”Feds och ECB:s balansräkningar är elefanten i rummet”

Just nu talas det mycket om alla de rejäla räntehöjningar som väntas från Federal Reserve och ECB under året. Men det är jämförelsevis lite rapportering om centralbankernas balansräkningar – och det är den riktiga elefanten i rummet. Sambandet mellan börsutvecklingen och balansräkningarna gör att frågan förtjänar mer uppmärksamhet, skriver Twitterprofilen och investeraren David Bagge i en krönika för Omni Ekonomi.

På lång sikt är det vinsttillväxten som ska driva aktiekurser och börsindex högre. En välmående ekonomi med starka företag vars vinster stiger med tillväxttakten i den underliggande ekonomin. En del företag är verksamma inom mer snabbväxande branscher och bör därmed kunna se sina vinster växa långt snabbare än tillväxttakten i konjunkturen. De främsta och dominerande företagen inom snabbväxande branscher bör kunna åtnjuta höga och växande marginalen och en ordentlig tillväxt i försäljningen. Vinsterna öser in i bolagen och går till forskning & utveckling, investeringar, företagsköp och utdelningar till aktieägarna. Alla är nöjda och glada och aktierna handlas till generellt betydligt högre multiplar än marknaden i stort. I den andra änden finns företag som inte klarar konkurrensen och gör betydande förluster år efter år till de tvingas ta ner skylten eller ställa om företaget i grunden och bli mer effektiva och konkurrenskraftiga. De starka företagen överlever.

Visst låter det vackert? Som taget ur en grundkurs i ekonomi på universitetet.

Men, sedan centralbankerna gjorde entré på riktigt i marknaderna i samband med finanskrisen 2009 är de gamla ekonomiska teorierna satta ur spel och artificiellt låga räntor har i stället gjort att de företag som annars skulle ha slagit ut av konkurrensen lever vidare och ingår numera i den växande skara zombibolag som precis har råd att betala räntorna på sina banklån. Långt ifrån de fina och stabila marginalerna och några utdelningar till aktieägarna är inte att tänka på.

Låga räntor har bidragit till ökad skuldsättning både bland företag och privatpersoner världen över och centralbankernas balansräkningar har exploderat i storlek sedan 2009. Inte minst sedan pandemin slog ner som en bomb i början av 2020. Lärda av historien agerade centralbankerna blixtsnabbt och öppnade kranarna helt och hållet med en obegränsad likviditet till marknaden. Även om pandemin inte var en finanskris utan mer hälsokris kunde den i en förlängning ha utvecklats till en finanskris utan centralbankernas hjälp. Ändå förståeligt att centralbankirerna agerade som de gjorde. Även om de i mitt tycke låg kvar med för låga räntelägen och krispaket för länge. Skulle Fed exempelvis ha skruvat upp räntan några steg redan förra året skulle de troligtvis inte känna samma panik nu.

Det talas generellt mycket i media om alla de massiva räntehöjningar som väntas komma från både Fed och ECB under året och 75 punkters höjning i USA är det nya 25 punkter. Däremot det är förhållandevis lite rapportering om centralbankernas balansräkningar – Den riktiga elefanten i rummet! Att börsutvecklingen korrelerar väl med balansräkningarna är inget nytt, men jag tycker att det är hög tid att belysa detta igen!

Mellan 1999 och 2008 utgjorde balansräkningarna hos G4-ländernas centralbanker omkring 10-12% av ländernas samlade BNP. Med undantag från 2018-19 då balansräkningarna bantades har de växt stadigt sedan 2009 och har från pandemins start exploderat från 35% av BNP till dagens 58,4%. De senaste två månaderna har nu balansräkningarna minskat, men det är bara början på en lång period med ”quantitave tightening”. För andra halvåret 2022 räknar JP Morgan med en ”unprecedented decline” av balansräkningarna och Morgan Stanley pratade i februari om att kommande 12 månader kommer bjuda på ” the largest quantitative tightening in history”. Blickar vi framåt ett par år räknar Goldman Sachs med att exempelvis Feds balansräkning minskas från dagens nära 9 triljoner dollar till strax över 6 triljoner dollar i mitten av 2025. Detta har såklart börserna redan börjat ta till sig, speciellt efter det 4 januari i år när Fed svängde hökaktigt, men jag tror inte att man ska räkna med att centralbankerna vänder kappan i närtid innan de knappt har börjat. Framförallt inte eftersom inflationen än så länge inte avtagit i styrka och noteras skrämmande långt över centralbankernas mål om 2%. Har börserna redan nu tagit tillräcklig höjd på nedsidan? Tveksamt. Då måste vinsttillväxten i bolagen leverera på fulla cylindrar resten av det här året nu när ”stödhjulen” från centralbankerna monteras ner en aning.

Utvecklingen på världens börser mätt som MSCI World All Countries har en korrelation på hela 90% mot G4-ländernas centralbankers balansräkningar. Sen kan man analysera bolagsvinster och framtida kassaflöden i oändlighet, men man ska vara väl medveten om att det är tillväxttakten i centralbankernas balansräkningar som styrt risktagande och aktiemultiplar det senaste decenniet. Nu ska det största monetära experimentet någonsin försökas att bantas i storlek. Hur det kommer att gå vet vi först i efterhand, men liksom tidigare tror jag knappast att det kommer gå smärtfritt. Snarare riskerar börserna falla så pass kommande året, speciellt om vi (gud förbjude) går in i en recession, att centralbankerna får kasta in handduken igen och öka balansräkningarna på nytt.

För man ska nämligen inte underskatta förmögenhetseffekten som kommer från stigande tillgångspriser. Går aktieportföljen upp, bostaden stiger i värde och det är frid och fröjd på jobbet, känns det helt enkelt roligare att konsumera varor och tjänster i den riktiga ekonomin än tillgångarna faller i värde och man är rädd för att mista jobbet. Speciellt om det sammanfaller med stigande levnadskostnader med ökade priser matvaror, material, bensin och ränteutgifter..

Bakgrund | David Bagge
• Twitterprofil och investerare med absolutavkastande fokus.
• Har jobbat som aktiemäklare på Carnegie och Nordea under totalt sju år med både förmögna privatpersoner, entreprenörsledda bolag och svenska aktie- och hedgefonder som kunder. Driver sedan 2017 eget förvaltningsbolag tillsammans med en kollega med fokus på nordiska aktier, nordiska corporate bonds och derivat. Är civilekonom från Linköpings universitet med inriktning finans samt finansstudier vid Copenhagen Business School.
• Skriver om börs och sentiment varannan onsdag.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.