Franskt budgetkaos oroar marknaden: ”Klockan tickar”

Den nye franske premiärministern Sébastien Lecornu kommer från president Emmanuel Macrons parti, En Marche, och sägs vara nära allierad med presidenten. Frågan är om det kommer att räcka för att tackla det som fyller dagordningen.

Utmaningarna som Frankrike står inför är lika stora nu som de var när Macron utlyste nyvalet förra sommaren, säger SEB:s euroekonom Pia Fromlet till Omni Ekonomi. Nu ska dessutom ännu en ny regering tillsättas.

Den stora stötestenen är budgeten för nästa år. Det var den som fällde Lecornus föregångare, François Bayrou. Bayrou ville sjösätta ett sparpaket på 44 miljarder euro för nästa år. Det föll inte i god jord hos delar av det splittrade parlamentet och skapade nya tvister.

– Det kommer inte Lecornu att komma undan heller. Så det blir den svåra uppgiften här.

Framför allt två saker, säger Pia Fromlet.

För det första har Frankrike enorma budgetunderskott, med en hög offentlig skuldsättning. Samtidigt är skatteintäkterna redan på en hög nivå, vilket ger minskat handlingsutrymme när underskottet ska tyglas. Då är det bara besparingar kvar.

Det leder till det andra problemet: Besparingar är sällan populära, särskilt inte bland oppositionen och absolut inte bland folket. Och opposition finns det gott om i den franska politiken, där de senaste regeringarna har varit minoritetsregeringar.

– Sitter du i opposition röstar du ner den här typen av förslag och då har du inte majoriteten bakom dig. Då får du inte igenom det, konstaterar hon.

Men besparingar måste oavsett till, på något sätt. Svaga statsfinanser är inte önskvärt, och i synnerhet inte om man som Frankrike är Europas näst största ekonomi.

Kort sagt: Det som sker i Frankrike spelar roll.

Förutom att turbulensen lägger en blöt filt över konsument- och företagsförtroende, har vissa effekter även noterats på finansmarknaden, säger Pia Fromlet.

Sedan misstroendeomröstningen mot Bayrou aviserades förra veckan har räntan på Frankrikes tioåriga statsobligationer stigit och skapat en kännbar räntespread mot ”ankaret”, den tyska tioåringen.

– Det är kopplat till de svaga offentliga finanserna. Marknaden vill veta hur Frankrike ska kunna hantera det här på lång sikt, om man hela tiden har svårt att få igenom budgetar som sanerar och drar ner på de offentliga utgifterna.

Samtidigt är det ingen plötslig jätteuppgång, säger hon. Snarare har de franska räntorna stigit stadigt under en tid.

Den numera avsatte François Bayrou varnade inför misstroendeomröstningen för att Frankrikes kris kan sänka investerarförtroendet för Europa som helhet.

Det är ett riskscenario som inte ska förbises, säger Pia Fromlet. Flera länder i EU – däribland Italien och Grekland – har hög offentlig skuldsättning, men har jobbat lite mer aktivt än Frankrike med att minska budgetunderskotten de senaste åren.

Men det är alltid mycket psykologi inblandat på finansmarknaderna och det är inte helt uteslutet att investerarna börjar ana oråd på fler marknader inom EU, menar hon.

– Men det är inte huvudspåret just nu, utan huvudscenariot är att det här kommer att vara en fransk historia.

I stället är det mer globala faktorer som amerikanska räntesänkningar, USA:s handelspolitik och den generella tillväxten i Europa som styr just nu, säger hon.

– Oron för Frankrike som land och hållbarheten i deras offentliga finanser finns där, och den oron delar jag. Men jag tycker att det är för tidigt att tänka att det ska bli en statsfinansiell kris som sprider sig till resten av Europa.

Pia Fromlet tror att det är 50/50. Grundproblemet som hans föregångare har stått inför finns kvar: Det är svårt att samla majoriteter i parlamentet.

För att han ska kunna få igenom budgeten behöver han dels söka stöd högerut, hos Republikanerna, dels vänsterut, hos Socialisterna. Det är två partier som står på var sin sida av den politiska spelplanen och som sällan tycker lika, speciellt inte i skattefrågor.

– Det är jag lite orolig för. De här partierna som man hoppas kunna få hjälp ifrån för att få igenom budgeten står långt ifrån varandra och brukar inte kompromissa, säger hon.

Socialisterna vill höja både bolagsskatten och förmögenhetsskatten för de rikaste. Republikanerna vill absolut inte höja några skatter alls.

En knivig sits. Men det kan gå, påpekar hon. Om Lecornu säkrar stöd från Republikanerna och majoriteten av Socialisterna i alla fall låter bli att rösta emot honom, skulle budgeten faktiskt kunna klubbas.

– Det är inte omöjligt. Man får hoppas att de ändå kan hitta de här kompromisserna. Klockan tickar, det gör den verkligen.

Ett budgetförslag ska lämnas in till parlamentet senast den 13 oktober.