”Långsiktighet och annat vi kan lära av Kina”

Medan Kina har femårsplaner, har Sverige ibland inte ens femmånadersplaner. Deras förmåga att tänka långsiktigt och samordna forskning och industri är något att inspireras av, skriver makroekonomen Karin O’Connor i en gästkrönika.

Världens blickar riktas mot Asien när Donald Trump och Xi Jinping möts i Sydkorea i veckan. Samtidigt vässar Kina sin femårsplan och påminner väst om vikten av långsiktighet, innovation och strategisk uthållighet. Det finns ett kinesiskt ordspråk som säger att den som planerar för ett år planterar ris, den som planerar för tio år planterar träd, men den som planerar för hundra år utbildar människor. I väst planerar vi till nästa kvartal.

Just nu skriver Kina sin fjortonde femårsplan, ett dokument som påminner oss om att långsiktighet fortfarande kan vara en konkurrensfördel. Och, om vi vågar titta bortom våra fördomar kan vi faktiskt lära oss något.

Donald Trump fortsätter sin Asienresa till Sydkorea på onsdagen där han möter Kinas president Xi Jinping på torsdagen. Det blir det första stora fysiska toppmötet mellan USA och Kina sedan Trumps återkomst till Vita huset. De båda ledarna står långt ifrån varandra, men också nära ett ömsesidigt beroende. USA hotar med 100 procent tullar på kinesiska varor, Kina svarar med exportkontroller på kritiska mineraler. Trots det talas nu om ett ramverk för ett nytt handelsavtal där teknik, råvaror och energi står i centrum.

Kinas nya femårsplan handlar inte längre om att tillverka mest, utan om att skapa bäst. Det är ett otroligt viktigt skifte, som kommer påverka hela världsekonomin. Innovation och teknologisk självständighet är kärnan. Staten investerar tungt i AI, bioteknik och grön energi. Samtidigt ska klyftorna minska mellan stad och landsbygd, en slags kapitalism med sociala ambitioner kallad gemensamt välstånd. När gapet mellan ”de som har” och ”de som inte har” minskas, kommer Kina få extremt starka muskler som skapar enorma ekonomiska möjligheter.

Om Trump och Xi når ens en tillfällig vapenvila i handelsfrågan kan det sätta fart på världsekonomin, men också omforma spelplanen. För svensk industri och export innebär det både risk och möjlighet. När världens två största ekonomier byter tonläge från konflikt till förhandling kan mindre länder välja mellan två roller: observatör eller aktör. Vi kan stå vid sidan och betrakta, eller delta, bygga relationer, skapa samarbeten och hitta vår plats i den nya ordningen. För Sverige, ett land som lever på innovation, export och öppenhet, borde valet vara enkelt.

Kina är inte en modell att kopiera, men deras förmåga att tänka långsiktigt och samordna forskning, industri och utbildning är något vi borde inspireras av. I Sverige byts strategier när regeringar byts. Ibland snabbare än så. Vi har ingen femårsplan, ibland inte ens en femmånaders.

Tänk om vi satte ett gemensamt mål att bli världsledande inom hållbar industriell innovation, samtidigt som vi minskar våra egna klyftor. Och, skapade ett inkluderande samhälle på riktigt. Det vore inte att efterlikna Kina utan att lära av dem, på svenskt vis.

Du behöver inte gilla allt Kina gör eller står för. Men, du måste förstå varför de gör det. Donald Trump verkar ha förstått det nu, att du inte kan dominera världen utan att tala med den.

If you can’t beat them, join them. Inte för att kapitulera, utan för att påverka. För i den globala ekonomin vinner inte den som ropar högst, utan den som samarbetar smartast.