varit med”

Ett litet teknikintresserat land i norr är först med det nya. Men det nya blir till bubbla och slutar i krasch. Ur spillrorna kommer nästa våg.

I en ny långläsning berättar Omnis Mattias Magnusson om den svenska resan från tjutande modem till i dag när den digitala världen redan verkar erövrad och AI:s genombrott står för dörren.

Det här är pionjäråren och it-boomen.

Klockan är 19.30, det är 5 juni 2000 och snart ska allt gå åt helvete.

Än är inte nationaldagen röd så det blir ingen sovmorgon efter den här måndagskvällen. På TV4 är det ändå feststämning när “Aktiekväll med Loket och Unni” drar igång.

– Sverige har drabbats av aktiefeber. Två av tre svenskar är kapitalister i socialdemokraternas Sverige, säger Unni Jerndal till tv-kameran.

I studion finns bland annat en präst, en grupp hårfrisörskor och en student som visar hur man handlar aktier. Eller snarare köper – it-aktier är stekheta och de senaste åren har kurserna pekat spikrakt uppåt.

Leif “Loket” Olsson blir övertygad under sändningen och tecknar själv den nya ”folkaktien” Telia.

– Jag tyckte det var en go och trevlig stämning i studion, säger “Loket” efteråt till Dagens industri.

Men börsindexen toppade redan för några månader sedan. Med hösten kommer de stora rasen.

Det svenska internet föds 7 april 1983 klockan 14.02. Eller tidigare, eller senare, beroende på definition.

Oavsett så är det en berättelse om en liten grupp entusiaster, pionjärer och rebeller. En är är systemvetaren och senare internetlegenden Anne-Marie Eklund Löwinder.

– Jag var väldigt duktig på att koppla ihop rätt folk med varandra. Så jag var någon sorts katalysator, säger hon.

En annan är plasmafysikern och datateknikern Björn Eriksen. Det är han som 1983 tar emot ett första e-postmeddelande från Amsterdam. Tre år senare registrerar han domänen .se och under elva års tid är han sedan ensam om att dela ut svenska internetadresser. “Internets diktator”, som han ibland kallas, dör i hjärninflammation 2005.

– Han arbetade bokstavligt talat ihjäl sig. Han satt ju och registrerade domäner nära nog dygnet runt nästan alla dagar i veckan, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.

En tredje är Peter Löthberg och det är han som bråkar mest med staten och telemonopolet.

– Nu började sjöslaget. Hit men inte längre, som Löthberg säger i boken “De byggde internet i Sverige”.

Pionjärerna vill inte använda statens påbjudna standarder som inte kan kommunicera med varandra. De vill använda internetprotokollet som börjat få fäste i USA. Det har en speciell egenskap – om bara protokollet följs så kan alla sorters maskiner prata och skicka data till varandra.

Under andra halvan av 1980-talet bygger de upp internetnätverket Sunet på svenska universitet.

När 1980-talet övergår till 1990-tal har situationen börjat bli ohållbar för entusiasterna. Större företag är nu uppkopplade mot Sunet så Peter Löthberg och Björn Eriksen tar på sig slips och kostym, köper en tårta och kliver upp på Televerket.

De är beredda att ge bort ett helt internetnät som dessutom har ett tjugotal kunder.

– De fick nobben. Televerket sa ”gå hem och lek, det här förstår ni er inte på”, berättar Anne-Marie Eklund Löwinder.

När Televerket vill fortsätta med egna standarder går de i stället till Jan Stenbeck.

– Ni får åtta miljoner på tre år. Gör nåt! säger Stenbeck och Swipnet föds.

Swipnet blir en av de första kommersiella internetleverantörerna utanför USA. Redan här får vi enligt Anne-Marie Eklund Löwinder ett i alla fall femårigt försprång mot många andra europeiska länder. För vi är tidiga med att koppla upp och vi gör det med internetprotokollet.

Och om politikerna tidigare varit ointresserade så börjar de med tiden haka på tåget.

“Sweden is—as you know—one of the leading countries in the world in the field of telecommunications”, skriver statsminister Carl Bildt (M) när han skickar ett historiskt mejl till USA:s president Bill Clinton i februari 1994.

Det är omkring här, i mitten av 1990-talet, som det inleds, säger Anne-Marie Eklund Löwinder.

Det svenska it-undret.

– Det var vad man kan kalla en perfekt storm, väldigt mycket som sammanföll. Och vi är ett folk som gillar teknik, vi är ”early adopters” som gillar att testa nya saker, säger hon.

Christian Albinsson har skrivit böcker om både 1990-talet och den tidiga svenska it-boomen. Han kan med rätta kallas nostalgiker.

Men Albinssons 90-talsvurm delas dessutom av vår tids unga generation. Och deras nostalgi kanske inte bara är för en tid de aldrig upplevde, utan också en längtan efter något som de själva aldrig haft: Framtidshopp.

I mitten av 1990-talet har Sverige nyss gått igenom en brutal ekonomisk kris men nu pekar pilarna uppåt igen. Kalla kriget är slut och kärnvapenskräcken över. Jugoslavienkriget är färskt i minnet men dess mordiska nationalism ses mest som en unken relik från det förflutna.

Bland den tidens unga börjar en liberal högervåg ge vika för en vänstervåg. Gemensamt för de båda är en tro på framtiden – att Sverige och världen kan förändras och bli bättre – som ligger långt bort från 2020-talets dystra utsikter.

Och parallellt öppnar det tidigare slutna Sverige snabbt upp. Det är en frigörelsetid med nya tv-kanaler, reklamradio, mobiltelefoner och Robinson i SVT.

– Vi fick allting samtidigt. Det gick i mach 2, säger Christian Albinsson.

Ingenstans går det snabbare än i datorernas värld. Datoriseringen sker på arbetsplatser och i skolor. Men också i hemmen – 1980-talets datorer som Commodore 64 med spel och program på kassettbandspelare ger plats för långt mer potenta PC-datorer.

Multimedia blir ett modeord, och det handlar om hur spelen och programmen på det nya mediet cd-rom kan blanda ljud, bild och text.

Och så kopplar Sverige upp.

Redan 1996 blir internetpaketet årets julklapp. Paketet är ofta ett analogt modem, en cd-rom med programvara och en handbok där det står hur man surfar, skickar e-post och chattar.

”Surfa” är ett av de nya orden. Sökmotorer som Google har ännu inte slagit igenom så en person som surfar trycker på länkar och går från hemsida till hemsida.

– Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet, säger kommunikationsminister Ines Uusmann (S) till SvD och blir ifrågasatt och senare hånad.

För detta är ju, enligt förståsigpåarna, framtiden.

Men det är faktiskt Ines Uusmann som senare övertygar finansdepartementet om hem-PC-reformen. Genom reformen kan man skattefritt hyra en PC-dator och under de tre första åren skeppas nästan en miljon datorer ut i svenska hem.

Alla som Omni talat med framhåller reformens stora betydelse för det svenska it-undret.

Den nya teknikens drömmar och förhoppningar får snart fäste på aktiemarknaden. Startskottet sätts ofta till augusti 1995 när Netscape börsnoteras i New York och aktien rusar mot himlen. Webbläsaren Netscape, som knackats ihop under ledning av 22-åringen Marc Andreessen, är då inte ens ett år.

I Sverige blir det jämngamla Jonas Birgersson som ofta bygger hemsidorna som alla de stora bolagen nu vill ha.

– De gamla gubbarna som satt i ledningen kunde ju ingenting om det här. Det var första gången som en yngre generation hade ett företräde på arbetsmarknaden. Helt plötsligt så vändes ju hela spelplanen, säger Christian Albinsson.

Med tiden blir Jonas Birgersson en omskriven medieprofil och det blir också Johan Staël von Holstein. På många sätt är de varandras motpoler.

Birgersson är rollspelaren som bor kvar i sin studentlägenhet i Lund när han samtidigt är god för miljarder. Iklädd en orange fleece-tröja från Helly-Hansen mässar han om internet för alla på ett sätt som ger honom smeknamnet ”Bredbands-Jesus”.

Johan Staël von Holstein är sprungen ur Stenbecksfären och glömmer sin Ferrari med nyckeln i på Halmstads flygplats. Han är frifräsaren som säljer storslagna drömmar och går till storms mot ”jante” och ”sosse-Sverige”.

I börs- och bolagsvärlden är de däremot två sidor av samma mynt. Birgersson leder Framtidsfabriken som senare blir Framfab. Staël von Holstein är frontman för Icon Medialab. Deras bolag kallas internetkonsulter och affärsidén är att hyra ut kompetensen kring det nya.

Den tredje stora internetkonsulten är Spray som håller en lägre profil utåt. Spray sticker i stället ut med en helt ny och friare arbetskultur med ett lekfullt inrett kontor och en platt organisation utan hierarkier.

Ett ”kaosföretag med skateboardåkande finniga kids”, enligt Johan Staël von Holstein. Men när nästa våg i det svenska undret kommer är faktiskt många av nyckelpersonerna från just Spray.

På pojkrummet i Halmstad sitter Christian Albinsson och häpnar. Han kan fortfarande häpna när han tänker tillbaka.

– Internet är ett av de största mänskliga framstegen. Jag vet inte, men det kan ha varit det största i mänsklighetens historia. Och det är det som är så jävla coolt. Att ha fått vara med just precis då.

Hösten 1999 tappar börsen till slut helt markkontakten och it-bolagen värderas nu enbart på framtidsdrömmar. Och varandra – så stiger Framtidsfabriken ska också Icon Medialab upp.

Uppgångarna blir på så vis självgående. På fem månader stiger Stockholmsbörsens storbolagsindex med 80 procent. Framfab rusar 2 000 procent från sommarens börsnotering. Men det stora dragloket är anrika Ericsson som under den här korta perioden tripplar i börsvärde.

Ericsson tillverkar förutom telekomutrustning vid den här tiden även mobiltelefoner och enorma förhoppningar sätts till 3G-nätet som ska börja byggas ut på andra sidan millennieskiftet.

När februari är över värderas Ericsson till 1 800 miljarder kronor vilket den nystartade tidningen Mobil kan konstatera motsvarar BNP för Sverige.

När TV4 bjuder in till aktiekvällen i juni har varningsklockorna redan börjat ringa. Men få vill lyssna och många säger motsatsen.

”Köp mer aktier” skriver Dagens industri på förstasidan och budskapet kommer från statsminister Göran Persson (S).

– Börsen är aldrig övervärderad, säger Persson till tidningen och tillägger att han tror att risken för börskrasch är mycket mindre nu än för tio år sedan.

S-regeringen med Persson och näringsminister Björn Rosengren i spetsen har skäl att hoppas att börsen kan hålla sig uppe. Veckan efter TV4-sändningen säljer staten ut en tredjedel av Telia som marknadsförs som en ”folkaktie”.

Kampanjen fungerar mer än väl. En miljon svenskar köper aktierna och en är då alltså Leif ”Loket” Olsson.

Det håller till september. Sedan blir det proppen ur och två år av raka och branta börsnedgångar.

Folkaktien Telia sjunker som en sten. Ericsson rasar. Internetkonsulterna Framfab och Icon Medialab som aldrig gjort en krona i vinst fortsätter att göra mångmiljonförluster.

Nu börjar de gå under.

Rosengren och Persson är förresten inte de enda politikerna som dragits till den stekheta börsen. I februari 2000 lämnar Ulf Kristersson (M) sin riksdagsplats och blir kommunikationsdirektör och vice vd för Adcore. Rollen blir enligt Kristersson att ”se in i framtiden”.

– Det är företagen som påverkar framtiden mer än politikerna. Därför känns det spännande och naturligt att byta från politiken till näringslivet, säger han vid tillträdet.

Adcore är ännu en så kallad internetkonsult och under Kristersson marknadsförs bolaget som ”A safe ride to the new economy”.

Adcore kraschar förstås som alla andra. Det speciella med Adcore är hur aggressivt storägare, ledningspersoner och insiders själva cashar ut och säljer aktier för många hundratals miljoner samtidigt som bolaget bjuder på stora champagnefester och fortsätter att lova tillväxt och vinster.

Ulf Kristersson lämnar Adcore mars 2001. I april kommer kollapsen och 30 000 aktiesparare får snabbt se sina pengar gå upp i rök. När journalisten Karl Ågerup ett år senare skriver runan över bolaget i boken ”Sagan om Adcore” vill Ulf Kristersson inte kommentera alls.

– By-gones are by-gones, säger han.

Runt millennieskiftet går vägen till internet fortfarande genom det gamla telefonnätet och uppkopplingen är fruktansvärt långsam. Modemen tjuter när de ringer ett särskilt nummer och sedan blir telefonlinjen blockerad, ingen kan ringa in eller ut. Dessutom läggs varje minut på nätet till telefonräkningen.

Det är inte alltid affärsidéerna det är fel på. Utan det är tekniken som sällan är mogen för de stora drömmarna.

– I teorin så borde det ha fungerat, men infrastrukturen var inte jättebra. Det tog typ tre minuter att koppla upp sig med 56K-modemen. Det glömmer man nästan, säger Johannes Schildt, vd för Kry som startade som en så kallad nätläkare men nu också har fysiska kliniker.

Det mobila 3G-nätet som vid den här tiden är föremål för febriga miljardbudgivningar blir inte heller någon lösning. Utbyggnaden är långsam, dyr och i början av decenniet är mobiltelefonerna klena och har inte ens färgskärm.

Men annat händer på annat håll. Jonas Birgersson bygger även bredband och fiberkablar börjar dras in i svenska lägenheter. Till villorna kommer ADSL-tekniken som pressar ut det sista ur telenätets gamla koppartrådar. Och det rejält – internethastigheten tiofaldigas och man kan nu vara uppkopplad hela tiden istället för att ringa upp och vänta.

Den mobila revolutionen är också på väg. Men den sker först bakvägen – med bärbara datorer på de nya wifi-nätverken som inte kräver miljardinvesteringar utan kan sättas upp av i stort sett vem som helst.

Tekniken börjar bli mogen. Världen kopplar upp och i mitten av 00-talet har Sverige ett ypperligt utgångsläge. Datorer finns i nära nog varje hem och bredbandstäckningen är globalt unik.

Allt försvann inte heller i it-kraschen. Det finns en grupp internetbyggare som överlevt och de har kunskap och i vissa fall pengar.

Dessutom är en ny generation på väg upp. Sverige har vid den här tiden flera fördelar gentemot andra länder, tror Kina Zeidler som har skrivit boken ”Det svenska techundret”.

– Att vi var så tidigt ute med subventionerade persondatorer och att vi hade bredband. Kidsen satt hemma och kunde beställa saker på nätet och bygga sina egna spel. Vi lärde oss hur internet funkade tidigare än många andra, säger hon.

Klarna-vd:n Sebastian Siemiatkowski lär sig koda när han är 16. I hans fall är det en direkt följd av PC-reformen.

– Datorer var ouppnåeliga för familjer med låg inkomst som min, men när reformen trädde i kraft köpte min mamma en dator till oss redan nästa dag, har Siemiatkowski sagt till Reuters.

Kry-vd:n Johannes Schildt spelar lillebror i tv-serien Glappet från 1997. Han köper en egen dator för pengarna han tjänar som barnskådis.

För AI-startupgrundaren Anton Osika börjar det när han är tolv och ser filmen The Matrix.

– Jag bestämde mig för att bli hacker. Jag lärde mig programmera och hade alltid isärplockade datorer i mitt sovrum, säger han.