”Är ekonomin stark nog för att bära Europas försvar?”

Det krävs mer än bara pengar om Europas upprustning ska bli framgångsrik. För en riktig nystart behövs även insikt om att tillväxt och säkerhetspolitisk styrka inte kommer gratis, skriver Länsförsäkringars makrostrateg Anders Nordberg i en gästkrönika.

Projektet Rearm Europe, eller ”Upprusta Europa”, kan i bästa fall markera början på en ny era av europeiskt samarbete och ekonomisk tillväxt. Genom upprustning, ökat oberoende från USA och infrastrukturinvesteringar finns det för första gången på länge hopp för Europa. Men vi har sett samordnings- och tillväxtambitioner förut, och det finns en risk att det slutar i högre skuldbörda för en svag ekonomi.

Såväl kriget i Ukraina som USA:s utrikespolitiska skifte har gjort det smärtsamt tydligt att Europas försvarsinvesteringar under årtionden varit helt otillräckliga. Den säkerhetspolitiska verkligheten har förändrats. Europa står inför ett vägval: Antingen blir Rearm Europe startskottet för en ny era av strategisk autonomi, eller så blir det ännu ett halvfärdigt projekt som faller offer för europeisk byråkrati och bristande beslutsförmåga.

Europa – en ekonomisk tungviktare utan dynamik
Jämfört med USA saknar Europa en dynamisk ekonomi. Kapitalmarknaderna är fragmenterade, skatteregler varierar kraftigt mellan länder och arbetsmarknaderna är betydligt trögare. USA kan på kort tid mobilisera kapital och företag på ett sätt som EU hittills bara kunnat drömma om.

Och vad gäller försvarssamarbete? Historien är inte särskilt uppmuntrande. Trots decennier av prat om en gemensam försvarsstrategi förlitar sig Europa fortfarande på NATO och i praktiken på USA. Om Rearm Europe ska bli mer än en pappersprodukt krävs ett helhjärtat åtagande från om inte alla, så åtminstone samtliga stora medlemsstater – både politiskt och finansiellt.

Vem ska betala – och vem ska arbeta?
Och även om det går: Vem ska betala för kalaset? Att satsa på en upprustning av försvarsförmågan kräver enorma investeringar, och Europas track-record när det gäller stora gemensamma investeringsprojekt är minst sagt blandat. Att finansiera hundratals miljarder euro inom EU:s fragmenterade finansiella marknad kan dessutom visa sig svårt.

Sedan kommer den verkliga akilleshälen: arbetsviljan och innovation. För även om investeringar kan finansieras genom både lån och skattehöjningar, krävs det arbetskraft och teknologisk förnyelse. Vi måste, utöver försvar, skapa en privat efterfrågan som kan generera en ekonomi stark nog att bära dessa satsningar. När vi jämför Europa med de två andra globala tungviktarna, USA och Kina, sticker en faktor ut: européerna arbetar och nyskapar betydligt mindre.

Lägre pensionsåldrar, kortare arbetstider och en svagare drivkraft för innovation gör att Europa har en inbyggd nackdel. Om Rearm Europe ska bli en framgång krävs mer än bara pengar – det krävs en mentalitetsförändring där arbete och produktion värderas högre.

Möjlighet eller illusion?
Rearm Europe är en nödvändig satsning. Men för att det ska bli en riktig nystart krävs en insikt och handlingsförmåga att ekonomisk tillväxt och säkerhetspolitisk styrka inte kommer gratis. Om det lyckas kan Europa vända sin utveckling och skapa en gemensam försvarsindustri samtidigt som europeisk tillväxt återuppväcks. Om inte, ja då är vi på alla sätt och vis riktigt illa ute.

Det finns nu en öppning för en europeisk gryning. Har Europa viljan – eller kanske snarare förmågan – att vakna till den.

Läs mer om och av Anders Nordberg: