”Hur behandlar du dina digitala kollegor?”

Se din AI-kollega som vilken kollega som helst – en kollega som behöver vägledning, rak kommunikation och tydlig förväntansbild. Först då kan de bli en tillgång för oss, skriver AI-experten Emma Lythell i sin första gästkrönika för Omni Ekonomi.

AI-agenter, eller digitala kollegor, ja, du har säkert hört om dem förut. De som inte har några ansikten, aldrig hämtar kaffe och som anklagas för att planera en storskalig kupp mot våra jobb.

De har hunnit bli omtalade redan innan de ens hunnit bli varma i kläderna på kontoret. Domedagsprofeterna har nu fått nytt bränsle, att använda en agent är lika med lathet.

Den dåliga nyheten är att samtalet tenderar att stå och stampa där. Den goda är att verkligheten redan sprungit förbi. För egentligen är det ju mycket smartare om du använder tekniken.

Knäckfrågan borde i stället vara hur vi jobbar med digitala kollegor, för att faktiskt få ut det bästa av två världar.

Och svaret är chockerande okomplicerat; på precis samma sätt som med vilken kollega som helst. Med tydliga roller, rak kommunikation och en absolut ovilja att acceptera nonsens.

Skillnaden är bara att din nya kollega råkar vara digital.

Inom sälj och marknadsföring märks de redan. AI-agenter hittar affärsmöjligheter, jämför erbjudanden, skriver förslag och bokar möten.

Till det kommer SDR-agenten (Sales Development Representative), en slags digital innesäljare som kan hålla leads varma med en dåres envishet tills en människa av kött och blod kliver in för att stänga affären.

Själv arbetar jag med kunder och kollegor över hela världen, i alla tidszoner och på språk jag inte kan. Ändå går jag in i kundgenomgångar med full koll på vårt arbete. Min digitala kollega trålar data under natten och serverar perfekta sammanfattningar till morgonen.

Det sparar mig sena kvällar från research och låter mig lägga tiden på kundrelationerna.

Men kopplar du inte ihop den digitala kollegan med rätt data blir den lika användbar som en kompass i ett bergrum. Med halvdana svar likt en kollega som jobbar i sin egen bubbla.

Tekniken har också en tydlig gräns. De kan räkna varenda siffra i en rapport, men de kan aldrig läsa tystnaden i ett rum. De missar tonfallet när en kund tvekar och lägger inte undan datorn för att bara lyssna. Just där är människan oumbärlig.

Så frågan är hur man stöper om organisationen och gör plats för digitala kollegor.

Det gäller att ta små steg. Testa något enkelt internt, till exempel kontosammanfattningar. Se till att datan är i ordning, annars blir svaren därefter.

Bli frustrerad när den gör fel, det är ett sundhetstecken på att ni inte har byggt tillräckligt bra processer runt tekniken.

Så ge den feedback och återkoppling som om den vore en medarbetare som behöver vägledning. Då lär de sig tillsammans med teamet. Först då blir de en del av laget.

Jag säger faktiskt tack till min. Det kan låta banalt, men för mig är det en påminnelse om att behålla empati. Slutar vi öva den i mötet med digitala kollegor riskerar vi att tappa den i mötet med människor.

Ge det tid. När samspelet väl sitter är det som att ge laget en outtröttlig stjärnspelare. Frågan är inte vad de kan göra för oss, utan hur vi blir bra kollegor till dem. Lyckas vi, skapar vi en resurs. Misslyckas vi har vi bara byggt ännu ett system vi svär över.

Det säger något om tekniken. Och framför allt något om oss.