Ny granskning: Kan världen verkligen lita på Sam Altman?

Det mesta i journalisterna Andrew Marantz och Ronan Farrows granskning i The New Yorker är inte helt nytt.

Maktkampen, avhoppen, anklagelserna om bristande transparens och rena lögner – allt det har sipprat ut tidigare.

Men här skruvas volymen upp. Med fler källor. Källor närmare Sam Altman. Och en tydligare slutsats:

Att problemen kring Altman inte var en engångskris – utan är del av ett mönster.

– Det finns de som säger: ”ingen vd borde ljuga så här mycket”. Och andra som menar att det här är något farligare, säger Farrow i en intervju med CNN.

Det nya är också att Altman själv kliver fram. Han slår ifrån sig anklagelserna om lögner – men medger att han kan vara strategisk med vad han delar med sig av, och när.

Samtidigt ger han en ovanligt öppen inblick i hur han själv agerar när det stormar runt omkring.

Det är snart tre år sedan Sam Altman stod i sin största kris hittills – och var på väg att förlora allt. Open AI:s styrelse hade petat honom från vd-posten.

De dramatiska dygnen i november 2023 har redan dissekerats i detalj. Men New Yorker fyller nu i fler bitar – och får Altman själv att öppna upp.

Bilden som målas upp är intensiv. Krisstrateger flyttar in i hans hem. Telefonen går varm. Altman sitter i samtal uppemot 20 timmar om dygnet. En aggressiv motkampanj dras igång.

Och mitt i kaoset: Altman håller tempot uppe – och serverar negronis till sitt team. Han tar också sömntabletter för att kunna sova, och tvingas ta möten med sin fientliga styrelse när han är dimmig och ofokuserad.

Bakgrunden var att styrelsen tappat förtroendet. Altman ansågs inte vara tillräckligt transparent, ”inte helt ärlig”.

Men några dagar efter petningen var han tillbaka som vd. Också efter New Yorker-artikeln hänger frågan kvar: Varför ville inte styrelsen berätta vad de visste redan under de turbulenta dagarna? Nu har det mesta krupit fram ändå.

Det här handlar inte om en vanlig vd.

Altman leder utvecklingen av AI-system som kan forma informationsflöden, påverka val och i förlängningen rubba den globala maktbalansen. Det märks inte minst när bolaget knöt band med Pentagon. Tekniken rör sig snabbt från konsumentprodukt till geopolitisk kraft.

Och då räcker det inte att vara visionär, menar Altmans motståndare och andra oroliga röster som New Yorker intervjuat.

Då måste man vara pålitlig också.

Open AI grundades som ett idealistiskt projekt: AI skulle gynna mänskligheten. På den tiden var stod Sam Altman och Elon Musk på samma sida.

I dag ser det annorlunda ut. Bolaget har växlat upp kommersiellt, och kapplöpningen mot konkurrenter har tagit över. Kritiker menar att tempot skruvats upp på bekostnad av försiktigheten.

Konflikten mellan Musk och Altman har samtidigt hårdnat. Musk har stämt Open AI för att ha lämnat sin ursprungliga idé, och han tar varje chans att trycka till Altman.

Den här gången gjorde han det med ett enda ord: ”Bekymmersamt”, skrev han på X.

New Yorker-artikeln kommer i ett känsligt läge för Sam Altman. Att konkurrenterna knappar in står klart.

Open AI växer snabbt – men till en enorm kostnad. Investeringarna i datacenter, chip och talangfull personal är massiva, och även om intäkterna ökar så är det ingen som vet hur man faktiskt ska tjäna pengar. Det har fått investerare att öka trycket: När blir Open AI en lönsam affär? Hur mycket mer kapital kommer att krävas?

Samtidigt börjar produkterna skava. Videomodellen Sora framhölls som ett genombrott – men planerna på en egen plattform har lagts på is, samtidigt som kritiken växer, inte minst från Hollywood.

Och internt fortsätter det att knaka. Flera profiler har lämnat bolaget. En av dem – Zoë Hitzig – varnade i New York Times för att Open AI riskerar att upprepa sociala mediejättarnas misstag: lansera annonser i Chat GPT som kör över användarnas rätt till privatliv.

Utanför bolaget växer protesterna. Rättsprocesser om det som kallas ”AI-spiraler” väntar och Open AI:s samarbete med Pentagon har mött en kritikstorm.

Samtidigt försöker Open AI ta kontroll över sin egen berättelse. Nyligen köpte bolaget den hajpade tech-podcasten TBPN – ett drag som mötts av kritik om att bolaget vill äga inte bara tekniken, utan också själva samtalet om den. Open AI har lovat att innehållet ska fortsätta vara redaktionellt oberoende, men mediekritikerna buar.

AI beskrivs ofta som mänsklighetens viktigaste uppfinning. Men tekniken i sig är inte det största problemet. Det är vem som kontrollerar den.

Och nya uppgifter om Altman väcker en fråga som få i Silicon Valley vill svara på:

Om inte Sam Altman – vem då?