Klubben av förmögna investerare växer – till riskkapitalisternas glädje

Privatinvesterare, se hit: Du kan vara berättigad till en statusuppgradering.

Tack vare de senaste årens börsuppgång – i kombination med hög inflation och föråldrade regler – har antalet amerikaner som kvalificerar sig som ”ackrediterade investerare” nått rekordnivåer. Ackrediteringen ger privatpersoner tillgång till mer riskfyllda och mindre reglerade tillgångar. Det inkluderar onoterade marknader som länge varit förbehållna stiftelser, pensionsfonder och andra ”smarta pengar”. Det öppnar dörrar till de historiskt exklusiva sfärerna inom riskkapital, krediter och fastighetsinvesteringar. Men denna utökade möjlighet, med sitt lockande löfte om högre avkastning, väcker en central fråga: Är det värt att gå med i en klubb som skulle ha dig som medlem?

De nuvarande reglerna för investeringar på onoterade marknader härstammar från 1982. De var avsedda att ge en liten grupp förmodat mer sofistikerade och bevisligen mer förmögna investerare tillgång till onoterade eller begränsade erbjudanden. Unga, små företag behöver kapital men kan vara för riskabla för gemene man att satsa på. Därför fastställde USA:s finansinspektion, SEC, att en privatperson för att bli ackrediterad antingen måste tjäna mer än 200 000 dollar om året eller ha en nettoförmögenhet på mer än 1 miljon dollar. Dessa trösklar gav myndigheterna tryggheten att även om en individ gjorde en dålig investering, skulle han eller hon sannolikt ha medel att återhämta sig.

Men reglerna har inte uppdaterats sedan Ronald Reagan var president. Nu skulle ungefär ett av fem amerikanska hushåll kunna vara en ackrediterad investerare. I början av åttiotalet var siffran endast ett hushåll av 50. Om trösklarna för ackrediterade investerare uppdaterades för att spegla dagens dollarvärde, skulle inkomstkravet höjas till långt över 600 000 dollar och nettoförmögenheten till mer än 3 miljoner dollar. Dessutom är en del av den skenbara tillväxten i nettoförmögenhet kopplad till boomen i tjänstepensioner, som investerare inte lätt kan komma åt utan straffavgift.

Samtidigt som fler amerikaner nu har rätt att investera på onoterade marknader, öppnas möjligheter för dem på dessa marknader. Det är ingen slump: Världens största förvaltare av alternativa tillgångar, som på sistone har sett sina institutionella finansieringskällor sina, riktar nu in sig på privatinvesterare.

”Det är verkligen en demokratisering”, säger Or Skolnik, partner på konsultfirman Bain & Co:s avdelning för riskkapital och alternativa investeringar. ”Det är ännu inte en helt jämn spelplan mellan, säg, den mest sofistikerade statliga investeringsfonden och privatinvesteraren. Men vi är på väg, och det har gått mycket snabbare än folk förväntat sig.”

Siffrorna förklarar hastigheten. Enligt studier från Bain äger privatinvesterare cirka 54 procent av 3 000 miljarder dollar i globalt förvaltade tillgångar, men representerar bara 16 procent av tillgångarna som förvaltas av så kallade alternativa fonder, vilket inkluderar hedgefonder och riskkapital. Och investerare som tar sig in i den ackrediterade klubben och strax däröver – de med tillgångar mellan 1 miljon och 5 miljoner dollar – allokerar bara cirka 1 procent av sin nettoförmögenhet till riskkapital och liknande investeringar.

Den tillgångshungriga branschen ser en öppning och rusar mot den. Blackstone, Apollo, KKR och andra stora kapitalförvaltare söker hög tillväxt, men med mindre tillgängligt institutionellt kapital vill de – och behöver de – pengar från förmögna investerare. Nya produkter och plattformar dyker upp i stor omfattning.

Blackstone var tidigt ute, redan 2017, med produkter som Blackstone Real Estate Income Trust, känd som BREIT. Den alternativa förvaltaren har samlat in mer än 4 miljarder dollar till Blackstone Private Equity Strategies Fund, en ny riskkapitalfond för förmögna privatpersoner. Konkurrenter ligger på lur, med KKR och Apollo bland de största namnen. Många produkter kräver en finansiell rådgivare som mellanhand, och vissa har ytterligare investeringskrav, men en plattform som heter Moonfare låter privatinvesterare som är villiga att allokera minst 75 000 dollar investera direkt i alternativa tillgångar.

Rådgivare till de rika beskriver något av en ”fomo-effekt” hos kunder i en tid då nystartade företag inte längre är så snabba med att börsnoteras.

”Folk som spelade golf eller gick på cocktailpartyn på 90-talet brukade komma till mig och säga: ’Hej, vilken är din favoritaktie?’”, säger Robert Picard, chef för alternativa investeringar på förmögenhetsförvaltaren Hightower Advisors. ”I dag pratar folk på samma fester inte nödvändigtvis om aktier. De pratar om ’Vilken fond investerar du i? Vilka privata investeringar gör du? Vilka affärer gör du? Är du med i den senaste Space X-rundan?’”

Rådgivare känner av spänningen. Överenskommelsen med onoterade marknader är i allmänhet att man sväljer likviditetsbegränsningar och större risk, för en potentiellt högre avkastning än på de publika marknaderna. Ändå är det, i ett forum där rapporteringsreglerna är mer avslappnade, svårt att bedöma både prestation och sammansättning.

Det hjälper till att förklara varför en av de största förolämpningarna i branschen just nu är att kalla en fond för ”smulor”: resterna som de smarta investerarna inte ville ha, paketerade för ”småspararförlorare”. Avgifterna för sådana investeringar är ofta mycket höga jämfört med mer tillgängliga investeringar, som börshandlade fonder.

”Jag hoppas att rådgivare och kunder tänker efter, för jag tror att vissa av dessa möjligheter kan vara bra”, säger Noah Damsky, chef på Marina Wealth Advisors i Los Angeles. ”Men jag tror att en hel del av dem är en massa smulor.”

Det finns också psykologin att ta hänsyn till. Privata fonder rapporterar generellt inte resultat med samma snabbhet som aktier. ”Om du har en dålig månad svider det i hela 30 dagar”, säger John Bovard, ägare av Incline Wealth Advisors i Cincinnati.

Och likviditetsbegränsningar innebär att kunder kan investera sina pengar i dag, men kanske inte komma åt dem på flera år, eftersom många privata fonder begränsar investerares rätt till uttag till en liten procentandel av tillgångarna över tid. Det blev nyligen tydligt när Blackstones BREIT begränsade uttag i månader, efter att en mängd av investerare försökte ta ut sina pengar på grund av en sviktande fastighetsmarknad. Fonden står nu inför återbetalningskrav.

Det har fått Bruce Colin, en förmögenhetsförvaltare i Rancho Palos Verdes, Kalifornien, att undvika onoterade investeringar för kunder som kan ha svårt med tanken på att inte kunna komma åt sina pengar under lång tid. ”Om det kommer att påverka deras känslomässiga eller mentala hälsa, skulle jag inte satsa där”, säger han.

Med hjälp av Benjamin Stupples.

Fler liknande artiklar finns på bloomberg.com

©2024 Bloomberg L.P.