”Håll kvalitet när krigets vindar blåser”

Irankriget har redan satt tydliga spår på marknaderna. För investerare är frågan om oron blir långvarig nog för att pressa energi, inflation och konjunktur på samma gång. Då brukar kvalitetsaktier visa sig vara den tryggaste hamnen, skriver förvaltaren Per Hedberg i en gästkrönika för Omni Ekonomi.

Krigets vindar är temat för stunden. Spänningen kring ett eventuellt amerikanskt och israeliskt angrepp mot Iran hade byggts upp under lång tid. Utspelen från Donald Trump och USA blev både fler och högljuddare. Ändå kom det som en chock när man faktiskt tryckte på knappen och genomförde en fullskalig robot- och missilattack.

Marknadernas reaktion lät inte vänta på sig. När geopolitisk oro ökar går finansiella marknader nästan reflexmässigt in i riskoff-läge. Är det dessutom krig som hotar försörjningen av olja och gas förstärks rörelsen. Dollarn stärks, kreditspreadar vidgas och energipriser stiger. På börsen går energi- och försvarsaktier bättre, medan cykliskt, banker och konsumentrelaterade bolag säljs av. Hittills har mönstret varit skolboksmässigt.

Denna initiala reaktion varar ofta tills marknaden får ett grepp om konfliktens allvar, dess sannolika längd och vilka effekter den kan få på kritiska försörjningskedjor. Den stora frågan är som alltid: vad händer sedan?

Allt avgörs av hur länge konflikten pågår och hur stora skadorna blir på energi- och gasinfrastrukturen. I ett negativt scenario, där konflikten drar ut på tiden i veckor snarare än dagar, riskerar energipriserna att bita sig fast på förhöjda nivåer. Det skulle innebära en ny inflationsinjektion – med tydliga effekter för konsumenter som vill köra sina bilar och värma sina hus, särskilt i Europa, Kina, Japan och Indien som är starkt beroende av leveranser från Persiska viken.

Tillverkande företag med kostnader direkt eller indirekt kopplade till energi pressas i sina marginaler. Om priser inte kan höjas återstår ofta kostnadsbesparingar, ibland i form av personalneddragningar. I förlängningen hotas både arbetsmarknad och konsumtion, samtidigt som centralbankerna får svårare att stimulera i en miljö med ökande inflation. Det är ingen gynnsam cocktail för tillväxt, konjunktur eller börs.

I ett mer positivt scenario är president Trump väl medveten om dessa risker. Det är då lockande att snabbt utropa seger, göra en ”done deal” och dra sig tillbaka, samtidigt som internationella påtryckningar får Iran att hålla Hormuzsundet öppet.

Är det verkligen så enkelt? Kanske inte. Den nya iranska ledningen, präglad av personliga förluster och decennier av fiendskap med USA och Israel, lär inte släppa sitt kanske starkaste geopolitiska påtryckningsmedel utan vidare.

Min bedömning är att USA kommer försöka göra en snabb reträtt och hävda seger, medan Iran fortsätter att skapa störningar i sundet. I farans riktning ligger därför risken att konflikten får tydligare realekonomiska effekter.

I ett sådant läge är det klokt att hålla kvalitet i portföljen. Bolag med starka marginaler, robusta balansräkningar och en position i värdekedjan som tillåter prishöjningar står bättre rustade. Jag hade undvikit för mycket cykliskt och varit försiktig med spekulativa bolag med svag finansiering.