Från 31 miljoner till 7 miljarder – så förvaltas arvet efter Alfred Nobel

När Alfred Nobel avled 1896 fanns tillgångar för 33 miljoner kronor. Efter att släktingar, vänner och anställda fått sin andel fanns 31 miljoner kvar. Dessa skulle enligt testamentet sättas i en fond vars ränta skulle delas ut till personer som ”under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”.

Startplåten för Nobelstiftelsen motsvarar runt 2,5 miljarder kronor i dagens penningvärde. Förra året uppgick Nobelstiftelsens tillgångar till 6,8 miljarder kronor. En blygsam värdeökning på 127 år kan tyckas, men det rinner ut en hel del pengar också.

Varje år delas 55 miljoner kronor ut i prispengar, 11 miljoner per kategori. Själva Nobelveckan med fest och allt är heller inte gratis och går loss på närmare 23 miljoner kronor. Allt som allt kostar det cirka 125 miljoner att snurra Nobel-verksamheten per år.

Upphovet till Nobelstiftelsens kassakista må vara explosiv, men när det kommer till förvaltningen är ansatsen mer försiktig. Målet är en avkastning på 3 procent per år. Men det räcker för att snurra verksamheten som kostar cirka 2 procent av kapitalet.

Ulrika Bergman är investeringschef på stiftelsen sedan 2017. Hon arbetade tidigare på SEB Investment Management, och även om förvaltning är förvaltning så finns det skillnader i att ansvara för Nobels arv och vanliga investerares pengar.

Bland annat har hon inte fingrarna på köp och säljknappen själv. Den dagliga förvaltningen sköts av externa förvaltare. Men hon tar fram förslag på förvaltare och allokering, som ska godkännas av en investeringskommitté.

Investeringshorisonten är evig, så hon slipper den kortsiktiga pressen på avkastning från investerare. Men ansvaret är inte mindre för det.

– Det är inget jag går runt och tänker på varje dag, men ibland, när jag berättar för folk vad jag jobbar med, så reagerar de på ansvaret och säger ”tänk om pengarna försvinner”, säger hon till Omni Ekonomi.

I testamentet skrev Nobel att pengarna skulle investeras i säkra värdepapper. Inledningsvis tolkades det som fastigheter och obligationer. Men den synen har ändrats och i dag består portföljen av drygt 50 procent aktier och 20 procent hedgefonder.

Hedgefonder med sina friare regler för placeringar är både hyllade och ifrågasatta. De ska ha en positiv avkastning även om börsen går dåligt, men det finns gott om exempel på fonder som inte lyckats med det.

– Vi har tittat på hedgefondstrategin de senaste åren för att avgöra om vi vill behålla den. Men den har presterat bra, så vi behåller vikten.

Avsteget från Nobels ”säkra värdepapper” har också bidragit till att det långsiktiga 3-procentsmålet överträffats med råge. Förra året avkastade portföljen 11,6 procent, vilket är i linje med jämförelseindex. Även under de senaste fem åren har innehaven levererat i linje med jämförelseindex.

Hur det ser ut i år vill Ulrika Bergman inte ge några siffror på. Men portföljen är ganska tungt viktad mot globala aktier och andra tillgångar, som haft vind i seglen, och ”det ser bra ut”.

Hållbarhetsfrågan är en känslig fråga i dag för alla som placerar pengar. Men kanske i synnerhet för Nobelstiftelsen.

För sju år sedan avslöjade den norska organisationen Framtiden i våre hender att Nobelstiftelsen hade kapital i vapen, tobak och fossila bränslen. Under 2018–2019 gjorde också stiftelsen en rejäl översyn av fonderna och numera finns det riktlinjer att förhålla sig till. Olja, tobak och vapen är borta.

Men lätt är det fortfarande inte. Något som blev tydligt efter Rysslands invasion av Ukraina. Bland annat har frågan om bolag inom vapenindustrin ska få komma in i värmen dykt upp i branschen.

– Det är svårt, framför allt eftersom många vill göra ESG till en svartvit fråga, men det är den sällan, säger Ulrika Bergman.