Fries: Stor potential i ryska bolag – men välj med omsorg

Många ryska bolag skördar nu frukterna av tidigare investeringar och kan därför göra utdelningar per kvartal i stället för per år. Det är en fantastisk utveckling som framstår som otroligt attraktiv, skriver Carnegie Fonders förvaltare Karin Fries i en gästkrönika.

Men det skapar också en press mot att dela ut för att visa att man är framgångsrik – oavsett om man har råd eller inte. Därför måste man skilja på bolag och bolag, skriver Fries.

Trots den fantastiska utvecklingen på den ryska marknaden så här långt i år handlas ett vanligt rysslandsindex på nära 8 procent direktavkastning. När vi ställer det mot vanliga räntenivåer runt omkring oss, framstår det ändå som otroligt attraktivt.

Det är historiskt höga nivåer, och tittar vi på utvecklingen av utdelningar i Ryssland över de sista 10-15 åren så är det en stadig och markant uppgång både i absoluta tal och även i relativa.

Tre saker driver möjligheten till utdelningar: ökande kassaflöden, vilket ofta är ett resultat av ökande vinster, avsaknad av andra investeringsalternativ som ger lika hög avkastning som det man i dag är involverad i, och avsaknad av hög skuldsättning.

I flera ryska bolag finns alla dessa parametrar på plats, men det är stor skillnad på bolag och bolag. Många bolag är cykliska och de sista åren har varit goda för cykliska bolag som råvarubolag, vilket gjort att kassaflödena har varit extra höga.

Ryska bolag har en lång period av investeringar bakom sig, och i dagsläget finns inget större behov av extra kapacitet, vilket driver upp de fria kassaflödena ordentligt. Dessutom har man använt åren för att
minska sin skuldsättning vilket ytterligare späder på möjligheten till utdelningar framöver. Därmed betalar välskötta ryska bolag ut en allt högre andel av sina fria kassaflöden till sina aktieägare.

Det har till och med gått så långt att ryska analytiker i dag uttrycker direktavkastningen per kvartal i stället för i årstakt; så när ryska stålbolaget MMK annonserade sin nästa kvartalsutdelning säger man enkelt att bolaget handlas på en direktavkastning om 4 procent. När 4 procent per kvartal räknas om i årstakt börjar man förstå vidden av att utdelningarnas betydelse för avkastningen framöver.

Det har också börjat utkristallisera sig en intressant tankevurpa i Ryssland, nämligen att alla bolag per definition ska dela ut en utdelning och att
en utdelning är en framgångssymbol och statushöjare. Det blev extra tydligt när ett bolag nyligen ville ta in nytt kapital för att dels betala av lite dyra skulder men också framförallt för att kunna betala utdelning
nästa år.

I informationsgivningen var man noga med att betona sin utdelningspolicy. Att inte generera tillräckligt med kapital på egen hand, utan behöva fråga aktieägarna om mer pengar för att senare betala tillbaka en slant, med påföljande utdelningsskatt är knappast ett attraktivt investeringsförslag.

Ett annat bolag är så högt belånat att det handlas med en kraftig substansrabatt, och bolagets huvudägare är så frustrerad över det att hans åtgärd är att styra om en liten del av avbetalningarna till utdelningar i stället. Det finns bolag, vars ledning verkligen skulle behöva en kurs i sund kapitalhantering.

Som förvaltare älskar vi utdelningar, och främst utdelningar som är relativt förutsägbara och som är långsiktigt hållbara. Ett cykliskt bolag kan ha hög utdelning ett år för att senare helt försvinna om bolaget inte har skött sina investeringsbehov och kapitalallokering med långsiktighet i åtanke. Lågt till obelånade cykliska bolag har möjlighet att låna en slant för jämna ut cyklikaliteten för aktieägarna, utan att riskera verksamhetens flexibilitet.

En aspekt som vi också måste göra vårt bästa för att ta med i skuldberäkningarna är eventuella dolda miljöskulder och klimatrisker. Förr eller senare kommer bolag som inte har planerat för det att få allokera allt mer kapital till investeringar som inte nödvändigtvis genererar mer kassaflöden och då blir det svårt att bibehålla utdelningen.

Bolag som har de stora investeringarna bakom sig, vars verksamhet är välpositionerad för framtidens utmaningar och som har låg till obefintlig belåning, får gärna dela ut så mycket de kan till sina aktieägare, och det finns i dag flera bolag på den ryska börsen som passar bra in på den beskrivningen.

Andra bolag och investerare sneglar avundsjukt på dem och vill framstå som framgångsrika och betalar därför ut mer än de borde, till och med lånar pengar för att göra det. Kapitalallokeringsstrategierna hos
framgångsrika utdelande bolag började inte förra året eller kvartalet, det har pågått i många år. Det vore bra om andra ryska bolag också förstod att ensidig fokus på nästa utdelning inte är en insatsvara för framgång.

En stabil utdelning över många år är ett resultat av en långsiktigt framgångsrik verksamhet på flera plan. Det är värt att skilja på bolag och bolag när man väljer sin aktieportfölj och inte bara blint lita på index.

Bakgrund | Karin Fries

• Fondförvaltare, Carnegie Fonder.
• Förvaltade Carnegies Afrikafond under flera år. Nu är hon medförvaltare för en globalfond och en Rysslandsfond.
• Skriver om börs och marknad varannan söndag.

Fotnot: Skribenten representerar ett företag som är aktör med egna intressen på marknaden.