Professor: Är en ”no brainer” att höja skatten på bostäder
Högre beskattning av ägda bostäder är ekonomiskt sett en ”no brainer”. Det säger professorn Lars Calmfors till Omni Ekonomi angående finansministerns utspel om att kapital behöver beskattas hårdare.
– I dag gynnas bostadsinvesteringar framför andra investeringar [...] De negativa tillväxteffekterna av beskattning av ägda bostäder är betydligt mindre än motsvarande effekter av höga marginalskatter på arbetsinkomster, säger han.
Han får medhåll av Fredrik Andersson, docent i nationalekonomi vid Lunds universitet, som också slår ett slag för höjd fastighetsskatt.
– Dels därför att fastigheter är gynnade i skattesystemet, men även därför det inte skulle slå lika hårt mot tillväxten.
LO:s ekonom Åsa-Pia Järliden Bergström tycker både att mindre generösa 3:12-regler för fåmansföretag och höjd fastighetsskatt är bra förslag.
– Man kan även höja kapitalinkomstskatten något, säger hon.
Professorn Daniel Waldenström vid Institutet för Näringslivsforskning menar att det är en balansgång mellan att inte ha för får låga och för höga skatter.
– Sveriges skatter ligger nästan högst i världen, vilket indikerar att vi inte kan höja skatterna alltför mycket utan att tappa i välståndsligan.
”Att äga kapital och egendomar i Sverige har blivit väldigt lönsamt i jämförelse med att lönearbeta, tack var den urholkade kapitalbeskattningen. Den generella kapitalinkomstskattesatsen är 30 procent men de flesta kapitalinkomster beskattas i dag betydligt lägre än så. Det är ytterst rimligt att kapitalägare bidrar på samma sätt som vi andra.”
”Effekten beror helt på vilka skatter som höjs. Skatter på företagande och investeringar skulle sänka tillväxten. Högre skatter på fastigheter skulle reducera fastighetspriser men troligen inte ha några större negativa tillväxteffekter.”
”Över de tre senaste decennierna har inkomstskillnaderna i Sverige ökat betydligt. Det hänger till stor del samman med att andelen av kapitalinkomsterna av de totala disponibla inkomsterna ökat och att kapitalinkomsterna i sig blivit mer ojämnt fördelade. Högre skatt i genomsnitt på kapitalinkomster skulle motverka detta, vilket enligt min mening vore önskvärt. Nackdelen är att det skulle uppstå negativa effekter på sparande, investeringar och tillväxt. Hur stora dessa skulle bli beror på vilka exakta förändringar som görs. Det finns effektivitetsvinster att hämta hem genom att göra kapitalinkomstbeskattningen mer enhetlig. I dag har vi en rad olika skattesatser för olika typer av kapitalinkomster vilket leder till snedvridningar. Högre beskattning av kapitalinkomster för hushållen kan också balanseras av lägre bolagsbeskattning som sannolikt spelar större roll för investeringarna. Bolagsbeskattningen skulle också kunna effektiviseras genom mer likvärdig behandling av eget och lånat kapital.”
”Kapital behövs i ekonomin för att producera varor och tjänster, vilket skapar sysselsättning och välfärd. Sverige beskattar redan kapitalavkastning i nivå med andra OECD-länder och vår beskattning av arbete ligger nästan högst i världen. Det går att höja vissa skatter, men om man vill göra det måste det ske genomtänkt för att inte skapa långsiktigt negativa effekter på den ekonomiska utvecklingen.”
”Båda är motiverade reformer. Andelsägare i fåmansbolag beskattas endast med 20 procent på utdelningen. Sen de förmånliga reglerna infördes 2006 har dessa kapitalutdelningar ökat från 10 miljarder kronor till över 100 miljarder om året och det mesta går till de rikaste 10 procenten i befolkningen.
Fastighetsskatten är helt bortom en rimlig utformning: En villaägare i Danderyd i Stockholm med ett hus som är värt 15 miljoner kronor betalar 8 300 kronor i fastighetsskatt – lika mycket som en person i Lindesberg som äger en villa värd 1,5 miljoner kronor.”
”Personligen skulle jag föredra höjda fastighetsskatter. Dels därför att fastigheter är gynnade i skattesystemet, men även därför att det inte skulle slå lika hårt mot tillväxten.”
”3:12-reglerna gynnar företagandet men används också i betydande grad för omvandling av högre beskattade arbetsinkomster till lägre beskattade kapitalinkomster i fåmansbolag. Det är ett argument för att göra 3:12-reglerna mindre generösa. Högre beskattning av ägda bostäder – både småhus och bostadsrätter – är ekonomiskt sett en ’no brainer’. I dag gynnas bostadsinvesteringar framför andra investeringar av att ’kapitalplaceringar’ i bostäder beskattas lägre än andra kapitalplaceringar och boende i ägda bostäder gynnas framför hyresboende. De negativa tillväxteffekterna av beskattning av ägda bostäder är betydligt mindre än motsvarande effekter av höga marginalskatter på arbetsinkomster. Jag skulle gärna se att beskattningen av ägda bostäder görs progressiv – högre skattesatser för bostäder med höga taxeringsvärden. Det skulle förstärka inkomstutjämningen.”
”Flera stora skatteutredningar har i över ett decennium förordat en normaliserad bostadsbeskattning, vilket skulle kunna generera 10-20 miljarder kronor i ytterligare skatteintäkter. Här handlar det dels om att avskaffa det takbelopp som infördes 2008, som skapar en regressiv fastighetsbeskattning, och att se till att bostadsrätter beskattas på samma sätt som småhus, vilket är framför allt en rättvisefråga.
När det gäller fåmansbolagen finns skäl att se över de regler som uppmuntrar till skatteplanering i form av inkomstomvandling. Företagarna ska ägna sig åt företagande, inte skatteplanering, vilket dagens 3:12-regler i vissa delar uppmuntrar till. Men att höja skatter för små och medelstora företag i tider när vi i stället vill att dessa ska expandera och anställa kanske inte är bästa tajmingen.”
”Förutom att se till att vi får en likabehandling av alla kapitalinkomster kan man även höja kapitalinkomstskatten något.”
”En viktig faktor bakom de ökade klyftorna är penningpolitiken. Riksbankens köp av obligationer och låga räntor har drivit upp tillgångspriserna vilket har gynnat de med mycket kapital. En mindre expansiv penningpolitik är ett viktigt steg mot lägre ekonomiska klyftor.”
”En bidragande orsak till de växande inkomstklyftorna har varit att många transfereringar inte ökat i takt med lönerna därför att de varit fixerade i kronor eller indexerade till pris- i stället för lönenivån. Det är viktigt för att motverka ökande inkomstskillnader att transfereringarna till hushållen ökar i takt med lönerna. Ökad avgiftsfinansiering av välfärdstjänster bör också undvikas eftersom tillhandahållande av dem utan kostnad eller mot endast låga avgifter är av stor betydelse för inkomstutjämningen (om man räknar in värdet av dessa tjänster i ett utvidgat inkomstbegrepp).”
”Det är fundamentalt att den ekonomiska tillväxten hålls uppe, eftersom det håller nere arbetslösheten vilket genererar de livsviktiga skatteintäkter som är grunden för den offentliga sektorns subventioner av välfärdstjänster (halva statens budget går årligen till vård, skola, omsorg, vilket framför allt gynnar inkomstsvaga hushåll). När det gäller skatternas roll handlar det om att balansera mellan att inte ha för låga skatter så att vi inte får in de medel som behövs för att upprätthålla välfärden och att inte ha alltför höga skatter, eftersom de hämmar hårt arbete, entreprenörskap och företagens vilja att expandera. Sveriges skatter ligger nästan högst i världen, vilket indikerar att vi inte kan höja skatterna alltför mycket utan att tappa i välståndsligan. Vi behöver effektivisera ekonomin, inte minst den offentliga sektorn som kostar oerhörda summor, och skapa förutsättningar till tillväxt som på så vis kan finansiera vår ambitiösa generella välfärd.”