”Börsen trubbas av när kaos blir normalt”

Både aktie- och oljemarknaden tar eskaleringen i Mellanöstern med ro. Vi tycks helt enkelt ha blivit kollektivt avtrubbade av all turbulens, skriver makroekonomen Karin O’Connor i en gästkrönika.

I en värld där finansmarknadernas turbulens blivit norm, verkar reaktionerna mer och mer avmätta. Under midsommarhelgen, när USA bombade Iran, steg oljepriset till en början med 20 procent, men föll sedan tillbaka. Detta händelseförlopp, kopplat till beroendet av oljetransporter genom Hormuzsundet, är ett tydligt exempel på hur vi lever i en osäker värld där marknadsreaktioner inte längre följer de traditionella mönstren. Turbulens har blivit vardag.

För bara ett decennium sedan skulle en sådan allvarlig geopolitisk händelse ha skapat en kraftig uppgång i oljepriserna och marknaden skulle ha svängt i takt med de politiska utspelen i media. Men, efter år av oro där vi först fick leva med en pandemi, sedan krig mellan Ryssland och Ukraina, sedan inflationskaos, och räntekris, så ser vi en annan bild.

Kaos har blivit det nya normala. Något vi vant oss vid. Hot om tullar och lynniga beslut från Donald Trump har blivit vardag i det komplexa spelet. Eskaleringen i Mellanöstern gjorde oss än mer avtrubbade och börserna fortsatte sin uppåtgående trend. Enligt en rapport från IMF har volatiliteten på globala aktiemarknader ökat med över 30 procent sedan 2010, men de globala indexen har fortsatt att stiga under samma period, vilket reflekterar denna omvända värld.

Under Almedalsveckan fick jag skriva om mina frågor för paneler och seminarier inte mindre än fem gånger, vilket speglar det osäkra världsläget. Jag modererade nio paneler där diskussionerna kring det allvarliga geopolitiska läget och reaktionen på finansmarknaden ofta möttes med axelryckningar. Mikael Damberg, Socialdemokraternas ekonomisk-politiska talesman gjorde sitt bästa för att påtala allvaret i dagens geopolitiska svängningar. Vi har vant oss, kontrade Olof Manner, Swedbanks rådgivare, när vi pratade om finansmarknadens hittills ljumma reaktion på den eskalerade situationen.

Vi har helt enkelt blivit kollektivt avtrubbade av den turbulens vi ser. Kanske kan det liknas vid ett kollektivt Stockholmssyndrom, en känsla av att vi som samhälle, trots att vi är gisslan för externa faktorer, har börjat vänja oss vid det. Och som med Stockholmssyndromet, kan vi också ha utvecklat en slags sympati för de faktorer som skapar osäkerheten. Den osäkra världen och turbulens har blivit vår gisslan, och vi verkar ha accepterat den rollen.

De amerikanska aktieindexen, som S&P 500, har stigit med 12 procent på ett år, trots alla lynniga politiska beslut, pågående handelskrig och den geopolitiska osäkerheten. Enligt forskning från OECD har antalet handelspolitiska konflikter dubblerats de senaste fem åren. Det har skapat en kultur av otrygghet där beslut kan ändras över en natt och handelstullar kan införas utan förvarning. Och sedan ändras igen, och igen.

Robert Egnell, rektor på Försvarshögskolan, sa i ett av samtalen att ”eskaleringen i Mellanöstern har gjort världen betydligt osäkrare, och att det kommer bli värre innan det blir bättre”. Han menade också att det enda sättet att få slut på oroligheterna är att vi människor sätter stopp. Och kanske är det just det vi måste göra. För om vi inte börjar ifrågasätta denna kollektivt accepterade osäkerhet, om vi inte börjar se på turbulensen som något vi själva kan påverka, kanske vi förlorar förmågan att reagera när det verkligen gäller.