”Kinas klimatmål kanske inte oroar ändå?”

Kinas nya klimatmål har kritiserats för att sakna politiska ambitioner. Men kanske det inte ens behövs? Det skriver Swedbank Roburs fondförvaltare Linnea Zanetti i en gästkrönika.

Under FN:s klimatmöte i New York i september presenterade Kina nya klimatmål. De lovar att minska sina utsläpp med 7–10 procent till 2035, dubbla kapaciteten för sol- och vindkraft och göra elbilen till förstahandsvalet. Det här kompletterar deras tidigare nettonollmål till 2060 – ett mål som många följer med stort intresse.

Men klimatfrågan i Kina är komplex och kan ses som en tvåhövdad drake; å ena sidan är klimatambitionerna imponerande, med världens snabbaste utbyggnad av förnybar energi. Redan förra året nådde Kina sitt 2030-mål för förnybar kapacitet – sex år i förväg. Elbilsmarknaden växer explosionsartat, och investeringarna i batterilagring och grön teknik är enorma.

Å andra sidan är kolkraften ett stort frågetecken. Kina är världens största producent och konsument av kol, och står för över hälften av den globala produktionen. Trots långsiktiga planer att fasa ut kolet ökar de kortsiktiga produktionsplanerna – vilket är svårt att bortse från. Kolkraft är särskilt skadligt för klimatet eftersom det släpper ut mer koldioxid per producerad energienhet än något annat fossilbränsle, samtidigt som kolbrytning förstör landskap och ekosystem, förorenar vatten och frigör stora mängder metan.

Kina har fått mycket kritik för att de nya klimatmålen är för lätta att uppnå – den takt som krävs för att nå målen är faktiskt lägre än den takt man redan håller. Det kan tolkas som att inga nya politiska initiativ är på väg för att ytterligare driva på den gröna omställningen.

Men kanske behövs de inte i så stor omfattning som man trott? Det finns mycket som tyder på att klimatlösningar håller på att bli ett självspelande piano – inte bara för att de är bra för klimatet, utan för att de är finansiellt attraktiva. Den snabba utbyggnaden av förnybar energi har skapat ett investeringslandskap där institutionellt kapital allt oftare styrs mot klimatsatsningar. En rapport från Asia Investor Group on Climate Change visar att 73 procent av Kinas institutionella investerare nu erkänner klimatförändringarnas finansiella betydelse, och att det blivit vedertaget att integrera klimatfaktorer i sina beslut.

Så även om kolanvändningen är oroande, finns det goda skäl att tro att klimatlösningar i Kina kommer att stå starka – både för att de behövs, och för att de lönar sig,

Läs mer om och av Linnea Zanetti: