”Göran Perssons ord är fortfarande sanning”

”Den som är satt i skuld är inte fri” är citatet som brukar tillskrivas den förre finansministern Göran Persson. Det gäller än – inte minst för de stora ekonomierna, skriver Nordeas chefekonom Annika Winsth i en gästkrönika.

Statsskulder har hamnat i finansmarknadernas fokus. I dag är det inte mindre ekonomier som den grekiska, utan stora som den amerikanska, franska och brittiska som är i blickfånget.

Tidigare finansminister Göran Perssons konstaterande att ”den som är satt i skuld inte är fri” det stämmer även i dag och gäller också större ekonomier.

Trump-administrationen gör vad de kan för att få ned räntekostnaderna på skulden som i dag är större än kostnaderna för hela försvarsdepartementet. Varken tullar eller minskade utgifter för administrationen räcker på långa vägar.

Inte heller att sätta press på Ukraina att betala för hjälp med försvar. Ytterligare alternativ är att låta inflationen inflatera bort skulden eller påverka den amerikanska centralbanken Federal Reserve att sänka räntan och i slutänden kanske även att trycka nya pengar.

I både Storbritannien och Frankrike är sjukdomsinsikten inte där och det är politiskt svårt att få igenom nödvändiga strukturreformer. Det inte minst då regeringarna är politiskt svaga. Problemen växer och notan skjuts på framtiden.

Finansmarknaderna prissätter riskerna med allt högre räntor. I dag betalar Storbritannien som har en skuld runt 100 procent av BNP hela 182 räntepunkter, dvs 1,82 procentenheter, mer för att låna till en tioårig statsobligation än vad Tyskland gör. Frankrikes offentliga skuld ligger på 113 procent av BNP, och har en ränteskillnad mot Tyskland på 74 räntepunkter.

Det kan jämföras med ränteskillnaden för Italien på 73 räntepunkter mot Tyskland och Grekland på 64 räntepunkter – historiskt sett länder som har fått betala upp för att låna då skulderna och misstroendet varit stora.

Hade någon för tio år sedan antytt att Grekland skulle ha avsevärt lägre ränteskillnad än Storbritannien mot Tyskland hade man ansetts allmänt tokig. Att stora ekonomier har besvärande skulder gör riskerna större inte minst inom EU. Det är betydligt mer som krävs för att stötta ett stort land som Frankrike jämfört med Grekland när det begav sig.

Ekonomier som behöver lägga stora resurser på räntekostnader är sällan konkurrenskraftiga. Att få till politiska lösningar med svaga regeringar är svårt. En enklare väg på kort sikt är att sänka räntor eller trycka nya pengar. På sikt ger det inflationsproblem och risk för finanskris, i värsta fall båda.

Att rätta mun efter matsäck kostar och så länge sjukdomsinsikten inte finns lär den lätta vägen gälla och problemen växa sig allt större.

Läs mer om och av Annika Winsth: