Därför kan Natomötet bli det viktigaste någonsin

Det är en ny tid för Nato. Efter decennier av nedrustning och krympande försvarsbudgetar står alliansen nu inför ett potentiellt historiskt skifte.

Toppmötet i Haag beskrivs av flera bedömare som det viktigaste sedan kalla kriget – kanske till och med det viktigaste i alliansens historia. Inte minst eftersom det är första gången nya krav formuleras efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina.

Det mest uppmärksammade förslaget är att länderna ska satsa 5 procent av BNP på försvar – där 3,5 procent ska gå till det militära och 1,5 procent till civilt försvar. Det är inget officiellt Natomål ännu, men har lyfts fram av bland andra generalsekreteraren Mark Rutte, Nederländernas tidigare premiärminister.

Rutte har inte uttryckligen sagt att det görs för att blidka Trump, som hotat att dra sig ur hela försvarsalliansen om inte fler länder betalar mer – men har varit tydlig med att USA:s tålamod med Europas försvarsbörda börjar sina.

Frågan är om medlemsländerna är redo att ta notan.

Att höja försvarsanslagen från 2 till 5 procent av BNP innebär i praktiken att budgetarna ska mer än fördubblas. För Sveriges del skulle det betyda omkring 320 miljarder kronor årligen, jämfört med dagens cirka 150 miljarder.

Pengarna måste tas någonstans ifrån. Länderna har i grunden tre alternativ: höja skatter, omfördela från andra områden – eller låna. Sverige har redan gått ut med att man planerar att låna 300 miljarder kronor till upprustningen fram till 2030.

Men i flera andra europeiska länder är motståndet starkt. Spanien har formellt sagt nej till 5-procentsmålet och fått klartecken att stå utanför överenskommelsen.

Länder som Belgien, Kanada, Finland, Storbritannien, Italien och Frankrike nämns ofta som skeptiker. Vissa planerar förvisso höjningar av försvarsbudgeten, men signalerar samtidigt att 5 procent är orealistiskt inom överskådlig tid.

– Det blir en kamp om hur mycket som får räknas in, säger Oscar Jonsson, forskare vid Försvarshögskolan till Sveriges Radio.

Han pekar på att den civila delen – 1,5 procent av BNP – öppnar för bredare tolkningar. Här kan till exempel stöd till Ukraina, utgifter för cybersäkerhet och kustbevakning eller till och med utbyggnad av infrastruktur räknas in.

Förutom budgetmål väntas mötet resultera i nya förmågemål – alltså vilka militära förmågor varje medlemsland ska bidra med i praktiken. Exakt vad varje land får för krav är hemligstämplat, men enligt uppgifter till Reuters handlar det om en väsentlig ambitionsökning.

Det handlar om fler markstyrkor och brigader, robustare logistiksystem och bättre samordning mellan europeiska arméer – men framför allt: ett kraftigt utbyggt luftförsvar.

Kriget mellan Israel och Iran – där Israel skjutit ner mängder av iranska missiler och drönare – har blivit en väckarklocka. En liknande attack mot ett europeiskt land hade kunnat få förödande konsekvenser, enligt flera bedömare. Det är en av anledningarna till att luftförsvaret nu lyfts fram som ett av de mest akuta behoven.

Donald Trump har bekräftat att han kommer att delta – hans första toppmöte med alliansen sedan han återvände till Vita huset i januari.

Och hans blotta närvaro har redan påverkat dagordningen. Trump har fortsatt driva linjen att USA inte tänker bära Europas försvarskostnader ensamma – och flera av hans rådgivare har antytt att amerikanskt Nato-engagemang inte längre kan tas för givet.

För många europeiska ledare är det därför 5-procentsmålet inte bara ett försvarspolitiskt krav, utan också ett politiskt test: en chans att visa att Europa kan ta ansvar – innan Trump börjar backa bort från alliansen.

Ja – men det var länge sedan. Under kalla kriget låg flera europeiska Natoländer på mellan 3,5 och 4 procent av BNP, enligt statistik från alliansen. I vissa fall till och med högre.

Efter Sovjetunionens fall krympte budgetarna snabbt. Nedrustning blev norm – samtidigt som hotbilden förändrades. Fokus flyttades från stormaktskrig till terrorism, cyberhot och fredsbevarande insatser.

Att nu tala om 5 procent är i praktiken en återgång till kalla krigets logik.

Men som försvarsforskaren Oscar Jonsson påpekar i Sveriges Radio: det gick att hålla liknande nivåer tidigare, trots att staterna då var betydligt fattigare. Det visar, enligt honom, att det i grunden handlar om politiska prioriteringar.

Med andra ord: 5 procent är möjligt. Men inte utan att det märks någon annanstans.

Officiellt står Iran inte på dagordningen. Men enligt uppgifter till både AP och Reuters kommer den regionala situationen att diskuteras informellt, i takt med att spänningarna mellan Iran och Israel ökar.

Inför mötet har också demonstranter samlats i Haag för att protestera mot vad de menar är ett Nato som eldar på konflikt snarare än löser den.

Flera av demonstranterna riktade också kritik mot att utvecklingen i Mellanöstern inte finns med på den officiella dagordningen.