Ekonom: Valfläsket riskerar slå mot framtida generationer
En höstbudget full av valfläsk riskerar att påverka svensk ekonomi negativt på sikt, eftersom den bryter mot det finanspolitiska ramverket. Det säger Fredrik NG Andersson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet, till Omni Ekonomi.
– Om detta skulle fortsätta i framtiden kommer den offentliga skulden att öka vilket begränsar framtida generationers möjligheter att investera i sina prioriteringar. Budgetens kortsiktighet riskerar alltså att slå mot vår långsiktiga välfärd, säger han.
Ekonomiprofessorn Lars Calmfors påpekar samtidigt att regeringen nu anger en tydlig plan för att komma tillbaka till överskottsmålet år 2023.
– Det viktigt att planen följs och att de stora reformerna i nästa års budget inte blir inledningen till en allmänt mer lössläppt finanspolitik, säger han.
Budgetens sammantagna effekt på ekonomin blir expansiv eftersom den är underfinansierad, säger Klas Eklund, seniorekonom på Mannheimer Swartling.
– Den ger alltså något högre BNP och sysselsättning, fortsätter han.
”Det är väldigt många områden som påverkas av budgeten, och väldigt mycket pengar totalt sett. Det är därför svårt att snabbt ge ett svar (...). Men allmänt kan man säga att budgetförslagen höjer disponibelinkomsterna, främst för låginkomsttagare, och ge mer pengar till vård och omsorg, via statsbidrag till kommunerna. Den sammantagna effekten blir expansiv eftersom budgeten är underfinanseriad. I makrotermer ger den alltså något högre BNP och sysselsättning.”
”Budgeten är en typisk valårsbudget, full av valfläsk. Alla skall få något. Eftersom budgeten i huvudsak är politiskt motiverad och inte samhällsekonomiskt motiverad kommer dess inverkan på svensk ekonomi troligen vara begränsad på kort sikt. På lång sikt kan budgeten få en större inverkan på ekonomin eftersom den bryter mot det finanspolitiska ramverket. Om detta skulle fortsätta i framtiden kommer den offentliga skulden att öka vilket begränsar framtida generationers möjligheter att investera i sina prioriteringar. Budgetens kortsiktighet riskerar alltså att slå mot vår långsiktiga välfärd.”
”Budgeten innebär en kraftig efterfrågestimulans. Samtidigt innebär budgeten en fortsatt avvikelse från överskottsmålet men regeringen anger nu en tydlig plan för att komma tillbaka till målet 2023 vilket är ett krav i budgetramverket. Detta är bra. Givet den låga skuldkvoten ser jag inga problem med att återgången till överskottsmålet sker först 2023. Men givet att det inte inträffar någon oväntad konjunkturförsvagning är det viktigt att planen följs och att de stora reformerna i nästa års budget inte blir inledningen till en allmänt mer lössläppt finanspolitik som inte följer några regler framöver.
Riksbankens beslut att inte längre finansiera delar av sin valutareserv genom upplåning via Riksgälden innebär att Maastrichtskulden sjunker med några procent av BNP. Det är ekvivalent med en höjning av skuldankaret. Jag tycker det kan vara motiverat givet att Sveriges relativa skuldkvot jämfört med andra länder fallit kraftigt under pandemin därför att andra lånat så mycket mer. Det gör svenska statspapper relativt sett mer attraktiva. Men regeringen borde vara tydligare om detta.”
”De akuta krisstöden bör dras tillbaka och ersättas av mer långsiktiga insatser, som mer tydligt stimulerar arbete och kompetensutveckling på lång sikt, samt investeringar i modern infrastruktur och energiförsörjning. Detta sker till viss del, men inte i så hög utsträckning som vore önskvärt.”
”Enligt de senaste prognoserna kommer ekonomin växa starkt nästa år. Samtidigt för Riksbanken en mycket expansiv penningpolitik. Att ekonomin skulle behöva ytterligare stimulanser är ytterst tveksamt. Dessutom måste man komma ihåg att många av regeringens satsningar inte är stimulanser. Det är rena utgifter med begränsad stimulanseffekt. Tyvärr finns det en myt om att så fort staten konsumerar så är det en ekonomisk stimulans. Så är inte fallet. Mycket i regeringens budget har små eller inga stimulanseffekter.”
”Det kan diskuteras hur kraftiga stimulansåtgärder som behövs i ett läge när ekonomin ändå tycks vända kraftigt uppåt. Jag skulle vilja se en samordning med penningpolitiken så att den görs mindre expansiv både genom mindre värdepappersköp och en räntehöjning för att inte elda på tillgångspriserna, särskilt då bostadspriserna, och hushållens upplåning ytterligare. Det kanske rentav vore motiverat med en viss boprisnedgång.”
”Fortfarande saknas såväl övergripande skattereform som omtag i bostadspolitiken. För egen del skulle jag gärna se en rejäl skattesänkning på arbete, finansierad med mer enhetlig kapitalbeskattning och enhetlig moms.”
”Sverige har stora problem på arbetsmarknaden för nyanlända och på bostadsmarknaden. Här krävs det stora så kallade strukturella reformer som förbättrar hur marknaderna fungerar. Inte stora konsumtionsökningar som regeringen föreslår. Vidare har vi en växande elbrist i stora delar av landet vilket redan utgör ett hot mot sysselsättningen. Även här krävs det stora strukturella insatser från politiskt håll.”
”Det finns anledning att oroa sig för långtidsarbetslöshet bland lågutbildade i allmänhet och lågutbildade utrikes födda i synnerhet. Dessa grupper har drabbats hårt under pandemin. Det finns bra åtgärder i budgeten: fler utbildnings- och praktikplatser, mer pengar till subventionerade anställningar i form av introduktionsjobb och extratjänster, mer pengar till matchningstjänster, förlängda nystartsjobb för äldre, att etableringsjobben äntligen ska bli av. Men jag skulle vilja se mer, framför allt kraftigare subventionering av nystartsjobben för både unga och äldre och kanske kortare kvalificeringstid som icke sysselsatt för dem. Jag gillar också Moderaternas förslag om en jobbpremie för den som går till jobb från långvarigt bidragsberoende. Det är en reform som är mer träffsäker och därför mycket billigare än jobbskatteavdrag.
Jag skulle också vilja se att regeringen formulerade kvantitativa sysselsättningsmål för att stärka drivkrafterna för åtgärder som stärker sysselsättningen.”