Noterade bolag med fler spelinriktade investerare tappar runt 10 procentenheter mer i värde när de genomför en omvänd aktiesplit än bolag utan sådana ägare.
Ny forskning: Försvinner jackpotkänslan rasar aktiekursen
Det är ett välkänt fenomen att en omvänd aktiesplit tenderar att följas av en fallande kurs, men varför? En ny studie riktar ljuset mot spelinriktade investerare som ser så kallade frimärksaktier som lottsedlar. De tycks ha stor påverkan på att reaktionerna blir kraftiga, trots att förändringen är rent kosmetisk, skriver forskaren Mario Marshall i Journal of Behavioral Finance.
Vad handlar forskningsartikeln om i en mening?
Vad är en omvänd aktiesplit?
När ett bolag slår ihop flera aktier till färre men dyrare kallas det för en omvänd aktiesplit. Om tio aktier kostar en dollar styck blir det efter en omvänd split i stället en aktie för tio dollar. Bolagets faktiska värde förändras inte, men kursen stiger. I USA sker det ofta för att uppfylla börsens krav på minsta tillåtna aktiekurs och för att undvika avnotering.
Vad är teorin?
Artikeln bygger på Nobelpristagaren Robert Shillers idé, som delar upp ett aktievärde i två lager: ett fundamentalt värde baserat på faktiska kassaflöden och ett spekulativt värde drivet av psykologi och sentiment.
I den här studien är det spekulativa lagret ett lottvärde. Så kallade frimärksaktier, under en dollar, lockar investerare som hoppas på stor vinst med liten insats. Förhoppningen blir då en del av aktiekursen.
När bolaget sedan genomför en omvänd split försvinner den låga nominella kursen, och med den jackpotkänslan, tror forskaren Mario Marshall. ”Företag med fler spelbenägna investerare bör därför uppleva större värdeförluster när denna attraktionskraft tas bort”, skriver han.
Hur mätte forskaren spelsuget för en aktie?
Måttet var snitsigt. Mario Marshall tittade på andelen aktieägare som röstade mot den omvända splitten vid bolagsstämman. Logiken: en nej-röst innebär i praktiken att man väljer att riskera en avnotering framför att höja aktiekursen. Det avslöjar en preferens för den låga kurs som ger aktien sin lottkänsla. Måttet namngav han till Gambling Investor Concentration, GIC.
”Företag med fler spelbenägna investerare bör därför uppleva större värdeförluster”
Vad var resultatet?
Bolag med hög GIC föll i snitt tio procentenheter mer i kurs än bolag med låg GIC. Det ska jämföras med medianfallet på 6,4 procent. Med andra ord: Aktier med många spelinvesterare straffas extra hårt när spelattraktionen försvinner.
Effekten var dessutom starkast i regioner med stark spelkultur. Marshall använde ett demografiskt mått, som var kvoten mellan katoliker och protestanter i det county där bolaget har sitt huvudkontor, som tidigare forskning visat korrelerar med spelbeteende. I de regionerna var prisfallet efter spliten nästan dubbelt så kraftigt.
Kort fakta om studien
• Underlaget: 431 omvända splittar på USA-börserna från 2004–2023.
• Alla bolag hade aktiekurs mindre än 1 dollar före split.
• Hög-GIC bolag: ~10 procentenheter lägre avkastning än låg-GIC.
• Medianavkastning för hela urvalet: –6,4 procent.
• Effekten var starkast i regioner med hög spelkultur.
Varför är det här intressant?
Studien lägger en ny beteendeekonomisk pusselbit till ett gammalt fenomen. Det är välkänt att omvända aktiesplittar tenderar att följas av fallande kurser, trots att bolagets faktiska värde inte ändrats. Marshall visar att en del av förklaringen är att spelinriktade investerare aktivt prissätter ett lottvärde i billiga aktier.
”Medan tidigare forskning lyfter fram de potentiella fördelarna med spelinriktade investerare dokumenterar denna artikel en viktig nackdel – större värdefragilitet när lotteriliknande inslag tas bort”, skriver han.
En split blir en slags dold kostnad för regelefterlevnad på USA-börserna. Kärnan i fyndet: För bolag med rätt sorts ägare räcker det att ta bort lottsedeln. Resten sköter marknaden själv.
Läs mer:
Studiens svagheter
• Ingen perfekt analogi för Stockholmsbörsen.
• Går det att vara kritisk till måttet som är en så kallad proxy: Att rösta nej på stämman kan handla om missnöje med ledningen, oro för likviditeten eller allmän spekulation.
• Datan sträcker sig enbart över det amerikanska mikrocap-segmentet 2004–2023. Det är oklart hur resultaten håller för andra marknader eller bolag med högre aktiekurs.
• Som alltid med observationsstudier: det är samband, inte orsak och verkan.