Del 2: Värdeaktier vinner alltid i längden – eller?

Anledningen till att värdeaktierna haltar är de flesta överens om. Efter finanskrisen har världen befunnit sig i en lågräntemiljö och det är perioden från 2008 som ställer till jämförelsen för värdeindexen. Tioårsperioden som föregick den klassiska bilden när Lehman Brothers plockade ner skylten gick värdeindex bättre än S&P 500.

Tillväxtaktier gynnas, i teorin, av lägre räntor. Kapitalet som krävs för att finansiera tillväxten blir billigare och de framtida vinsterna mer värda när den riskfria diskonteringsräntan i modeller sjunker. Lägre räntor kommer också med en tro på ekonomisk tillväxt och högre konsumtion. De tre faktorerna tar tillsammans ner riskpremien för tillväxtaktier.

Men riktigt så enkelt som att säga att tillväxt alltid gynnas av låga räntor är det inte.

Andrew Berkin är doktor i finansiell ekonomi och analys- och portföljchef på kapitalförvaltaren Bridgeway. I en studie publicerad i den vetenskapliga tidsskriften The Journal of Investing visar han att räntor inte spelar någon större roll för avkastning mellan segment.

”Generellt, även om pressen skriver många artiklar om vilka sektorer som kommer att gå bra eller dåligt när räntorna rör sig, finns det lite bevis för att ge stöd till det”, skriver Berkin.

När experter ger sig på frågan om värde eller tillväxt så är det ofta i den finansiella matematikens modeller diskussionen hamnar. Men kanske finns det strukturella frågor att ta hänsyn till.

Från finanskrisen till i dag har det hänt mycket med den tekniska utvecklingen. De produkter som skulle leverera vinst i framtiden under it-bubblan vid millennieskiftet gör det i dag. Ska de aktierna räknas som värde eller tillväxt?

Ett exempel på ovan nämnda produkter och tjänster är sådana som bygger på användning av smarta telefoner och utbyggd it-infrastruktur. Men bolagen inom de här områdena klassas ofta som tillväxt – trots vinster och stabila balansräkningar. Det uppstår en fråga om vad som är vad.

Aktiemarknaden har också genomgått en smärre revolution. Bland annat har privatspararna gått från att vara en marginell del av spelplanen till en kraft att räkna med. Och det är skillnad på hur en privatsparare beter sig, jämfört med de investerare som modellerna har grundats på.

Dessutom har tekniken gjort marknaden mer transparent. Kalle på kammaren har i dag tillgång till information som tidigare var reserverad för proffsen.

Forbes krönikör Jim Osman frågar sig om det kanske inte är dags att omvärdera värdeteorierna nu.

Sedan pandemin och efterföljande räntebaksmälla har det varit stor oreda i de gamla modellerna. Tech och tillväxt tycks stiga oavsett vad och värdeaktier har haltat trots rusande räntor.

Framförallt är det den magnifika sjuan och AI-hajpen som ställer till det. Tech rasade förvisso när inflationen rusade. Men det var övergående och sedan dess är det sjuan som dragit S&P 500.

Det är svårt att kalla Apples och Googles balansräkningar för skuldtyngda och vinsttillväxten är det inget fel på. Samtidigt klassas de som tillväxtaktier i börsens taxonomi.

– De har delat ut pengar i tio år och har stor kassa, men de växer samtidigt med 10-15 procent per år. Det blir någon slags hybrid av tillväxt och värde, säger Nordeas seniora investeringsstrateg Maria Wendestam till Omni Ekonomi.

Samtidigt är värderingarna på de här bolagen skyhöga. De faller definitivt inte under Grahams devis om ”modesta p/e-tal”. Maria Wendestam menar att värderingen förvisso ska vara högre, men att gapet mellan värdeaktier och tillväxtaktier just nu är historiskt högt.

Så även om bolagen i sig har stor kvalitet, så är det kanske som Tommi Saukkoriipi, förvaltare av SEB Swedish Value Fund, säger: Även världens bästa bolag kan vara dyrt och inte passa i en värdeportfölj.

En som tycks ha en annan syn är Warren Buffett. Han är inte rädd för att titta bortom klassiska värdebolag som Coca-Cola. Apple har varit en hörnpelare i portföljen och en stor orsak till Berkshires kursresa de senaste åren.

Under sommaren har han å andra sidan sålt av Apple-aktier. Frågan som många ställer sig är om det ska tolkas som att även han tycker att Apple blivit för dyrt.

Återvänder vi till den inledande frågan om strategin fungerar eller inte, är svaret både ja och nej. Som grupp har värdeaktierna underpresterat. Å andra sidan är det en handfull aktier som spökar.

Men det är också många individuella investerare som har lyckats.

Kanske är det fel att bedöma värdebolagen som en klump. Värdeinvesterare räds inte en koncentrerad portfölj och en gemensam nämnare för de som prickat rätt är stora innehav i ett fåtal aktier.

Tommi Saukkoriipis fond har till exempel över 40 procent av innehavet fördelat på Volvo, Investor och Swedbank. Berkshire Hathaway har över 50 procent pengarna i Apple, American Express och Bank of America.

Spiltan Invests grundare och vd Per H Börjesson har gjort sig känd som Sveriges Warren Buffett och han menar att koncentration är en nyckel till framgång.

– Fokus skapar värde och diversifiering bevarar värde. Man ska ha tio aktier i olika branscher om man är normalsparare, men vill du slå index är det en fokuserad portfölj som gäller, säger han till Omni Ekonomi.

Det är med andra ord svårt att vinna utan att våga även som värdeinvesterare.