Brexit: Huvudrollerna, bakslagen, dramat – exit?

Britterna glömmer aldrig midsommarhelgen 2016. Vad som väntades bli en trygg seger för stanna-sidan i den av David Cameron initierade folkomröstningen om fortsatt medlemskap i EU blev i stället en flera år lång vandring i nytt landskap:

Britterna hade med knapp marginal röstat för att lämna Europasamarbetet.

Men hur? Och när? Och med vilken framtid?

Omni Ekonomi guidar till höjdpunkterna – eller lågvattenmärkena – i det brittiska dramat i år.

Theresa May tog över som premiärminister efter David Cameron 2016. Hon avgick på senvåren 2019.

Då hade hennes framförhandlade avtal med EU avvisats hela tre gånger av parlamentarikerna i underhuset.

May uppges ha övervägt en fjärde omröstning innan hon till slut lämnade partiledarskapet.

Boris Johnsons förhållande till sanningen har enligt flera bedömare inte alltid varit enkelt.

I höstas blev hans eventuella tummande på sanningen ett fall för Storbritanniens högsta domstol. Frågan var: Hade Johnson ljugit för drottningen för att stänga parlamentet i fem dagar?

Högsta domstolen uppgav aldrig rakt ut att Johnson for med osanning.

Däremot kom man fram till att det inte fanns ett enda skäl – och definitivt inte ett gott sådant – när Johnson rådgav drottningen att skjuta på parlamentsarbetet en hel arbetsvecka.

Parlamentets tidigare talman John Bercow blev både folklig och meme-vänlig med sitt karaktäristiska utrop ”Order! Order!”

Men det var nog ändå människor på gatan som bäst gav uttryck för frustrationen i Storbritannien.

En portugisisk kvinna tog över en Sky News-sändning i slutet av augusti. Efter 20 år i landet visste hon inte längre vart hon skulle ta vägen.

– Jag har gett det här landet min ungdom. Jag har tagit hand om era barn. Jag har tagit hand om de äldre, utbrast hon.

Britterna tvingades anordna EU-parlamentsval i slutet av maj, ett val som de hade tänkt slippa.

Både Labour och Torypartiet risades av de som gick till valurnorna. Bäst gick det i stället för Nigel Farages Brexitpartiet, Liberaldemokraterna och the Green Party.

Innan det till slut blev en förlängning bortom den 31 oktober, ett sätt att undvika en avtalslös krasch ut ur unionen, svor premiärminister Boris Johnson att han ”hellre skulle ligga död i ett dike” än att följa lagen som tvingade honom att be om uppskov till januari 2020.

”De har drivit igenom en lag som skulle tvinga mig att be Bryssel om en förlängning av deadlinen för Brexit. Det är något jag aldrig kommer att göra”, skrev Johnson i ett brev till Torypartiet.

På de brittiska öarna var oron stor för en avtalslös brexit. En sådan sorti skulle trycka upp den brittiska skulden till högsta nivå på 50 år, spådde Institute for Fiscal Studies (IFS).

I Sverige hade bara hälften av de svenska bolagen förberett sig för det brittiska utträdet i oktober. Det visade en undersökning från Swedbank med 400 deltagande inköpschefer.

”Det kan kosta företagarna att inte vara förberedda”, kommenterade Swedbank-ekonomen Jörgen Kennemar.

Nyvalet 12 december blev storseger för Torypartiet och början på slutet för ”Corbynismen” i oppositionella Labour, enligt tidigare konservativa premiärministern David Cameron. Miljardärerna som hotat med att lämna landet kunde pusta ut.

Partiledaren Jeremy Corbyn förlorade på eller trots sin utlovade gröna revolution och löften om återförstatligande av vatten och el.

”Vi har lidit ett svårt nederlag, och jag tar fullt ansvar för det”, skrev Corbyn efter valförlusten.

Labour-ledaren som sagt att kommer avgå före nästa val lade också delar av ansvaret på mediernas angrepp.

Det var den 31 mars britterna skulle lämna. Sedan sköts det upp till den 31 oktober. Nu är Boris Johnson och hans konservativa regering inställd på att britterna lämnar den europeiska unionen den 31 januari 2020.

Om det blir så återstår att se.