Forskare: Tidsfråga innan den ryska krigsmaskinen kollapsar

Officiell rysk makrostatistik är ofullständig och ofta direkt vilseledande. Ekonomisk information är helt enkelt en del av den ryska propagandan, som i sin tur är en central del av krigföringen.

Men svenska forskare, i samarbete med bland andra ukrainska kollegor, har granskat den ryska makrostatistiken. I en färsk rapport kan de visa att bakom den skräckinjagande ryska armén döljer sig en alltmer ansträngd ekonomi med svagheter som inte ens en auktoritär regim kan rå på.

Så småningom kommer den ryska regimen att behöva prioritera mellan att minska de militära utgifterna, eller höja skatterna. Alternativt dra ner på andra utgifter, på allt från vägbyggen till vård och pensioner.

– Putin kan inte trolla fram pengar, och han kan inte heller låna pengar på den internationella kapitalmarknaden. Därför blir det mer och mer besvärligt för Ryssland ju mindre pengar de får in från olje- och gasförsäljningen, säger Torbjörn Becker, nationalekonom och föreståndare för SITE, Stockholm Institute of Transition Economics, som står bakom den aktuella rapporten.

Eftersom Ryssland i nuläget inte har tillgång till den internationella kapitalmarknaden är det inhemska ryska banker som lånat ut en massa pengar till det ryska militärindustriella komplexet. Skulderna som byggts upp är större än någon kommer att kunna betala, och innebär att Ryssland står inför en potentiell bankkris.

Samtidigt som lånebubblor byggs upp i banksystemet är den ryska inflationen förmodligen dubbelt så hög som myndigheterna påstår. Den officiella inflationssiffran är 9–10 procent, men forskarna bedömer att den faktiska är närmare 20 procent. En anledning till att de drar den slutsatsen är att styrräntan ligger på 21 procent.

Den ryska krigsekonomin kan ånga på ett tag till innan den kollapsar, men makroekonomiskt är det en instabil situation som inte är långsiktigt hållbar, menar forskarna.

I krig handlar allt om parternas relativa styrka jämfört med motparten.

Rysslands BNP är omkring 2 020 miljarder dollar, medan EU:s samlade BNP är runt 18 600 miljarder dollar (2023 års siffror). Rysslands ekonomi är alltså 11 procents av EU:s.

I praktiken betyder det att om Ryssland skulle satsa en extra procent av sin BNP på upprustning så skulle EU bara behöva satsa 0,11 procent av sin samlade BNP för att matcha summan.

2023 spenderade Ryssland 110 miljarder dollar, 5,5 procent av BNP, på sin militär. Det motsvarar bara 0,6 procent av EU:s samlade BNP. Ett motargument mot detta är att produktionskostnaderna är lägre i Ryssland. Men även när man tar hänsyn till köpkraft är EU:s ekonomiska kapacitet fem gånger så stor som Rysslands.

Poängen som Torbjörn Becker med kollegor vill få fram är att EU har de ekonomiska förutsättningarna. Det som återstår är bara en fråga om politisk vilja, menar han.

Ryssland har militär råstyrka som används utan hänsyn till internationella lagar och regler, vilket ger ett slags övertag. Men övertaget är temporärt, visar rapporten, eftersom Ryssland har tömt sina ekonomiska reserver och i stället byggt upp stora bankskulder och lagt grunden för en möjlig finanskris. Vid sidan av den humanitära katastrof som kriget även är för ryssar.

Medan Rysslands propaganda går ut på att man är både ofelbar och oslagbar, tycks EU lida av notoriskt dåligt självförtroende. Det dominerande narrativet i EU fokuserar Europas svaga ekonomiska utveckling och att unionen i decennier lutat sig mot USA:s militära förmåga i stället för att ta ansvar för sin egen.

Men med utgångspunkt i ekonomiska realiteter menar Torbjörn Becker att det inte finns någon egentlig anledning för Europa att ha det här dåliga självförtroendet, åtminstone inte i förhållande till Ryssland.

Han pekar på att EU inte är långt ifrån att vara helt oberoende av rysk energi. Ungern och Slovakien är fortfarande beroende av den ryska energin, men ekonomiskt sett är deras import försumbar. Däremot bidrar Frankrike, Belgien och indirekt Tyskland till att EU fortfarande är den största importören av rysk gas. Men om EU-kommissionen lyckas med sin plan på att fasa ut all rysk energi till 2027 så kommer det att vara kännbart för den ryska ekonomin, eftersom Ryssland i nuläget inte har någon alternativ avsättning för den gasen.

EU har den ekonomiska styrkepositionen. EU:s relativa svaghet skulle kunna vara att den demokratiska beslutsprocessen är långsammare än den auktoritära och att EU inte är helt samspelt. Sverige hör till dem som hela tiden har velat ha bredare sanktioner, medan Ungern håller emot och obstruerar. Hittills har EU dock alltid hittat en väg framåt och står nu i begrepp att anta sitt sjuttonde sanktionspaket mot Ryssland.

Enligt Torbjörn Becker är svaret ja. Det som krävs är en kombination av tuffa sanktioner mot Ryssland och rejält stöd till Ukraina.

– Hittills har man bara gjort det på en nivå som gör att Ukraina överlever, men vi har inte sett till att skicka pengar på en nivå som gör att de faktiskt kan vinna kriget. Taktiken har varit att se till att Ukraina inte förlorar, snarare än att de vinner.

Samtidigt som viljan att bidra till Ukraina har avtagit, talar EU alltmer om upprustning. Nationalekonomen pekar på den bristande logiken. En ökning av försvarsanslaget med 1–2 procent av EU:s BNP under en 20-årsperiod är betydligt mycket mer pengar än om vi skulle skänka 30 miljarder till Ukraina i dag.

– EU:s svar borde vara ett fullt batteri av sanktioner och massvis med pengar till Ukraina. Då ger man liksom inte Ryssland ett alternativ att sitta och förhala, som nu när Putin inte åkte till (fredsförhandlingarna, reds anmärkning) i Turkiet till exempel.

– Hade vi dragit hela sanktionspaketet, och hade vi dessutom fått med oss USA på det, så hade nog Putin varit i Turkiet vid det här laget, säger Torbjörn Becker.

2027 planerar EU för att ha gjort sig av med allt beroende av rysk energi, vilket kommer att innebära ett kännbart avbräck i den ryska statskassan. Men Torbjörn Becker tror att styrkeförhållandena kommer att svänga redan i år. En nyckelfråga, menar han, är att tina upp de frysta ryska tillgångarna och överföra dem till Ukraina. Det handlar om över 200 miljarder euro, tillräckligt för att täcka Ukrainas behov under ett par år.