Därför blossar eurodebatten upp 22 år efter väljarnas nej

En övertygelse om att euron är att föredra framför kronan har kommit smygande bland tongivande nationalekonomer.

Det är inte vilka som helst som ändrat uppfattning. Professor Lars Calmfors har varit i centrum för debatten ända sedan folkomröstningen år 2003 och även tidigare än så. Hans statliga utredning ”Sverige och EMU” från 1996 rekommenderade en försiktig vänta och se-linje, med hänvisning till statsskuldproblematik och med 1990-talskrisen färskt i minne.

En del ögonbryn höjdes säkert när han i ett inlägg på DI Debatt i december argumenterar för motsatt åsikt. Det är dags för Sverige att ansluta sig till euron, skriver han i ett upprop som undertecknats av en rad tunga ekonomer. Hit hör tidigare riksbankschefen Stefan Ingves och Lundaprofessorn Lars Jonung.

Det främsta argumentet som framförs är inte strikt ekonomiskt, utan att ”Sverige i en alltmer hotande geopolitisk situation ska bidra till mer politisk sammanhållning i Europa”.

Tidpunkten kan tyckas märklig: Varför vill gräddan av svenska nationalekonomer byta ut kronan när den äntligen repat sig? Den presterade bäst bland G10-länder, i förhållande till dollarn, under merparten av 2025.

Att argumenten framförs nu beror på att en rapport blivit klar som beställdes sommaren 2024. I en diger lunta, som spänner över 544 sidor, lägger ekonomerna grund för påståendet att Sverige skulle tjäna på euron.

Faktum är också att Calmfors åsiktsförflyttning, som blev en nyhet i veckan, inte är helt ny. I en SvD-artikel från januari pekade han på fördelar med ett svenskt eurointräde, som att handel med andra länder blir enklare.

– En egen valuta fungerar som en typ av handelshinder. Om vi inför euron skulle vi eliminera det, sa han då.

Liknande tongångar har också hörts från Stefan Ingves förut. För drygt ett och ett halvt år sedan argumenterade han för att det är ”väldigt udda och hårdnackat” av Sverige att hålla fast vid sin egen valuta.

Opinionen har svängt fram och tillbaka sedan omröstningen för drygt 20 år sedan. Den gången vann de nära 56 procenten som var emot ett valutabyte överlägset mot de 42 procenten i det andra åsiktslägret.

Att döma av siffror i den aktuella rapporten är motståndarna inte längre i majoritet: 49,5 procent är emot, 32 procent för och 18,5 procent osäkra.

När Demoskop, på uppdrag av Omni, luftade frågan i samband med EU-valet i fjol avfärdades också euron.

48 procent svarade nej, medan 34 procent tyckte det var ett bra förslag. Demoskops opinionschef Johan Martinsson lyfte då fram att 11 procent svarade ”varken eller”.

– Så man ska inte ta för givet att euro-opinionen alltid förblir negativ.

Vid några tillfällen runt millennieskiftet har förespråkarna av euro varit störst i opinionen – och 2010 var det dött lopp mellan de båda lägren, visar SCB:s partisympatiundersökningar.

Mycket har förändrats, både i Sverige och omvärlden, sedan tiden runt millennieskiftet. Det konstaterar Calmfors i sin utläggning i skriften ”Dags för euron?”.

När det begav sig med folkomröstning och EMU-utredning var svenska statsfinanser ännu märkta av 1990-talskrisens stålbad. Nu har Sverige bland de lägsta statsskulderna i EU. Vår handel med omvärlden svarar för en större andel av BNP, påpekas det, vilket är i den positiva vågskålen för de som vill byta valuta.

Annat som Calmfors tar upp i rapporten är kanske inte lika övertygande:

”Euroländernas offentliga skuldsättning har trendmässigt ökat”, noterar professorn.

Eurosamarbetet knakade i fogarna under 2010-talets eurokris som klarades med blotta förskräckelsen. Vid den kalabaliken tvingades eurozonens ledare komma till undsättning för att rädda Grekland från statsbankrutt.

Nu finns skyddsvallar på plats, framhåller Calmfors. En permanent räddningsfond, ESM, har upprättats med syftet att stödköpa euroländers statspapper i akuta krislägen.

Efter den globala finanskrisen och eurokrisen har det även skapats en bankunion, med obligatoriskt medlemskap för alla euroländer. De har gemensam finanstillsyn och regler för att hantera banker i kris.

Samtidigt har det geopolitiska läget ”förändrats i grunden”, enligt rapportförfattaren.

”Rysslands storskaliga anfallskrig mot Ukraina och försvagningen av den transatlantiska axeln till följd av Trumpadministrationens politik skapar ett behov av fördjupat europeiskt samarbete”, skriver Calmfors.

Rättelse: I en tidigare version av artikeln stod det att förespråkare av euro varit i majoritet i opinionen. Rätt är att de varit större än nej-sidan, men aldrig över 50 procent.