Pengar, trupper eller hot? Så kan Europa hindra USA från att ta över Grönland

Europa skulle kunna skicka militära styrkor till Grönland – men det är också något av ett högriskspel.

Flera bedömare argumenterar för att EU ska använda sin snabbinsatskapacitet, som kan samla upp till 5 000 soldater under EU-kommando. En fransk-tyskledd styrka på plats, i samråd med Köpenhamn och Nuuk, skulle sända ”en styrkesignal” till USA. Det skriver Guntram Wolff, ekonom och specialist på militär finansiering, i en debattartikel i Le Monde.

Det skulle visa att Europa menar allvar när man talar om Grönlands territoriella integritet och göra en annektering mycket mer komplex än i Venezuela, skriver experterna Moreno Bertoldi och Marco Buti för tankesmedjan Bruegel.

Troligtvis skulle en europeisk styrka inte stoppa en amerikansk styrka militärt, men det skulle höja insatserna för USA rejält. Den amerikanska styrkan skulle behöva förhålla sig till den europeiska på något sätt: gå runt den, använda våld eller backa. Om USA exempelvis skulle frihetsberöva europeiska soldater skulle det skada USA:s rykte, Nato-alliansen och riskera Trumps stöd i kongressen, skriver de två forskarna.

Det här alternativet kommer förstås med en stor varning. Risken är att USA svarar med fler fartyg, flyg och soldater och att Europa hamnar i valet att eskalera mot sin viktigaste allierade – vilket är helt uteslutet – eller att tvingas backa.

Att skicka trupper till Grönland förutsätter också att Europa har tillräckligt med personal och utrustning att undvara under en längre tid utan att försvaga sitt försvar på hemmaplan, skriver Financial Times.

EU har förstås ekonomiska vapen – som unionen i alla fall i teorin skulle kunna hota med.

EU kan ta fram det som brukar kallas handelsbazookan som skulle slå mot USA genom tullar, utestängning av amerikanska bolag från EU-marknaden och blockera investeringar, skriver The Guardian. Det här så kallade anti-tvångsinstrumentet har diskuterats tidigare – senast i fjol som svar på amerikanska tullar på europeiska varor – men har hittills aldrig använts.

Bedömningen är att det inte heller kommer att aktiveras den här gången. De europeiska nationella regeringarna är alltför oroliga för de ekonomiska konsekvenserna och att USA ska lämna samtalen om Ukraina.

Dessutom var det mycket snack och lite verkstad sist EU pratade om att använda ”handelsbazookan”. För att ett hot ska bli effektivt måste Trump också behöva tro att EU menar allvar, skriver Politico.

Ett alternativ är ett slags budgivningskrig om grönlänningarnas hjärtan mellan USA och Europa – där Europa faktiskt skulle kunna ha en chans att vinna genom att investera mer i Grönland.

Grönland är ekonomiskt beroende av Danmark, som årligen bidrar med omkring 4 miljarder danska kronor, motsvarande runt 20 procent av öns BNP. EU diskuterar att från 2028 matcha det stödet och öppna för att Grönland skulle kunna ansöka om EU-stöd för avlägsna EU-associerade territorier.

”Washington skulle lätt kunna bjuda över Köpenhamn”, skriver Financial Times. Men, konstaterar tidningen, USA:s erbjudanden kommer sannolikt med hårda villkor. Grönländare kan vara ovilliga att byta nordisk välfärd mot amerikanska bolag och osäkra sociala skyddsnät.

Ett ännu mer långtgående alternativ vore att EU erbjuder Grönland ett etappvis EU-medlemskap redan 2026 eller 2027. Det föreslås av forskaren Andreas Raspotnik och Tysklands tidigare vice förbundskansler Robert Habeck i en debattartikel i The Guardian.

Där lyfter de också hur EU skulle kunna göra överenskommelser i viktiga frågor som exempelvis fisket, och göra stora satsningar i infrastruktur och hållbar råvaruutvinning. Dessutom skulle EU kunna åta sig att värna om inuiternas språk, kultur och lokala självbestämmande.

Diplomati är förstås förstahandsvalet, men det backas nu upp med varningar. Danmark, Grönland och flera europeiska regeringar försöker påminna USA om att de fortfarande har långtgående befogenheter genom det redan befintliga försvarsavtalet mellan USA och Danmark. Och med det avtalet har USA redan möjlighet att bygga nya militärbaser och öka den militära närvaron på Grönland.

En kompromiss kan vara att stärka Natos närvaro på Grönland ytterligare för att försöka möta Trumps krav på bättre säkerhet. Nu diskuteras exempelvis ett ”Arctic Sentry”-program, liknande ”Baltic Sentry”, uppger två diplomater till Politico.

Samtidigt har Köpenhamn börjat tala klarspråk om vad som blir konsekvensen om USA attackerar och annekterar Grönland utan överenskommelse: Det skulle i praktiken kunna innebära att Nato faller sönder.

Budskapet om Natos död och nackdelarna skulle eventuellt kunna bita på republikaner i kongressen eller på de amerikanska försvarsföretagen.

Financial Times Europaredaktör Ben Hall har också ytterligare en idé: ett riktat hot. ”Finland borde göra klart att man inte kommer att förse USA med välbehövliga isbrytare om dess nordiska grannlands suveränitet kränks. Inga isbrytare, ingen arktisk säkerhet”.