Så blev FN:s klimattoppmöte en oljekonferens

Redan under COP1 i Berlin 1995 förstod olje- och gasindustrin att dessa möten kunde bli ett hot mot branschens existens.

En koalition ledd av Saudiarabien drev då igenom regeln om konsensus för varje beslut. Nu kan alltså inget beslut på COP-mötena klubbas igenom utan att alla länder har accepterat det.

På COP28 för två år sedan, togs det hela till nästa nivå när det var Förenade arabemiraten som stod värd för mötet. Läckta dokument visade att konferensens ordförande Sultan Al Jaber använde möten som ett tillfälle att främja olje- och gasaffärer med andra länder.

COP29 ägde rum i Azerbajdzjan, där olja- och gas utgör 90 procent av exporten. Att oljetankrar stod mittemot platsen där mötet ägde rum var talande för vad COP hade utvecklats till.

COP sker givetvis inte under den rubriken och de flesta förhandlingar kretsar fortsatt kring klimatfrågor.

Men vill man tjäna pengar på olja och gas har COP blivit ett ypperligt tillfälle att knyta kontakter. Miljöorganisationen Kick Big Polluters Out beräknar att över 5 000 oljelobbyister har besökt COP-mötena mellan 2021 och 2024.

På COP29 beräknas det ha funnits fler oljelobbyister än delegater från de tio mest klimatutsatta länderna tillsammans.

– Det är otroligt dyrt att ha närvaro på COP. Vill man ha ett bås där man kan presentera sina synpunkter på klimatet måste man betala mycket pengar och det har oljelobbyisterna råd med, men inte miljöorganisationerna, säger klimatforskaren Gustaf Hugelius till Omni.

Det finns två zoner på COP, den blåa och den gröna. I den sistnämnda möts företagsrepresentanter, aktivister och forskare i utställningar och montrar.

Vem som helst har tillträde till den gröna zonen så länge man betalar. Här finns en del utställningar från olika företag som banker och elbilstillverkare.

Men det är i den blåa zonen, bakom stängda dörrar, som de avgörande förhandlingarna sker och där fossilindustrins representanter sluter avtal. Hit får bara statschefer, media, ackrediterade besökare och de officiella delegationerna komma.

Så hur slinker fossillobbyisterna in?

De ackrediteras av ländernas regeringar. Och det är inte bara olje- och gasländer som gör så. Sverige låg med 17 fossillobbyister i toppen bland EU-länder vid COP29, visar en genomgång av flera icke-statliga organisationer.

Brasilien är världens sjätte största utvinnare av olja. Enligt organisationen Global Witness analys planerar landets statliga oljebolag Petrobras att öka sin produktion med cirka 32 procent mellan 2024 och 2030, vilket gör bolaget till världens näst mest expansiva oljeproducent under perioden.

Om trenden fortsätter kan företaget fram till 2050 utvinna olja som vid förbränning kan leda till åtta miljarder ton koldioxidutsläpp – motsvarande de årliga utsläppen från USA och EU tillsammans.

Två veckor inför COP30 kom dessutom lägligt nyheten att Petrobras har fått licens att borra efter olja i Amazonflodens mynning.

För att komma svaret närmare hjälper det att förstå vad COP är och framförallt vad det inte är. COP är inte en stor version av radiohjälpen där välgörenhetsorganisationer möts för att samla in pengar för ett specifikt ändamål.

Att arrangera COP är dyrt och betalas i huvudsak av värdlandet och genom medlemsländernas bidrag till FN:s klimatkonvention UNFCCC. Men för att täcka alla kostnader täcks upp till 20 procent av sponsorer som chippar in i utbyte mot exempelvis passerbrickor eller möjligheten att moderera event.

Kravet är att företaget är med i FN:s Race to zero-program eller har en nettonollplan för utsläpp. Men en utredning av Global Witness, som utgav sig för att vara investerare, visar att kraven är lätta att kringgå i praktiken.

Få menar att modellen ska ändras helt i en konferens som kräver konsensus i sina beslut och i sin grundidé ska vara så inkluderande som möjligt.

Samtidigt har en rad organisationer tillsammans med Transparency International krävt av det brasilianska ordförandeskapet att regler och standarder för att motverka intressekonflikter, som de menar oljeindustrin har, införs.

Brasilien ser inte ut att gå dem till mötes.