Analytikernas älsklingsaktier kollapsar gång på gång – varför?

Intrum, SBB och Renewcell – småspararfavoriter och hajpade framtidshopp som tillsammans haft nästan 350 000 ägare som mest, enligt Holdings. Köpråden från de stora analyshusen – ingen nämnd, ingen glömd – avlöste varandra ända in i kaklet, även om riktkurserna skruvades ner i takt med att de verkliga kurserna dök.

Ta SBB som exempel. I början av 2022 ansågs kursen kunna nå över 70 kronor – vilket där och då indikerade en uppsida på 50 procent. Måhända lyssnade en och annan småsparare på råden: Enligt ägardata från Avanza ökade antalet SBB-ägare stadigt varje vecka, från drygt 140 000 till strax över 200 000 när året var till ända.

Sedan steg ju räntorna, och det i ett tempo som närapå tog varenda kotte på sängen. Fastighetssektorn tvärnitade, obligationsmarknaden frös till is och plötsligt blev det svettigt att försöka refinansiera sig, inte bara för SBB. SBB hade dessutom fullt sjå med att bemöta anklagelser från blankare. När året 2022 var slut hade antalet ägare ökat med 42 procent, medan kursen rasat med nästan 75 procent.

Räntorna ställde till det även för inkassobolaget Intrum, som plötsligt fick det tyngre att vårda sin ökade skuldbörda. Men bolaget var även i färd med att stöpa om sin verksamhet, vilket analytikerna gärna lyfte som positivt. En titt på analyshusens råd för aktien sedan hösten 2021 visar en hel rad köpstämplar – även om riktkurserna även i det här fallet har trimmats i takt med att aktien fallit på börsen.

Även i det här fallet verkar småspararna ha hängt på, även om det inte är tal om några horder av SBB:s kaliber. Enligt Avanzas ägarstatistik ökade ägandet med 60 procent mellan hösten 2021 och våren 2024, från drygt 24 000 till 38 500, via toppnoteringen på 45 000 i maj i fjol. Under samma tid har kursen rasat nästan 90 procent.

Kanske var det även räntorna som blev spiken i kistan för textilåtervinningsbolaget Renewcell. Konjunkturen vek och kunderna handlade inte cellulosan som beräknat, finansieringen gick inte att få till och konkursen var ett faktum i februari i år.

Under resans gång – i alla fall sedan sommaren 2021 – har analyshusen dock varit i princip idel positiva. Vid ett tillfälle tragglade kursen runt 90 kronor, men fick ett köpråd och en riktkurs på nästan 300 kronor. En potentiell uppsida på över 200 procent, alltså.

På ägarsidan sågs en ökning på nästan 60 procent mellan sommaren 2021 och konkursen i februari i år, från 12 500 till 19 700 via toppen på runt 20 000 i februari förra året. Under samma tidsperiod rasade kursen med smått hisnande 97 procent.

Verkligheten beter sig inte alltid som det är tänkt eller som man har planerat och mycket har hänt sedan sommaren 2021.

Men köprekarna då? Varför fortsatte de trilla in trots att tiderna uppenbarligen blev sämre?

– Analytikernas övertro på Intrum, Renewcell och SBB grundas i en kombination av faktorer, inklusive tidigare prestationer som kanske gav en falsk trygghet om deras stabilitet och potential för framtida framgång, säger investeringsprofilen Mohammed Salih till Omni Ekonomi.

Det har inte direkt saknats varningssignaler under de gångna åren, menar han och nämner bland annat Intrums skuldsättning och Renewcells förluster. För Renewcells del tror han att ”en överoptimistisk syn på bolagets tillväxtpotential” kan ha skymt sikten en aning.

Robert Andersson, analytiker på Aktiespararna, är inne på samma spår. Han menar att analytikerkåren sannolikt påverkades av bolagets egen beskrivning av framtiden, den unika tekniken och den stora marknaden. När leveransen dröjde borde analytikerna kanske ha dragit i handbromsen, säger han till Omni Ekonomi.

– Vad man bör tänka på är att lönsamhetsresor sällan går så fort som bolagen vill och som analytiker behöver man alltid skapa sig en egen uppfattning om bolagets möjligheter.

I fallet SBB tror Mohammed Salih att många analytiker kan ha förlitat sig alltför tungt på historiken.

– De kan ha påverkats av bolagets tidigare starka position inom fastighetssektorn, vilket möjligtvis ledde till en underskattning av de strukturella förändringar och utmaningar som bolaget stod inför.

Robert Andersson menar att analytikerna såg ett i grunden lönsamt bolag i SBB, precis som i Intrum. Det kan förklara varför köpråden radade upp sig i takt med att kurserna föll – multiplarna framstod helt enkelt som allt mer attraktiva. Det många missade, menar han, var hur illa det kan bli när den riskfria räntan stiger och kreditspreadarna stiger ännu snabbare.

– Det hela blir till slut en ond cirkel som aldrig tar slut när rädda investerare kräver än högre räntor för att finansiera bolaget, vilket sätter bolaget i en ännu svårare sits.

De sänkta kreditbetygen i kombination med att bolaget inte lyckas sänka nettoskulden ordentligt var varningssignaler som många missade, påpekar han.

Mohammed Salih menar att dikeskörningarna med SBB, Intrum och Renewcell pekar på en brist i metodik och modeller, där man uppenbarligen inte riktigt har lyckats väga in alla relevanta risker.

– Framför allt kan detta fenomen vara ett tecken på en bristande förmåga att adekvat värdera aspekter av ett bolags verksamhet, såsom ledningens förmåga, bolagets anpassningsbarhet och strategiska positionering, säger han.

Alla som köper aktier bör alltid göra det baserat på en egen analys. Men med det sagt, de professionella analytikerna har ett mycket stort ansvar gentemot privatinvesterare och småsparare. Det slår både Mohammed Salih och Robert Andersson fast.

– Ingen har rätt i samtliga analyser, men genom oberoende välgrundade analyser bör analytikerna kunna ha rätt i många fall, säger Robert Andersson.

Privatinvesterare litar generellt sett på att proffsanalytikerna har baserat sina utlåtanden på korrekt, opartisk information som har stötts och blötts från alla håll. Råden ses därför ofta som en hyfsat trovärdig vägledning, konstaterar Mohammed Salih.

Att riktkurserna i flera fall verkar ha skruvats ner och anpassats till den nya verkliga kursen i efterhand ser han som en reaktiv åtgärd, snarare än ett proaktivt ställningstagande. Ibland justerades riktkurserna ner först efter att kurserna fallit rejält, påpekar han. I de fallen skulle man kunna göra bedömningen att analytikerna inte lyckades varna tillräckligt tydligt för att det fanns risk för ”total härdsmälta för investerarnas kapital”, som han uttrycker saken.

Analyserna måste därför inte bara spegla rådande humör, utan även vara framåtblickande, menar han.

– Investerare behöver insikter som kan skydda dem från att trampa i fällan av överoptimism och därigenom möjliggöra välgrundade beslut baserade på robust analys snarare än ”följa John”.

”Flexibilitet” framstår som ett nyckelord, menar Mohammed Salih. Att vara snabbfotad och kunna justera sin bedömning av ett bolag i takt med att det tickar in ny information, därtill helst information som kommer från olika källor. De tre fallen visar också hur viktigt det är att tydligt kommunicera både möjligheter och risker för att läsaren ska kunna bilda sig en uppfattning om både solsken och ösregn.

– Slutligen påminns analytikerna om deras etiska ansvar att agera med integritet och noggrannhet, vilket är avgörande för att upprätthålla förtroende hos investerare, säger han.

Robert Andersson pekar å sin sida på att analyshusen behöver hålla armlängds avstånd till bolagen de bevakar för att kunna leverera vettiga och välbalanserade analyser.

– Bolagsledningarna är ofta mycket positiva till framtidsmöjligheterna, men analytikern måste alltid skapa sig en egen uppfattning.

Den som befinner sig på börsen gör klokt i att skaffa sig egna kunskaper i hur man kan analysera och fatta beslut kring sina investeringar. Det är – som synes – inte en bra strategi att helt förlita sig på vad andra säger, ens om de andra råkar vara professionella analytiker.

– Det handlar om att ta sig tid att verkligen förstå de bolag man investerar i, vilka risker som finns och hur dessa kan påverka framtida avkastning, säger Mohammed Salih.

Det är också på sin plats att fundera på varför en aktie faller som den gör, påpekar Robert Andersson.

– Marknaden består både av en köp- och en säljsida, när man som småsparare ser att vissa aktier faller så gör man därför sannolikt klokt i att fundera över vad säljarna ser.

För Renewcell är lärdomen att övergången till lönsamhet ofta är svårare i verkligheten än vad det ser ut på pappret, konstaterar han.

– I SBB:s och Intrums fall ska man komma ihåg att högre finansieringskostnader kan förstöra hela affärsmodellen i en kapitalintensiv verksamhet.