”AI kan vara hjärnröta eller hävstång – du bestämmer”

AI-verktyg kan göra oss snabbare och mer effektiva, men också bekväma och lata, konstaterar AI-experten Emma Lythell.

”Steve Jobs kallade datorn för ’a bicycle for the mind’. Det är en passande metafor – och så behöver vi också använda AI”, skriver hon i en gästkrönika.

AI-agent. Där har vi det, ordet som toppar Språkrådets nyordslista 2025. ”Programvara som självständigt utför uppgifter och fattar beslut med hjälp av artificiell intelligens”.

Det är lätt att gilla idén. Automatisera det som tar tid. Lägg mer tid på reflektion, kreativitet och omdöme. En dröm för effektiviteten och en rejäl hävstång för näringslivet.

Lite längre ner på samma lista dyker ett annat ord upp: hjärnröta – “försvagning av den intellektuella förmågan” kopplad till upprepad exponering för trivialt innehåll.

Begreppet föddes i det blå skärmljuset från sena kvällars evighetsskrollande. Samma känsla kan dyka upp på jobbet. När friktionen försvinner. När allt glider för lätt och motståndet uteblir, slutar vi anstränga oss. Och det är just ansträngningen som bygger värde i jobbet.

Därför behöver vi skilja på vad AI ska göra och vad vi själva behöver bita tag i. Felet uppstår när vi blandar ihop det.

Där ligger balansgången när vi går in i 2026. Hur vi använder tekniken avgör om den frigör kapacitet – eller fyller våra dagar med brus som tränger undan lugn, eftertanke och ansvar.
På många arbetsplatser fylls dagarna av AI-genererade texter och rapporter i ett tempo ingen hinner läsa, tolka eller prioritera. Flödet går snabbt, men det gör oss inte alltid klokare.

Samtidigt ökar användningen. Enligt rapporten ”Svenskarna och internet 2025” använder redan mer än fyra av tio tjänstemän AI-verktyg på jobbet. Många säger att de får “mycket mer gjort”.

Det är klart det gör. AI kan hjälpa oss att komma i gång, sammanfatta underlag och hitta mönster i data.

Det förändrar spelreglerna. David har fått en slangbella med lasersikte mot Goliat. Ett medelstort bolag kan med AI-agenter utmana jättarna på nya sätt. En demokratisering av affärskraft som vi bara sett början på.

Men det finns en baksida för den som blir bekväm. Det är nämligen en tydlig skillnad mellan att få hjälp och att bli buren.

Du får hjälp när AI gör dig snabbare, men du blir buren när du inte längre kan förklara varför svaret är rimligt, eller upptäcka när det är en hallucination i snygg kostym. I prognoser, investeringar och riskbedömningar kan välformulerade fel bli dyra.

När AI tar bort motståndet, tar den också bort en del av lärandet. Då tappar vi skärpa. Börja gärna med: Kan AI göra detta? Stanna inte där. Fråga också: Tillför det något värde?

Steve Jobs kallade datorn för “a bicycle for the mind”. Det är en passande metafor. En cykel tar dig längre än att gå. Men den kräver att du fortfarande trampar och styr.

Så behöver vi också använda AI. Tekniken kan förstärka oss och ge fart i uppförsbacken. Men den får inte styra. Då tappar vi det som bygger kvalitet: bedömning, prioritering och ansvar.

Jag ser det hemma. Som trebarnsmamma kan jag knyta skorna åt barnen och komma ut snabbare. Men gör jag det varje dag får jag tonåringar som snubblar på sina egna fötter.
Samma sak händer på jobbet. Om AI knyter skorna åt varenda junior bygger vi en hel generation som inte kan gå själva. Vi tränar mindre på att väga alternativ, se vad som saknas och stå för slutsatsen.

Minns dina egna hundår. Research som aldrig tog slut. De första utkasten som var för svaga. Tabellerna som inte stämde. En chef som sa “gör om”.

Det var inte glammigt. Men det var där du lärde dig skilja på fakta och fluff.
Jag håller fast vid en enkel princip. Om jag inte själv kan avgöra om AI-svaret är genialiskt eller bara självsäkert fel, då har jag slutat trampa. Då är jag inte längre expert, jag åker bara med. Håll i styret. Verifiera. Väg av. Ta ansvar.

När produktionen blir friktionsfri behöver kravet på kvalitet öka. Färre dokument – så att vi hinner läsa dem. Fler beslut som stärker affären i svängiga tider.

Att AI-hypen nu har lagt sig är positivt. Det gör det möjligt att se tekniken för vad den är: ett verktyg som kräver sin hantverkare.

Så välj den mänskliga vägen. Låt inlärningsprocessen smitta av sig på AI – inte tvärtom. Gör jobbet. Det lönar sig.